Han har massor av tänkvärda citat, den mannen...

Eftersom jag börjat funda över frekvens och 80%-regeln, så tittade jag lite extra efter just detta under gårdagens lektion.

Pavlovian problem: problem med att hita rätt "träningsläge". Hunden reagerar reflexmässigt på en massa saker i omgivningen: ny miljö, nya hundar, kyla, regn. Hunden har svårt att hålla fokus, är nosig, tittar på allt annat. I detta fallet tror jag att det är oerhört viktigt att hålla en hög frekvens, och verkligen förstärka minsta lilla rätt som hunden gör! En stor del av det man jobbar med här är att bygga en trevlig association för platsen, sänka hundens stress och reaktivitet, och få den att börja "tänka" aktivt igen. Om man sänker frekvensen och bara klickar för korrekta beteenden väljer hunden att göra det som lönar sig mer: titta på annat eller nosa (eller skälla).

Operant problem: Hunden bjuder fel beteende därför att den tror att det är rätt, pga att vi klickat fel, eller att den får någon annan typ av förstärkning för beteendet. Här väljer hunden väldigt noga vad den gör eller inte gör. Perfekt träningsläge! Det är nu det gäller att verkligen vara noga, och bara förstärka det man vill ha.

Jag tror att man som hundtränare i längden tjänar tid och effektivitet på att fråga sig: är mitt problem beroende på hundens stressnivå/reaktivitet/reflexer, eller är den fullt medveten om vad den gör? Vad kan jag använda detta passet till som LÅNGSIKTIGT kommer att föra min träning framåt? Jag tillbringade en hel sommar med att åka till appellplanen, ta en promenad med Mårran runt den, och åka hem. Helt utan att "göra" något (oerhört frustrerande, kändes som totalt slöseri med tid). Mårran förknippade planen med stress och krav och det ville jag ha bort. Efter några gånger började hon koppla av, och söka upp mig för att se om jag möjligtvis hade godis med mig: nu hade vi rätt träningsläge!

Ytterligare ett exempel på detta fick jag under träningen mot Lysia-hundarna ikväll. När vi började träningen (för nästan exakt ett år sedan) var mitt problem Pavlovskt, hennes beteende orsakades av hennes stressnivå och var inte under hennes kontroll. Frkvensen på belöningen var skyhög, jag belönade "existera". Idag gick svansen i full fart, och hon testade aktivt vilket beteende som gav henne en köttbulle (skall fungerade inte, automatisk ögonkontakt vid Lysia-hundarnas utfall gav jackpot). Jag var verkligen noga med vad jag belönade, och hon var fullt fokuserad på att jobba!

Efter att ha följt Marias vedermödor med hönorna inser jag att jag gör precis samma fel som många andra: jag har svårt att komma ur "startfasen" när jag tränar något nytt, jag har svårt att förvänta mig mera innan jag klickar, och jag klickar hellre en gång för mycket än en gång för lite. Och det syns!

Exempel: Mårrans ställande. Hon hade svårt att bjuda spontana ställanden, så jag klickade varje rörelse med rumpan. Det har resulterat i att hon gärna ställer sig, men direkt sätter sig igen, någon typ av "rumphopp"...Och detta har jag klickat för upprepade gånger, eftersom det "ändå liknar lite slutmålet". Vad jag BORDE gjort är att ha is i magen, och vänta ut de stabila ställanden som hon trots allt bjöd, även om det bara var en gång på fem.

Så nu har jag stramat upp mina kriterier...och hon var till att börja med totalt förvirrad. Men det blev snabbt bättre!

Enligt Bob Bailey är det mera skadligt att klicka för något man inte vill ha än att missa en gång att klicka något vi VILL ha. Har hunden bjudit beteendet en gång, så kommer det igen!

Ärligt talat: 80%-regeln faller snabbt...Eller är den missförstådd?

Popsy fick träna fjärren med kommando idag. Helt plötsligt var mina snygga bakåtligg bortblåsta! Vad hade hänt? Paus, reflektion, slutsats: jag hade lagt till ett handtecken som tydligen förvirrade henne. Bort med handtecknet, problem löst.

Vi tränade dels att kunna göra två-tre skiften korrekt innan klicket, dels att hålla positionen tills nästa kommando ges ÄVEN efter klicket. Det känns som att vi går framåt snabbt! Nu har jag kommit upp till tävlingsposition och står ca en meter från henne, och använder de tecken som jag senare kommer att använda på tävling.

Mårran fick leka lite med att rulla runt, bara för att hon tycker att det är kul, och sedan var det "frustrationsträning" i fjärren. Det verkar lossna, sakta men säkert.

Morgonens promenad började trevligt, med sol och lösa hundar. Jag tränade lite "hos matte" (gå max fem meter från mig), växlade med att släppa iväg när de gick riktigt bra. Körde en visslingsinkallning. Tittade på rådjuren som gick längre bort.

Så var det något som smällde. Första gången, ingen reaktion. Fantastiskt, det brukar vara svansen mellan benen vid första skottet på båda hundarna...Andra gången, lite berörda, sökte sig till mig. Tredje, fjärde och femte kom i rask takt. Mina hundar satte 190 hemåt i panik. J***A SKIT! All skott-träningen som jag lagt ner förstörd på fem minuter. Lyckades kalla in Mårran och tog henne i halsbandet (kopplena hade jag lagt vid promenadens början) för att hindra henne från att springa full fart hemåt. Behöver jag säga att hon var helvild över att "sitta fast"? Hon skrek som en misshandlad katt! äl framme vid kopplena kallade jag in Popsy, kopplade på, och lät Mårran släppa ut lite energi genom att springa i cirklar framför mig.

