Efter att ha konsulterat ett antal tränare och träningskompisar om platsliggning bestämde jag mig för följande:

Om det nu är så att hon går upp för att grannhunden verkar vara rolig, så behövs det träning i att ENDA sättet att få sin belöning är att ligga kvar tills matte kommer tillbaka.

Jag började med att lägga leksaker runt henne. Inga problem.

Sedan hämtade jag det godaste hon vet, kattmat, och la bredvid henne. Hon var märkbart frestad, men låg still. Jag lämnade henne och gick in i stallet, där jag kan se vad hon gör genom fönstret utan att hon vet om det. Hon låg perfekt...en minut...en och en halv...sedan började hela hunden skaka. Hon ansträngde sig för att ligga still, tittade mot platsen där jag försvann, och satte sig upp, på väg mot belöningen. Aha! Jag gick lugnt ut, tog upp henne i famnen, släppte ut Mårran och lät henne äta upp belöningen.

Nytt försök. Nu visste jag ungefär var gränsen gick, samma upplägg, jag gick ut efter en minut och sa varsågod. Upprepade två gånger till, sedan försökte hon sätta sig efter 30 sekunder. In med Popsy, ut med Mårran. (Som glad och lycklig tränade buga, vi har det under fint stimuluskontroll och kan växla ligg-sitt-stå-buga massor av gånger utan miss. Jättekul lek tycker hon!)

Ut med Popsy igen, samma upplägg. Hon klarade en minut, jag kom ut och sa varsågod. Nästa gång stretchade jag tiden liiite. Hon vände huvudet mot kattmaten, stirrade på den i tio sekunder, vände tillbaka och sänkte huvudet och "la sig tillrätta". Bingo! Varsågod, extra belöning från mig, avslutad övning.

Jag har lite andra idéer som jag ska jobba med parallellt, men detta känns som en bra början!

Naturligtvis fick Mårran också prova. Hon tittade demonstrativt åt andra hållet eller stirrade mot dörren där jag försvann, blandat med mycket snabba blickar mot kattmaten. Efter en minut var jag mer än nöjd!

Intressant hur min egen attityd förändras efter vilken av hundarna jag tränar...jag har betydligt högre krav på Popsy, och en starkare känsla av att "men hon KAN det här!" trots att hon bevisligen inte kan det. Måste tänka om lite!

På morreklassen diskuterade vi hur tikar påverkas av hormonerna innan löp. Jag märker inte mycket i löpet (mer än att mina hundar blir kärvänliga mot varandra), däremot under skendräktigheten blir båda Superbitchar mer än vanligt.

Husse hade ett intermezzo vid Lysiahundarna idag, efter fem gånger utan minsta problem. Eller, intermezzot började 100m ifrån, och Mårran var så uppstressad att han valde att vända (duktig husse!). Hormoner!

Naturligtvis goick vi över och tränade. Först sydde jag en ny nosloop av ett slaktat halsband med KRAFTIGA ringar och nytt band. Den blev jättebra!

Mårran blir väldigt glad och uppspelt när vi ska Lysia-träna (roligt!). Hon går perfekt fot bort till dem, vi leker lite "titta där", och sedan går vi förbi på olika håll flera gånger.

Idag var hon SPÄND! Ragg rest, låst blick...Med flit har jag numera ingen klicker, utan jobbar med "bra" istället (med tanke på att husse ska ha lättare). Ett ögonblick trodde jag inte att hon skulle svara, men det börjar bli lika starkt som klicket nu. Vi gick fram, svängde upp och gick parallellt med staketet. Hon var minst sagt intensiv när hon tog godiset..."Bra" så fort hon tittade på hunden eller tog kontakt, hög frekvens. Efter första svängen tappade hon kontrollen och skällde tre gånger innan jag lyckades bryta henne. Vi backade och gick tillbaka till "titta där" några gånger, och försökte igen. Sakta sänkte hon raggen, och höll kontakten. Jag slängde lite godis på marken och lät henne nosa, ännu lugnare. Efter tio minuter kunde hon gå förbi flera gånger, helt lugn, utan synligt godis. Vi kunde stanna och träna fot och ligg med viftande svans. När Lysiahundarna skällde och kastade sig mot staketet hoppade Mårran mot mig och "krävde" sin belöning. Hur nöjd var jag! Typ 15 på en skala 1-10 där 10 är Underbar Hund!

