Kathy Sdao har en, tycker jag, målande beskrivning av att sätta hunden i en situation som den inte behärskar: att kasta ut den i den djupa delen av poolen utan att lära den simma först.

Det är översättningsbart till alla situationer där vi kräver något av hunden: stanna kvar på platsliggning, springa till rutan, hälsa fint, osv, men allra mest i hundmötesträningen. Gör man det får svårt för hunden så har den helt enkelt ingen chans.

Sedan har vi det här som kallas för "verkliga livet"...Man kan ha planerat sin träning hur bra som helst, och så sätter Livet käppar i hjulen i alla fall.

Dagens promenad: väl förberedd med klicker, köttbullar och nosloop. Ola hade Popsy, jag Mårran.

Efter 50 meter ser jag grannhunden komma på vägen med sin husse. Vi träffar inte Tanja vidare ofta ute, däremot har hon kommit förbi på "Mårrans" väg ett par gånger med vaktigt raseriutbrott som följd. Detta var definitivt den djupa delen av poolen, men vad gör man...Mårran tillbringade ca 30 sekunders möte med att skälla och resa ragg, totalt okontaktbar. Tanjas husse skrattade lite åt henne (hon ser faktiskt ganska fånig ut).

Resten av promenaden gick bra, inga reaktioner på joggare som vi mötte, inga reaktioner på skällande trädgårdshundar.

Ända tills vi var nästan hemma...möte med tre främmande Parson russels. Tillbaka ut på den djupa änden, voff, voff, voff (men lite lugnare och utan ragg), och efter 20 sekunder (hundarna hade precis passerat) vänder hon mot mig med förväntansfulla öron: "GODIS, TACK!". Vad gör man? Belönar att hon äntligen (känns det som) är tyst och tar spontant kontakt, eller säger man "Nej, belöning får man bara om man uppför sig, alternativt precis när vi ser den andra hunden"? Jag kände att belöning i alla fall aldrig kan ge mig problem om man ser träningen långsiktigt, även om det kanske inte hjälper i det läget heller, och gav henne en köttbulle bara för att hon var söt...

Jag känner att jag hade behövt fler hundmöten hemmavid! På olika träningsplatser och i stan fungerar hon utmärkt, vi kan hantera våra "vanliga" fiendehundar, men oväntade möten på hemmaplan är det som fallerar - just för att hon inte är van. Och när det väl händer är jag ofta i ett läge där jag inte har möjlighet att träna på det sättet jag vill...

Träningskompisar efterlyses för överraskande hundmöten på våra hemmapromenader! Jag bjuder på fika ;)

 

Jenny W

26 oktober 2008 12:50

Ett stort "klick" för att ett proffs som du är helt öppen med oönskade beteenden hos egna hundar. Tänk om fler kunde vara öppna med att det inte i alla lägen är "bara till att..." Tror att många så kallade "problemhundsägare" hade känt sig betydligt mindre misslyckade då.

Känner igen behovet av att arrangera störningsträning i "hemmiljön", speciellt när man bor lite lantligt och varje incident blir "så stor". Eftersom Skalman hade lika svårt för människomöten så hände det tex att Fredrik "klädde ut sig till joggare" och mötte oss under rundan...

http://www.freewebs.com/hundraprocent

 

Malin m Birk & Mio

26 oktober 2008 16:54

Mina vovvar behöver alltid träna, de övar gärna hundmöten hemma hos dig. Bara det finns mjukost i fickan o inte regnar alltför mycket :-).

 

Åsa

27 oktober 2008 10:11

Malin: alltid välkommen! Vi bestämmer tid i veckan.
Jenny: Proffs...smickrare...Ärligt talat så tar det faktiskt emot att skriva om när det inte fungerar, men just därför tycker jag att det är extra viktigt. Mina hundar är inte perfekta (och inte jag heller) och jag kan ibland undra om aldrig riktigt duktiga hundtränare har problem? Jag försöker vara öppen med både med- och motgångar, det är så vi lär oss och kommer vidare (hoppas jag), och det är skönt att höra att jag inte blir "dömd" för att inte vara perfekt.

Kram på er båda!

 

Andrea

27 oktober 2008 21:49

Om jag promenerar utanför dig så är du välkommen hit sedan för att provocera den rabiata snusern!

http://www.drean.se

 

Camilla Svenäng

28 oktober 2008 13:36

Hej!

Håller helt med Jenny i det hon skrivet (föga förvånande. Piff och Puff :-) ). Mina erfarenheter säger mig att många av de "helproffessionella" HAR beteenden hos sina hundar som dom inte är helt öppna med. Varför vet jag egentligen inte, men det finns så många hänsyn att ta i hundvärlden, så det kanske är därför? En del jobbar sig iegenom dom, på olika sätt, andra löser det inte helt, en del byter hund...

All heder till dig och andra som orkar och vågar beskriva hur ni jobbar med sådant som är svårt och inte alltid så roligt! Med tanke på vad vi kunde se hos dina egna hundar och dina kurshundar så jobbar du BRA.

Vi ses!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Till min förvåning upptäckte jag att denna bloggen, trots att den varit inaktiv ganska länge, fortfarande har nästan tvåhundra besökare i månaden...Wow!   Ni som snubblar in här och blir nyfikna på vart jag tagit vägen kan surfa vidare till glada...

För alla er som undrar hur det gick med Popsy: Operationen gick bra, tumören är som sagt elakartad och kommer tillbaka men med lite tur så får vi ett par år till. Just nu är hon piggare än någonsin! :)   Kändes inte rättvist att avsluta med en ...

Olika omständigheter gör att jag avslutar bloggandet. Sorry alla mina vänner! Tack för denna tiden, ni som vill är välkomna att bli mina vänner på facebook och naturligtvis finns hemsidan www.asashundar.se och min bilddagbok http://asashundar.bi...

Popsys testresultat från tumören kom idag. Elakartad. Min värld står stilla. ...

Det är jobbigt att inte kunna träna hund så mycket som man vill inför lördag...liiite nervös är jag, och då blir jag energisk, och den extra energin får perfekt utlopp i hundträning. Så igår fick jag en timme över innan styrelsemötet, och passade p...