Ingen träning idag alltså, det var inte riktigt rätt stressläge för det...

Däremot testade jag ordentligt min nya pälskam, en mycket billigare kopia av "furminatorn" köpt på TEBA. I början var Mårran helvild och inte stilla en sekund, men hon lugnade sig...mer och mer...och satt till slut och verkade njuta av att bli masserad/borstad. Det hade jag inte väntat mig! Ytterligare ett bevis för att massage faktiskt fungerar lugnande, även på hundar.

Deutom är den effektiv på underullen, går enkelt att jobba med, och ger ingen mjällig päls. Rekommenderas!

Jag tog mig samman och lämnade soffan och åkte till klubben i gårkväll! Det har inte hänt på ett tag, men med bra träningskompisar är det mera lockande.

Jag började med att sätta ut en rallylydnadsbana till Mårran. Vi har inte tränat på skyltar en enda gång, vi har bara sett dem när vi tävlar...

Hon var super! Uppmärksam och lyhörd, och fixade alla rörelserna (inklusive stå) galant. När kompisarna kom bjöd hon på ett spontant hopp-sitt-hopp, och en glad (men inte så korrekt) apportering dessutom.

Popsy skulle träna stadga i grupp. Först sittandet (det är ganska nytt, och hon har fortfarande en misstanke om att det ändå är "ligg" som får tillbaka matte), och sedan platsliggning med dold förare. I frostgräset (med täcke). Andrea var kvar och höll koll. Hon låg som en staty i ca tre minuter, sedan testade hon att försiktigt sätta sig upp, Andrea la om henne, hon låg perfekt i 30 sekunder, jag gick ut och avslutade med massor av beröm! Perfekt hade naturligtvis varit att gå ut INNAN hon satte sig, men jag är nöjd med lösningen. Och inte en blick på grannen! Yes!

Sedan gick vi bort till rutan. Jag börjar se ett mönster: första skicket går bra, då tittar hon ordentligt efter var konerna står. När jag sedan flyttar rutan blir hon förvirrad och springer till den gamla punkten. När hon inte får någon belöning tror hon att hon ska springa längre utan att stanna, och slutar helt och hållet titta efter var konerna finns utan bara springer spikrakt framåt i den vinkel hon valt (oftast helt åt skogen). För att få in förståelse för "spring till KONERNA" jobbade jag med ganska korta skick på en ruta i ständig förflyttning, och la in en del fritt följ/inkallning emellan för att hon inte skulle låsa sig i felaktiga mönster. Mitt i slocknade lyset (går på timer), så vi tog ett ordentligt fritt följ i mörkret innan lamporna kom igång igen, ställde upp mot konerna, och jag skickade när det fortfarande var halvskumt. Jag såg henne fixera framåt "var är konerna?", upptäcka dem, och springa dit i full fart. Superbelöning! Klick till mig för att jag sedan avslutade med detta lyckade skick, och inte tränade fram ett nytt misslyckande.

Mårran fick komma ut och köra lite ruta. Jag la en tennisboll i mitten som hon glatt sprang till, klick för att vara i mitten, hon hämtade bollen och bytte mot godis (jag är så glad att föremålsintresset ständigt växer!). Nästa gång skickade jag mot en tom ruta. Full fart, klick i mitten, kastad boll. Dit med bollen igen. Och sedan utan boll.  Nu fick jag en klassisk "hallå, försöker du luras?"- reaktion, men tanken är INTE att hon ska springa till rutan för att hon tror att där ligger en boll, utan hon ska springa dit för att då kommer bollen flygande. Jag skickade henne igen, utan boll, hon sprang till ena konen och markerade den (typisk Mårran-grej). Minipaus, lite klapp, om igen. Yes! Hon sprang full fart in i rutan, klick, flygande boll, stor belöning, avslutade. Helnöjd!

Jag vill väl inte kalla det "fjärrdirigering" riktigt än, men ett litet steg på vägen.

Idag har vi tränat på stimuluskontroll: sitt, ligg, stå, dekk (bakåtligg från stå) blandas hejvilt. Det känns som att ordförståelsen sitter bra, lägger jag till handtecken är det väldigt säkert.

Idag jobbade vi vidare genom att inte klicka DIREKT när hon intog rätt position, utan jag vill att kommandot ska gälla tills vidare information ges, klick eller inte. Svårt! DESSUTOM la jag till att hon skulle hålla positionen även efter klicket, tills nytt kommando gavs.

Jag växlade mellan att INTE ge något nytt kommando, utan klicka för att hon höll positionen en sekund längre utan att kasta sig hals över huvud in i något nytt. Popsy har inte direkt problem med att bjuda spontana beteenden, så detta var verkligen nyttigt! Hon var 100% fokuserad på att inte röra en enda muskel...

