Åsas hundar

Alla inlägg under september 2008

Av Åsa - 15 september 2008 16:59

Som alla måndagar hade jag en del att göra imorse: hämta Popsys skendräktighetsavbrytande medel så att jag ska få sova (hon gnäller oavbrutet och försöker bädda med mina ben), fixa med tävlingspapprena från igår, återlämna nyckeln till Ekevalla.

Klockan åtta var jag klar att åka. Inga nycklar. Jag visste ju att jag hade kommit hem igår (bevisligen), alltså MÅSTE nycklarna finnas någonstans...

Jag letade oavbrutet i tre timmar, under större och större panik. Till slut bröt jag ihop totalt och storgrät i badrummet...Visst, så här i efterhand inser jag att förlorade nycklar inte är hela världen, men just då var det ett problem som överskuggade ALLT.

När jag lugnat mig och fixat till sminket så att likheten med en tvättbjörn minskat något ringde jag Ola. Kunde jag lämnat nycklarna i bilen? Nej.

Hade jag tappat dem på promenaden med hundarna igårkväll? (Gick hela sträckan med full fokus på marken) Nej. Inte heller låg de i hästtransporten, kylen, ugnen, under sängen, i någon av de jackor och väskor som jag har i hallen, någonstans på gårdsplan...


Jag gav upp, hämtade vår extra husnyckel, och tog bussen till jobb.


16.20 ringde Ola. "Jag svänger just nu upp på gårdsplan, och jag ser dina nycklar...de ligger på staketet!" Jag kände mig lika delar lättad och korkad... Tur att han är van.



ANNONS
Av Åsa - 14 september 2008 16:30

Två månaders planering kom till sitt slut med dagens tävlingar.

Först rallylydnad på morgonen, sedan började tävlingslydnaden kl 12, och vid 16 var allt över.

Jag är nöjd med hur allt flöt på! Där är alltid smådetaljer som kunde gjorts bättre, och de flesta förarna fick skrämselhicka när de såg att tävlingarna gick på grus (inte hundarna, de brydde sig inte), men på det stora hela ett lyckat 40-års jubileum.


Själv startade jag båda hundarna i rallyn.

Mårran var allra först ut. Jag testade en ny taktik - att lämna Popsy till hundvakt för att snabbt kunna byta hund efteråt - som visade sig vara misslyckad. Popsy skrek efter mig och Mårran oavbrutet, och när vi kommit halvvägs genom banan och skulle göra 1-2-3 steg sitt försökte Popsy mörda två tollare som hade fräckheten att TITTA på henne. Mårran blev alldeles stel när hennes lilla polare var i fara! Det tog tre ganska skarpa "sitt" innan hon reagerade, genast tre poängs avdrag... Men vi slutade på 94 poäng, det räckte till en tredjeplats! Jag var annars väldigt nöjd med henne, hon försökte verkligen koppla bort allt runtomkring (hon var väldigt stressad av den nya miljön och alla skällande hundar) och bara fokusera på mig. 

Popsy startade som nr 5, ganska stressigt hundbyte alltså. Hon hann aldrig komma ner i varv och få fokus på mig, så halva banan var ett enda "snus, sträckt koppel". Sedan upptäckte hon att vi var på banan, och förvandlades snabbt till "Popsy - rallylydnadshund". Till slut fick hon tyvärr in ett sitt under sakta marsch (-10 poäng), och vi slutade på 80 poäng. Inte vår bästa runda...Så går det när man på rent infall går in på en strykning.

Men båda hundarna blev godkända och fick inskrivet i tävlingsböckerna sin andra tävling, ett steg närmare fortsättningsklass!


Lite sugen är jag på att åka till Söderåsen och tävla nästa månad...Det hade gett tredje godkända tävlingen (med största sannolikhet), och en uppflyttning...Vi får se!


ANNONS
Av Åsa - 11 september 2008 12:08

Nej, det har inte hänt mig, men i morse blev min arbetskamrat Brita och hennes dvärgschnauzer Zeb attackerade i Malmö (var annars?).

Ett barn på runt sex år hade hållit i kopplet medans pappan pratade i mobiltelefon 50m bort, hunden hade slitit sig (föga förvånande) och kastat sig över Zeb och börjar skaka honom som ett bytesdjur. Brita (67 år gammal) kastade sig över pitbullen med all sin kraft och lyckades få den att släppa. Husse, barn och hund drog snabbt som attan, och lämnade en svårt sargad Zeb och kraftigt blödande Brita. Helt otroligt!

Tack och lov så klarar sig båda, Brita med två sargade fingrar och Zeb med nedsatt syn på ena ögat och totalt sönderbiten i ansikte och nacke.


Jag blir så arg och ledsen!

Jag vet att det PK är att skylla på ägaren, men ärligt talat: det hade inte hänt om det varit en annan typ av hund.

Jag förstår inte hur man kan skaffa en hund som är avlad för slagsmål när man har barn i hushållet. Jag förstår inte att man inte skaffar sig kunskap och vidtager säkerhetsåtgärder. Jag förstår inte hur man kan säga "min hund är så snäll, den skulle aldrig..." om NÅGON hund.

En hund som är "gjord" för att slåss eller vakta skarpt är som ett vapen. Det är väl ingen som ger en laddad pistol till ett barn? Visst, "guns don´t kill people, people do" (för att citera den amerikanska högern), men hade de inte funnits där hade ingen blivit skjuten...