Måste försöka upprepa ett par gånger denna veckan, för att befästa ordentligt.

Regn, regn, regn...Inte Popsys favvo-väder.

Vi invigde det nya täcket (populärt) och tog en strosrunda på området. Popsy var glad och ovanligt uppmärksam! Hon verkade inte alls nedtagen av vädret, och mitt hopp steg något.

Jämfört med förra tävlingen var mitt upplägg helt annorlunda: Popsy fick nosa runt som hon ville, och tog hon kontakt så klickade jag för det. Vi lekte lite med wubban, tränade lite fritt följ med flygande wubba, och klickade upp läggandena, i övrigt fick hon tillåtelse att nosa och kissa runt så mycket hon ville. När det väl var tillåtet var det inte lika intressant...

Vi fick startnummer 3.

Platsliggning bredvid en rottis och en terv, förarna gömde sig bakom ett skjul. Borde fungera. Icke...Popsy bestämde sig för att uprepa förra gångens succé, och satte sikte på rottisen. Tack och lov så fångade domaren henne innan hon kom fram, och rottisen fick ligga om och fick full poäng. Skithund!

Jag bestämde mig för att ändå starta, försökte klicka upp läggande under gång på det blöta gräset, bad om ursäkt till rottismatten (hon var förstående men hennes kille var skitsur), och gav mig in.

Fritt följ: bra kontakt och position, fin fokus. Lite nos i början men det försvann snabbt. Ett par VÄLDIGT sneda sitt drog ner betyget till 8,5, vårt bästa någonsin.

Läggande: Seeegt läggande...ett tag trodde jag att hon skulle stanna stående, men det blev i alla fall 7.

Full fart ner till startpunkt för att göra inkallning. Glad Popsy, men lite ojämnt tempo och steg i ställandet, 8. Jag var nöjd, inget DK behövdes.

Rutan: ställde upp henne och försökte rikta henne, men hon tittade bara på mig. Skickade med DK i rätt riktning. Popsy sprang glad dit jag pekat, på väg vid sidan av rutan...upptäckte rutan och svängde in i sista sekund. Snyggt ställande. 9.

Apportering: Hon satt fint medans jag fick apporten, satt still när jag kastade, sprang glatt och greppade, och började sedan fundera på om det inte hade varit roligare att behålla apporten själv. Trav in med andra ord, med ganska många omtag och lite lek på vägen. Men en snygg ingång. 7,5.

Hoppet: Hon släppte genast tanken på apporten när den försvann! Hallelujah! Hopet är ett starkt moment, 10.

Fjärren: Nu låg hon...omöjlig att rubba...0.

Helhet: 9. Domaren kom fram och tröstade mig över platsen och fjärren, han tyckte att hon var mycket trevlig och väl genomarbetad. Roligt att höra!

Själv är jag väldigt nöjd dels med hennes attityd inne på planen, och dels med att hon verkligen "höll" hela vägen. Att fjärren inte fungerade tror jag berodde på missförstånd, hon kan fortfarande inte momentet tillräckligt bra i tävlingssammanhang.

Platsen är jag däremot orolig över...hon hade legat och stirrat på rottisen, som hade stirrat tillbaka, tills "frestelsen blev för stor" enligt domaren. Måste fundera över en vettig strategi. I Höör står jag över platsen, jag riskerar INTE en tredje upprepning.

Va gör ni på en helt ledig dag? Ingen kurs förren klockan fem, maken borta...