Jag ping-pongade tiden som hon väntade ganska snabbt upp till ett medel på fem sekunder, riktigt nöjd! Och det syntes verkligen hur bra betingade förstärkare mina kommandon har blivit, "ÄNTLIGEN sa du dekk, som jag har LÄNGTAT!". Extra press på mig att verkligen tajma rätt, inte bara med klicket utan också med nästa kommando...

Jag har dessutom lagt märke till att jag (helt ogenomtänkt, men ganska praktiskt) använder två sorters felsignaler: dels "om igen" när hon gjorde helt fel (satte sig på "stå" el dyl), dels "ah-ah" när hon inte väntade på signal. På "om igen" bryter jag helt och gör om från början, på "ah-ah" återgår hon själv till föregående position. Inte vet jag om det blir bra eller dåligt i det långa loppet, vi får prova!

Mårran fick ett helt spontant pass, det gick inget vidare...Vi hade precis klippt klorna, och det är påfrestande träning för henne, så hon var inte jätteinspirerad. Dessutom bara torrisar...Jag har dåligt med inspiration för att träna henne för tillfället, vi ska nog lägga ner tävlingsträningen ett tag igen och bara köra trix (jag vet, skillnaden finns bara i mitt huvud!). Och fixa bättre förstärkare!

Det här mailet väntade på mig i morse. Det förgyller hela min vecka! :D

"Hej, Lâser sâ ögonen blöder om dina kamper med Mârran vid hundmötena. Du har gett mig sâ mycket inspiration sâ jag tycker jag bör tala om att du har en flitig och tacksam och ofta road -  läsare lângt nere i Europa och som kämpar med samma problem med sin (svenska) hoffe. Jag följer alltsâ i stort ditt program m u a att jag inte vâgar mig pâ Halti. I somras for jag förbi Rolsberga (min bror bor i Ludvigsborg) och kunde inte lâta bli att le nâr jag sâg ställena som du talar om i dina bloggar. Synd jag inte bor dâr för jâmnan - annars hade jag gârna kommit o fikat - du hade dessutom bjudit ju :)- o diskuterat detta gemensamma problem. Men, som sagt, den fikan ligger c:a130 mil härifran Men i dag blir det bara  ett litet ord om att dina egna ord faller i god jord här nere i Normandie - lite feed-back âr vâl inte helt fel ibland och att läsa dina bloggar utan att ge sig till känna tycker jag känns lite fegt. Tycker du âr väldigt konsekvent och duktig med hundarna!  I  dag pâ hundklubben har vi bara gâtt fram o tillbaka utanför stângslet - hundarna bakom stängslet var i  lydnadskurs  - med massor av godis tills han gick med löst koppel o kopplade bort en del av sin negativa energi. Eller kanske kopplade om till växelström. Sâ jag försöker ocksâ lâta bli att kasta hunden pâ djupt vatten. Till det positiva är att han inte längre börjar med att skâlla vâldsamt. Nu för tiden tiger han âtminstone: men nya attityden âr intressant och kanske aningen mindre râttfram:  att smyyyga sig mot den andre hunden o blâstirra.  Sprâket âr nog glasklart fôr de andra  sâ han blir ju inte precis poppis pâ det dâr sâttet heller. Riktigt synd om honom:-(Och ândâ, ja, ändâ tror jag att han inte gôr detta för att anfalla den andre... det är bara hans sätt att nalkas nâgot/nâgon han inte kânner. Hundar han känner âr det OK med.    Annars är han snäll o bra hund. Bara detta med andra hundar!!!! (A andra sidan är det ju faktiskt ett ganska vanligt sâtt fôr vissa hundar att nalkas andra: smyga fram pâ lâga ben, och fixera den andre med blicken.)Hâlsningar o mânga tack frân NormandieIngrid Lecander (Bergenhofs Adas, Elliegârdens Pepita och gammelmoran Tekla, 16 âr.Alla hovawarts). "

Popsy har problem med ena bakbenet på vintern, och detta året tänkte jag förekomma och kolla upp henne ordentligt. Ålderskrämpor är helt OK bara man har lite smärtstillande hemma.

Efter att ha dragit ut hundarna från under sängen (måste verkligen börja träna "hurra, vi ska åka bil") åkte vi till Malin i Hörby.

Popsy har lite kassa upplevelser från veterinärer sedan tidigare och utrustades med munkorg. Tack och lov för en veterinär som inte tittar konstigt på mig när jag oavbrutet matar min hund genom hela undersökningen! Popsy befanns vara OK, men för säkerhets skull ville vi testa för erlichia. Jag kände mig som en OND hundägare när jag la Popsy på sidan och höll henne stilla...dessutom ryckte hon åt sig benet för tidigt, fick ett blåmärke, blev förstärkt för att röra sig, och var tvungen att göra om alltihop på andra benet. Hon gjorde förtvivlade ansträngningar att komma loss (det funkade ju nyss!), men gav till slut upp och låg helt stilla och hjälplös. USCH!

Men testet blev taget, och hon skakade av sig upplevelsen på vanligt terrier-manér och började bjuda "rulla runt" för att få mera godis. Hon är oförstörbar! Ärligt talat var det nog mer traumatiskt för matte än för henne...

Kathy Sdao har en, tycker jag, målande beskrivning av att sätta hunden i en situation som den inte behärskar: att kasta ut den i den djupa delen av poolen utan att lära den simma först.

Det är översättningsbart till alla situationer där vi kräver något av hunden: stanna kvar på platsliggning, springa till rutan, hälsa fint, osv, men allra mest i hundmötesträningen. Gör man det får svårt för hunden så har den helt enkelt ingen chans.

Sedan har vi det här som kallas för "verkliga livet"...Man kan ha planerat sin träning hur bra som helst, och så sätter Livet käppar i hjulen i alla fall.

Dagens promenad: väl förberedd med klicker, köttbullar och nosloop. Ola hade Popsy, jag Mårran.

Efter 50 meter ser jag grannhunden komma på vägen med sin husse. Vi träffar inte Tanja vidare ofta ute, däremot har hon kommit förbi på "Mårrans" väg ett par gånger med vaktigt raseriutbrott som följd. Detta var definitivt den djupa delen av poolen, men vad gör man...Mårran tillbringade ca 30 sekunders möte med att skälla och resa ragg, totalt okontaktbar. Tanjas husse skrattade lite åt henne (hon ser faktiskt ganska fånig ut).

Resten av promenaden gick bra, inga reaktioner på joggare som vi mötte, inga reaktioner på skällande trädgårdshundar.

Ända tills vi var nästan hemma...möte med tre främmande Parson russels. Tillbaka ut på den djupa änden, voff, voff, voff (men lite lugnare och utan ragg), och efter 20 sekunder (hundarna hade precis passerat) vänder hon mot mig med förväntansfulla öron: "GODIS, TACK!". Vad gör man? Belönar att hon äntligen (känns det som) är tyst och tar spontant kontakt, eller säger man "Nej, belöning får man bara om man uppför sig, alternativt precis när vi ser den andra hunden"? Jag kände att belöning i alla fall aldrig kan ge mig problem om man ser träningen långsiktigt, även om det kanske inte hjälper i det läget heller, och gav henne en köttbulle bara för att hon var söt...

Jag känner att jag hade behövt fler hundmöten hemmavid! På olika träningsplatser och i stan fungerar hon utmärkt, vi kan hantera våra "vanliga" fiendehundar, men oväntade möten på hemmaplan är det som fallerar - just för att hon inte är van. Och när det väl händer är jag ofta i ett läge där jag inte har möjlighet att träna på det sättet jag vill...

Träningskompisar efterlyses för överraskande hundmöten på våra hemmapromenader! Jag bjuder på fika ;)

Jag satte upp rutan på gårdsplan, tränade annat, och skickade henne med jämna mellanrum från olika ställen. Succé! Hon sprang rakt dit varje gång jag sa "rutan".

Sedan kom husse och började titta på. Han flyttade rutan till olika svåra ställen (ovanpå ett brunnslock, runt en buske, osv), så långt klarade hon även om hon blev lite osäker och började stanna på eget bevåg. Sedan fick han för sig att han skulle "hjälpa" henne med handtecken...Popsy totalförvirrad! Men jag tror faktiskt att hon lärde sig en del under passet ändå, hon letade aktivt efter konerna.

Sedan fortsatte jag och Ola ut i stallet för att träna den jättestora hunden Benji. Sadel på, sedan la jag ut en halmbal och ställde mig på den. Ola ledde honom så att han ställde upp sig bredvid, och gav en sockerbit. Upprepa. Upprepa. När han försökte "fuska" och vika ut med rumpan var det om igen.

Efter några reps verkade han söka upp platsen aktivt (han ställde sig i alla fall rätt flera gånger på rad), så jag la till att hänga över sadeln innan han fick sin sockerbit. De första gångerna reagerade han med att bli rädd och sparka bakut (som jag hade väntat mig), jag höll kvar tills han blev stilla (ca 5 sekunder), han fick sockerbiten, jag släppte. Upprepa tills han inte reagerade på min vikt längre.

Vi avslutade med att han fick gå några steg med mig hängande över ryggen, inga problem. Duktig häst!

Vi passade på att träna lite ute i hagen.

Jag har funderat över Popsys ruta, och tänkt mycket på det Camilla sa om målbild och att våga låta hunden göra fel. Jag har sänkt mina kriterier direkt när hon har missat och hjälpt henne med handtecken osv...

Målbild: Glada Axa som lycklig sprang till alla rutor hon såg när jag träffade Leif och Axa första gången. Den dragningen till rutan vill jag ha på Popsy! Jag vill kunna säga "rutan" och hon ska börja titta efter konerna.

Alltså: inget mer uppställande mot rutan, utan jag skickade, klickade och belönade mitt i , kastade wubban, kampade iväg henne till en ny vinkel, skickade igen ENDAST på ordet utan att rikta in. Det funkade! Två gånger fick jag frustrationsljud, avslutade direkt och gick bort och matade Mårran. Två gånger sprang hon på måfå, båda gångerna hittade hon rutan själv efter lite kringelikrokar. Jag fokuserade enbart på att hon aktivt skulle leta efter rutan, och sänkte övriga kriterier något.

Jag växlade med att ha henne liggandes plats på en handduk medans jag tränade Mårran, först superenkel ruta, sedan lite GF.

Platsliggning med störning för Loppan, och ganska många minuter åt gången!

Jennica har skickat över sina anteckningar från helgen:

Helhetstänk i tävlingslydnad

Kom ihåg att släppa på detaljerna och istället tänka på helheten.

Oftast på SM, är det ekipage som bäst behärskar helheten och inte detaljerna som vinner.