Själv tittar jag på fem avsnitt av Buffy-the vampire slayer. Avkoppling på hög nivå! Om än något ytligt...;)

Höstens kanske mest intressanta kurs (för min del) startade på bästa möjliga sätt. Ett härligt gäng hundar och ägare! Mina morreklassare får ett eget forum på hemsidan, där ni får sammandrag av dagens teori och övningar. Där går också bra att posta frågor, kommentarer eller funderingar.

Jag är fortfarande helt glad och energirik!

Jag har fortfarande inte fått senaste numret av canis...Ett tag skyllde jag på brevbäraren, nu har jag mailat redaktionen. För det kan väl inte vara jag som har glömt betala in något? Med min vanliga "koll" på saker (läs icke-koll) så är jag lite orolig...

Fick reda på idag att canis-challenge detta numret var just åtta mellan benen, lite kul eftersom det är min egen september-utmaning (efter att bugandet misslyckades). Ren slump!

Just nu står jag på jobb, inte mycket folk som ni förstår...Har passat på att planera kursstarten för morreklassen imorgon, och svara på ytterligare mail från tävlingsanmälda som jag lyckats förvirra. Tur att folk frågar! Och tur att hundfolk är trevliga och förlåtande!

Snart slutar jag. Jag längtar hem till min familj! Vi hann inte träna i morse, så ett litet kvällspass blir det nog på något tramsigt och roligt.

Det ska bli jättespännande att hålla kurs imorgon, nytt ställe, ny grupp (även om jag känner de flesta), nytt upplägg...Jag tror att morreklassen blir riktigt, riktigt bra!

Tredje stadspromenaden har vi haft idag. Hundarna har verkligen bildat en liten flock, de känner igen både stället och sina kompisar.

Två nya hundar var med och "skakade om" gruppen lite, det är helt underbart att ha tillgång till en grupp med snälla, lydiga, lugna hundar! Dessutom med mattar som har i färskt minne hur det var när DERAS hundar var de som gjorde utfall, och på så sätt nästan fungerar som en stödgrupp: "Hej, jag heter Åsa och har en hundaggressiv hund". " Hej, Åsa, välkommen i gruppen." Jag ÄLSKAR er attityd!

Alla hundar skötte sig perfekt. Alla såg så lugna ut idag, trots att en viss lejonhund blir lite osäker med jämna mellanrum. Det ser ut som att de försöker förmedla sitt lugn till honom, otroligt med tanke på vilken historia flera av hundarna har! Efter halva promenaden var han så uttröttad att han knappt orkade lyfta tassarna längre, och började äntligen slappna av han också. Han kunde t o m äta lite kattmat, stora framsteg att han klarar att äta i en grupp med nya hundar.

Mina egna hundar har bara tränat ett litet pass i morse, Popsy tränade ingångar och vändningar, Mårran tränade buga. Nu börjar hon bjuda bugningarna helt spontant! En liten del av mig säger "detta kommer att ge dig skit med läggande under gång", men jag väljer att ignorera det och träna vidare. Så småningom ska hon kunna skilja på "ligg" och "buga" utan att välja fel.

Det hade jag kunnat jobba som!

Jag har med en enda dåligt korrläst fil lyckats förvirra 70 startande på Eslövs tävling om två veckor. Uppmärksam tävlande ringde mig ett par minuter efter att mailet gått ut, och det tog honom fem minuter att få mig att inse vad som var fel...pinsamt...men tacksamt! Inte nog med det: sedan skickar jag ut en rättelse som OCKSÅ är felaktig. Gissa hur många förklarande mail jag har skrivit?

Nu har jag i alla fall skickat ut filen så som den borde varit från början, och hoppas att alla misstag inför tävlingen har begåtts på en och samma gång.

Ärligt talat känner jag mig lite misslyckad...

Annars är all planering under kontroll (tro det eller ej), vanligtvis är jag ganska bra på att organisera.