Blomman – ett sätt att tänka kring träning och tävling

Mitten i blomman är ditt individuella mål

Kronbladen är saker som du och din hund måste behärska för att nå in till mitten och ert individuella mål. Alla kronbladen behövs för att nå målet/resultatet.

Kronbladen kan vara:

Freedback

Vilket innebär att du får rätt input från t ex träningskompisar eller att du går på kurser som gynnar dig och utvecklar dig framåt. En viktig del av feedbacken är också på vad dina träningskompisar fokuserar på. Koncentrerar de sig på dina positiva eller negativa framgångar/framsteg/utförande.

Planering av träningspass

Detta moment är mycket viktigare än vad vi tror. Om du tar några extra minuter på att planera och några färre minuter på att träna når du oftast ett bättre resultat och tränar med mer kvalitet, än om du "bara" går ut och tränar.

Program

Din förmågan att träna och få hunden att hålla ett helt program. Har du tränat på ett sådant sätt att du har gett din hund tillräcklig träning/kunskap för att klara av det på tävling?

Tävlingspsyke

Hur du är på tävling. Nervös?

Rutiner

Vad du gör före, under och efter tävling/träning. Dessa är viktiga!

Momentteknik

Hur väl hunden kan momenten.

Belöningsanalys

Du behöver kontinuerligt fundera och utvärdera dina belöningar.

Störningsträning

Vad stör dig? Vad stör din hund? Träna på det!

Är störningen själva utkastet av apporten eller den som lämnar apportens?

Bladen på blomman= relation/arbete

Din och din hunds framgångar bygger på att ni arbetar som ett team, har roligt och att du kommer ihåg varför du tävlar.

Rötterna

Kreativitet

Vår förmågan, vilja och uppfinningsrikedom. Hos hunden menas kreativitet med att den är "klickerklok" och har en vilja att testa och ta egna initiativ.

Själförtroende

Att känna detta klarar min hund, detta klarar jag. Hunden känner sig trygg i det den gör.

Envishet

Vår förmåga att hålla målet i sikte och fortsätta jobba och att hunden fortsätter att försöka.

Motivation

Drivkraft hos hund och förare

Solen som lyser på blomman= glädje.

Att oavsett mål ska du kunna behålla glädjen i att arbeta med din hund. Det innefattar också att bland att fråga dig varför jag sysslar med hundar, tränar etc. Det är ett måste alltid hitta glädjen. Fundera på vad är glädje för dig, är det resultatet som räknas eller att du har roligt och hunden gjorde en bra prestations trots att man kommer sist.

Två frågor

1. Kan hundar jävlas med oss på tävling?

Nej, Hundar jävlas inte med oss på tävlingen!

2. Har jag tränat min hund på ett sådant sätt att jag kan tro att den ska jävlas med mig?

Nej.

Fundera på följande istället

Har du tränat tillräckligt på tävlingssituationen?

Har du tränat på förväntningen på belöning? Tror hunden att det kan komma belöning efter varje moment eller känner den igen situationen att i detta falla jobbar den mot belöning efter sista momentet? Hunden måste tränas på att känna igen situationen!

Tips

träna för tävlingssituationen. Träna så tävlingsmässigt du bara kan varje gång du tränar, så underlättar du för hunden att förstå att träning och tävling är samma sak. Hunden ska trivas på planen och känna sig säkert.

Lurar eller lär du hunden vad den ska göra?

Hur kan vi göra träningen mer tävlingslik?

Se till att allt material redan är ute, precis som på tävling, hinder, apporter etc.

Träna med störningar – publik, domare, funktionärer, tävlingsledare

Träna rörliga människor, hundar och olika klädesplagg

Be någon lämnar fram apporten och ta den när momentet är färdig

Du själv ska vara tävlingslik. Det är lätt att bli stel i kroppshållning och uttryck på tävling och mer avslappnad på träning. Samma klädsel och träningsväska på tävling som träning.

Hundens uppvärmning, är den samma på träning och tävling? Gör det till en rutin!

På vilken tid på dygnet tränar du i förhållande till vilken tid du tävlar på

Fysiska miljö. Hur ser underlag och miljön ut runtomkring. Finns där hästar, tåg, flygplan, skjutbana etc.

Startpunkter. Ha någon som anvisar dig startpunkter för de olika momenten och justerar dig. Träna på hur de olika startpunkterna kan se ut så att hunden inte tycker det är något märkvärdigt (sågspån/plastband/sprayad)

Att hunden jobbar mot en slutbelöning

Praktisk träning: Ingång på plan tävlingsmässigt

Belöna hundens spontana initiativ (vi är väldigt bra på att vara assistenter åt vara hundar och tala om vad den ska göra och när) lämna ansvaret till hunden.

Vad ska hunden förvänta sig när den går in på planen?

Utrusta dig med bra belöning

Arrangera miljön

Någon håller i hunden, du går iväg. Hunden släpps. Vad förväntar sig hunden? En busstund med fritt springande eller söker den upp din sida? Med hundar som man tror tar en busstund rekommenderas lina för att minska det självbelönande beteendet.

Målbild

Varför vill jag träna/tävla?

AV vilken anledning tävlar du? För att det är: skoj, siktar på SM, vill starta klass 1, LP1 eller för att hunden behöver någon form av träning?

Se alltid till att det är dina egna målbilder och inte någon annans. Ha inte en bordercollie som målbild på agilityn när du äger en leonberger.

Ju mer detaljerad målbild desto mer behöver du träna, men målet blir också mycket tydliga, men glöm inte bort helheten.

Fokusera på vad du vill ha (kontakt, raka sitt) och tänk inte på vad du inte vill ha (snedda sitt)

Del upp målen

Drömmål

Ett mål som du nästan inte vågar uttala för dig själv högt eller säga till någon annan.

T ex. I min allra vildaste fantasi kan jag tänka mig att vi….

Långsiktiga mål (men nåbart)

T ex. Vi siktar på att bli brukschampion, uppflyttad till klass 3 agility osv.

Kortsiktiga mål

Vad är säsongens/månadens/veckans/passets/ mål?

Trygghetsmål

Jag kan känna mig nöjd om jag har presterat detta. (du kan nästan vara säker på att uppnå det)

T ex. Min hund kan passera andra hundar i slakt koppel. Att tillämpa klickertänket så långt det är möjligt.

Målsättning inför tävling

Vilken målsättning har du inför en tävling?

Hunden ska vara glad och positiv, uppflyttning, godkänt på momenten (minst 5p), bättre helhet än förra tävlingen, hålla sin strategi på träning som på tävling, vara nöjd med vår insats osv.

Kom ihåg att:

à Formulera alltid dina mål positivt!

(istället för "Inte tugg", tänk "hålla fast")

Resultatmål

Målet att inte komma sista, vinna! Eller 1:a pris kan du inte själv styra över, utan det styrs av faktorer utifrån. Det är opåverkbart och därmed inte lönt att du engagerar dig i. Det står utanför din makt.

Uppgiftsmål

Dessa mål kan du själv påverka!

T ex. jag kan hålla min strategi, ta hand om hunden så att den får en positiv upplevelse av tävlingen, tänka positivt m.m.

Fokusera på vad som gick bra, känn dig nöjd, men gå sedan hem och träna på bristerna för att hunden ska ha bättre förutsättningar inför nästa gång.

à Kom ihåg att det sitt inte i poängen hur nöjd du är med tävlingen

Feedback – HAMBURGARMODELLEN

bröden = positiv feedback före och efter

köttet= mitten, saker att förbättra/ att tänka på eller vad som var bra, bättre och bäst.

För bästa möjliga feedback är det mycket viktigt att vara tydlig mot dina träningskompisar så att de vet vad de ska titta på och hjälpa dig med. Tycker du att de ger dålig feedback? Fundera på vilka instruktioner de fick av dig?!!! Var de tillräckligt tydliga?

På G vs i Viloläge

Utgångsställning= förväntan=arbetsläge. Här har hunden rätt att begära fokus från föraren.

När träningskompisar ger feedback försett din hund i pausläge/ställe t ex "lägg dig", bind upp hunden, en hundhållare håller hunden så att hunden inte jobbar för "Ingeting".

Ha en mental plan på hur du ska genomföra ditt träningspass och försök i största möjliga mån att göra det så tävlingsmässigt som möjligt.

Använd dig av planering och utvärdering som är användarvänlig för dig. Vilket sätt passar dig bäst?

Funderar över om du har en belöning som hunden är beredd att jobba för i 10 min?

Tänk på att det ögonblicket som du stoppar handen i fickan är hundens "mentala belöning". Hur bra timning på kommandona, vad förstärker du? Säger du fot när hunden nosar? Fotet kan förstärka nosandet om det är inlärt positivt.

Dag 2

Nervositet

Tänk anspänningsnivå istället för nervositet. Tänk positivt, att du är nervös betyder att du är laddad och på gång. Du kan endast påverka din inställning till nervositeten men inte nervositeten i sig.

Tips!

Ta tre djupa andetag

Sjung en sång (åsa)

Plocka ner axlarna

Lägg händerna på magen, andas djupt

Fokusera på rätt saker t ex hur man sätter fötterna på fritt följ, räkna stegen från hunden till inkallnings position.

Varför tävlar du? Skulle di bli lättad eller besviken om de ringde och sa att tävlingen blev inställd?

Sänk nervositeten genom att träna ordentligt, var säker på att hunden kan sin saker och lite till (överträna). Tänk att min hund klarar mer än detta!

Kom ihåg din målsättning.

Självförtroende

· Ta kontrollen över det du kan.

· Kom ihåg att domare, tävlingsledare och funktionärer har sina egna uppgifter och har inte tid att värdera hur bra du och din hund är.

· Härma folk som ni gillar t ex hur de värmer upp uppvärmning, deras sätt att gå fria följet osv.

· Kom ihåg att inget är så framgångsrikt som att låtsas att man är framgångsrik. Ljug tills det blir sant.

· Affirmation, upprepa positiva saker för dig själv många gånga. Jag är jättebra, vi kan det här. Säg inte: jag ska inte tänka på en St. Bergnadshund i röda stövlar för då gör du detJ

· Ha någon/något som får dig att tänka positiva tankar när de negativa tankarna börjar komma fram t ex gosedjuret Ulf.

· Acceptera dina brister. Min hund släpar i följet, det är helt okej för jag vet om att hon gör det! Jag tar fel på höger och vänster, so what?!!

· Tro på din förmåga, att ni klarar av det.

· Identifiera de tankar som stjälper och byt ut dem till positiva tankar som hjälper.

· Läs "Lyckas på tävling" av Nina Svartberg för fler tips.

Praktik: visualisering (individuell övning)

Tänk på en sak/moment som din hund ska utförare. Föreställ dig det: hur ser det ut i detalj när ni gör det som bäst? Var kvar i det stadiet när du plockar ut din hund?

Visualisera också om hunden inte gör det, hur agerar du, hur löser du det (plan B) T ex vad gör jag om hunden inte springer till rutan eller springer fel håll. Bryter du eller dirigerar du in hunden i rutan?

Kom ihåg att:

"allt skapas två gånger

först i fantasin

sedan i verkligheten"

Mellan momenten

Omedvetande lärande

Tänkvärt: På träning har föraren omedvetet gett hunden en boll att springa runt medan föraren ställer ut rutan, själbelönande aktivitet. Givetvis gjorde hunden samma på tävling, tog egna ärevarv. Jävlades hunden? Nej, den gjorde precis som på träning fast utan boll.

Transportsträcka gör det till en inlärd rutin

Rätt aktivitetsnivå inför nästa moment

Träna avstånd från ena slutpunkten till nästa startpunkt. Träna både långa och korta samt samma startpunkt för nästa moment och överdrivet långa sträckor

Tid, innan moment startar. Träna att det kan gå snabbt som att det kan bli fördöjt.

belöningsrutin på plan (att klappa på benet är tecken till att boll är på väg men först ska vi göra inkallning=fortsätt signal) Var placeras slutbelöningen, utanför planen?

Lydnadsprogrammet är som ett agilitylopp, det ska utföras med samma flyt.

Göra flera saker i rad på träning (uthållighet) + ritual

Träna upp förmågan att göra samma sak eller olika saker på flera olika punkter och att belöningen kommer i slutet. I början kan de bara vara 1 m emellan sedan öka. Vänj hunden att jobba mot en slutbelöning smat lär in en signal som betyder att slutbelöning är på väg.

Vi som tränar positivt är oftast rädda för att träna flera saker, men det behöver vi inte vara eftersom vi inte ger våra hundar stryk. Gör om gör rätt. Fundera på vad var det som var svårt? Var det bytet mellan momenten som var svårigheten eller någon annat t ex förflyttningen. Vi försöker oftast "rädda situationen" med belöning (säger stanna då hunden håller på att sakta ner) – vad belönar du då?

*inkallning (snett sättande, bryt eller gå vidare beroende på hur viktigt det är. Vad tränar du på att kedja eller momenten)

*hopp *inkallning

Hunden och vi måste också träna på att allt inte blir perfekt för det händer aldrig på tävling att man får 10:or på alla moment. Mental träning för både förare och hund.

Kedjning

Ett bra sätt att få hunden att hålla ett helt program är att kedja ihop de olika delarna.

à Sista momentet i första kedjan är första kedjan i nästa kedja

Fot-liggande-inkallning, inkallning-apport-hopp

Praktisk övning kedjning

1. Hitta en belöningsritual

2. Slutet av ett moment- förflytta sig med belöningsritual till nästa startpunkt -lätt moment

3. Slutbelöning

t ex fritt följ-klapp på fickan- ligg, sitt upp àbelöning

target-klapp-target-klapp-target-klapp à belöning

sitt kvar –klapp- ligg kvar- klapp à belöning

Koncentration-rutiner-förberedelser

På tävling är det extra viktigt att vara koncentrerad på rätt saker. Detta kan du träna på varje gång du tränar. Öva på att koncentrera dig, öva med störningar. Identifiera de saker som är störande för dig och hunden. Tänk på att blicken är mycket viktig, ha kontroll på dina ögon!

Skaffa bra rutiner som gör att du kan behålla din fokus t ex klapp på fikan för att ta sig till nästa position. Använd dig av rutiner som också kan fungera på tävling.

Öva upp koncentrationen på saker som inte är så viktigt t ex en penna. minigolf

Förberedelser

Packa bilen dagen innan. Skriv ut vägbeskrivningen, fundera på vad su ska äta till frukost, vilka kläder du ska ha, belöningar, termos, hur tidigt behöver du vara på plats.

Dina förberedelse ska inte stjälpa din tävlingsprestation eftersom detta kan du lätt påverka och låta tävlingen bli mycket enklare. Planera också hur veckan/dagen innan ska se ut? Vad behöver hunden för att vara förberedd inför tävling? Vila, genomkörning osv.

Praktik Arrangera tävling

Tävlingsgruppen:

Uppgift: arrangera störning för föraren på två av tre moment

T ex justering av ruta, konstiga kommandon, byte av tävlingsledare, utdelning av papper.

Hundföraregruppen planerar: : Ingång på planen, tre moment, utgång

Vad är din:

-målsättning

- målbild

- visualisering-back up

uppvärmning à slutbelöning

transportsträckor àrutin

DÅ-NU-SEN

Kom ihåg att NU är det enda du kan påverka!

Ha ett inlärt klartecken när tävlingsledare frågar "är du klar" så att du och hunden kan bi behålla fokus.

Känn att du"äger planen"! T ex be dem sänka hindret om du tycker det är för högt.

Din uppgift är att ta hand om hunden inne på planen.

Identifiera vad som är störning för dig?

Avslutning

5 saker som du har gjort BRA i helgen.

Jag har hållit mig positiv

Jag har gått in med insikten att jag är här för att lära mig

Jag har verkligen försökt att endast belöna då hunden uppfyllt min förväntning/målbild

Jag har tagit feedback på ett positivt sätt

Jag har gjort bra avvägning på val av moment för hunden

Kom ihåg:

Var en bra coach åt dig själv!

Popsy har definitivt lärt sig att rulla in sig i en filt, och gör det ofta och gärna. Ibland kommer delarna i lite konstig ordning (jag vill ha ligga-ta filten-rulla) och filten flyger över hela rummet, men för det mesta är det riktigt prydligt.

Mårran rullade över flera gånger idag! Första gången såg hon halvchockad ut, men jag följde direkt upp med jackpot och massor av beröm, och hon upprepade (med lite hjälp) två gånger till innan vi avslutade. Ett pass till med hjälp (visar med handtarget), sedan ska det komma spontant.

Frishejpa "rulla runt" var också gårkvällens övning på mini-internutbildningen på klubben. Det är en sak att hundarna rullar på signal, en annan att få fram samma sak helt utan hjälp, bara genom att klicka för tasslyft och viktomläggningar. Nyttigt!

Lilla Michelin (5 månaders Hovawart) fick lite hjälp av mattes placering i början, men en mer klickerklok hund får man leta efter! Det syntes hur hon verkligen testade, lyssnade efter klicket, och upprepade/utvecklade. Häftigt! Jag vill också ha en Michelin...

Både Lakrits och Fanny kunde rulla på signal, och behövde bara inse att konstiga matte ville ha samma sak spontant. Helena och Karoline gick vidare till att träna bytsignal och repetitionsklokhet. Det svåraste med att verkligen få en repetitionsklok hund (upplever jag) är att man så gärna vill klicka för ALLT kul som hunden gör...men vill man att hunden ska förstå att det den senast blev klickad för är det som ska upprepas tills bytsignal ges, så gäller det att vara konsekvent.

Tack alla tre för en jätterolig och givande kväll!

Dags igen att klippa klorna, idag kom Mårran fram på eget bevåg när jag la ut hennes fäll som hon sitter på under tiden. Hon såg glad ut!

Vi klippte, det gick bra (framtassarna är verkligen inga problem alls!), men sedan märkte jag att hon inte kände sig trygg i vår "kloklippningspose" utan flyttade på sig. (Jag sitter bakom henne och stödjer henne när vi tar framtassarna.) Jag bestämde mig för att ägna lite tid åt detta innan ett litet problem blev större!

Först ville jag shejpa henne att komma och sätta sig framför mig med ryggen mot mig, men dragningen mot front eller utgångsposition var för stark. Istället bad jag henne sätta sig, och ville att hon skulle sitta kvar när jag placerade mig på rätt plats. Hon var MYCKET misstänksam till en början!

Steg ett: jag höll en lätt and på hennes bröst, ställde mig bakom, matade. När jag slutade mata flyttade jag på mig för en ny rep. Min tanke var att betinga min position bakom henne för att få henne att "längta" efter att jag skulle ställa mig där så hon skulle få sin belöning.

Det fungerade bra! Snabbt kunde jag ta bort handen, gick hon upp gjorde vi om, och när svansen började gå när jag satte mig bakom henne i rätt position och lyfte ena tassen visste jag att vi hade lyckats.

Jag är speciellt nöjd med att jag (för en gångs skull) såg och tog tag i problemet INNAN det hann växa.

Förlåt Maria, men detta var så bra citat!

Bob Bailey är i Sverige och håller chicken camp. Några av hans one-liners från dag 1:

"The only behavior you really can control is your own!"

"Is it a pavlovian problom or is it an operant problem?"

"Reinforcement is a process, not an event"

Observation: What you see is what you get! The question is: What do you see? Not  - what do you think you see?"

"It's human nature to interpret what we see, based on our experience. Maybe not so bad if we have trained 100 dogs. Maybe not so good if we have trained one dog..."

"A trainer should not allow interpretation of behavior to get in the way of observation of behavior!"

"Good intentions are not the same as good training. It is not what you plan that counts, it's what you do!"

Samt dagens storfavorit:

If you hear the thunder of hoofs behind you, don't think zebras, think horses!  Med innebörden att inte sätta upp krångligare förklaringsmodeller än nödvändigt.

Titta in hos Maria och läs om vad man gör på chicken camp!

Ett pyttepass hann vi med i morse.

Popsy rullade spontant, och vi gick över till att bita i filten. Först stående, sedan liggande, och med lite coachning även rullande! Så söt var hon där hon låg inrullad...Nu ska jag få en snygg, spontan kedja av alltihop, sedan lämnar vi det trixet bakom oss och söker nya utmaningar.

Mårran fortsatte jag frishejpa att rulla runt. Vi kom så långt att hon lägger upp båda framtassarna mot bröstet, och släpper med båda baktassarna! Bara en pyttebit kvar...Och hon tycker att det är jättekul, och vill inte sluta. Bra träning för mig att verkligen se och klicka för förändringar i viktomläggning och subtila tassrörelser, inte avancera för snabbt, men inte heller fastna någonstans. Snart!