Jag menar inte att man ska förbjuda raser, men jag vill ha:

1. Obligatorisk grundkurs för alla som skaffar hund, oavsett ras

2. Kontroll av avel och avstängning av oseriösa uppfödare

3. Hundförbud för folk som misshandlar sin hund eller utsätter andra för fara genom sin hund


Åsikter välkomna!


Av Åsa - 11 september 2008 09:51

Idag hoppade vi över platsträningen, och fokuserade på sådant som vi faktiskt SKA göra nästa tävling (jag har så lätt att totalt snöa in på en enda sak...).

Att fixa till under 1,5 veckor:

Tempot in med apporten

Tempot i inkallningen och ett snyggare ställande

Ännu säkrare läggande

Hitta mitten och tempo till rutan

Hela fjärren

Och, alltid, det fria följet

Det enda som jag inte tänker träna är hoppet (risk för ryggont + att det är nära perfekt)

Jag har funderat en del över apporteringen. Det var väldigt tydligt att apporten helt enkelt var lite för rolig och motivationen att lämna den hos mig lite för svag. Idag började jag med att storbelöna ettans apportering några gånger. Sedan punkttränade jag tempot genom att sätta henne med apporten liggande framför, gå ut långt, och kommendera "apport". INNAN hon tappade tempo klickade jag och kastade en ny, rolig leksak bakom mig. Hon formligen flög fram efter ett par gånger! Jag övergick till att kasta apporten (längre avstånd = bättre tempo så jag tog i för kung och fosterland), samma leksaksbelöning. Bara för att testa gjorde jag en tävlingsmässig med full ingång, superbra! En stor del av tugget och leken verkar försvinna när hon fokuserar på belöningen istället för själva apporten. Ska köra vidare på detta ett par dagar, träna ingången separat, och sedan kedja ihop igen. Det borde ge önskat resultat.

Som "paus" fick hon leka lite i framförmappen, för att hålla henne alert och snabb i rörelserna.

Sedan tog vi upp fjärren (igen). dag satte hon sig mer än gärna, värre med läggandet...Vått i gräset...Men det gick, det med, efter lite punktträning.


Mårran fick träna lite rallyövningar inför söndag, helt plötsligt har hon börjat kasta sig in vid min vänstersida efter "hund framför sitt". Efter lite testande av vilken handling och vilka kommandon som förenklade för henne, och MÅNGA "höger runt", tror jag att hon började förstå. Hon blir så glad när hon tror att hon vet vad jag vill, och blir lätt väldigt låg om jag säger att hon har fel, så det gäller verkligen att förekomma INNAN hon hinner kasta sig iväg.

Mårran fick också träna lite fjärr. Idag väntade hon fint på kommandona, och kunde göra flera skiften utan belöning på två meter. Hon är så söt, hela hunden liksom lyser av stolthet när hon gör rätt!

Av Åsa - 10 september 2008 09:40

Det blir mer och mer tydligt att jag aldrig har verkligen lärt Popsy en stadig grund i all ligga stilla.

Idag tog vi upp störningsträning ute på åkern, mer för att jag hade det på min checklista än för att jag trodde att det verkligen behövdes. Sådant här har jag gjort med Mårran i massor: springa runt, hoppa över, puffa på, kasta mig bredvid, osv. Mårran låg som en staty (förutom när svansen viftar). Popsy däremot...hon satte sig flera gånger, märkbart störd. Jag följde min plan och jobbade igenom störning för störning med klickern, och bara la om och gjorde lite lättare när hon gick upp för att sedan gradvis bygga på svårigheten.

Det verkar som att jag har haft ren och skär tur på platsen hittills! Eller också har jag omedvetet tränat in en ren "tävlingsplats", som en hel kedja. Inte konstigt att det föll samman när kriterierna ändrades!


På pluskontot: massor att träna på, så att hon verkligen kan bli 100% säker (eller 99,99).

Av Åsa - 9 september 2008 09:29

Idag är vi igång på allvar.

Vi började i badrummet, där jag kan stå med ryggen mot och se henne i spegeln. Först 30 sekunder några reps, sedan en minut. Hon försökte gå upp en gång, sedan låg hon och stirrade på min rygg, ganska avslappnad (för att vara en JRT med myror i tassarna).

Vi avancerade ut på gräsmattan. Jag gömde mig bakom staketet och kunde se henne genom ett kvisthål, hon låg jättefint! Vi tränade 3x en minut, hon låg lika bra varje gång. Första gången ville hon inte resa sig när jag gick fram till henne, men det var enkelt fixat.

Vi avancerade till gårdsplan. Det är inte lika trevligt att ligga på grus, jag började på 1 minut men borde gått ner till 30 sekunder första gången - hon satte sig upp. In med henne, ut med Mårran (som låg perfekt i en minut!)

Ut igen. 2x30 sekunder utan problem, sedan 2x en minut utan problem.

Vi avslutade med en plats utan störningsgodis på daggvått gräs, tre minuter, stensäkert. Hon fick MYCKET godis, jag var väldigt nöjd. Daggvått gräs är inte direkt en favorit när man har tunn päls på magen, men hon fixade det.


Det finns hopp!

Av Åsa - 8 september 2008 18:09

Trots att det lockar att ställa ut lillkillen i vår på hingstvisningen, så har vi beslutat att kastrera honom i nästa vecka.

Han är bara två år men han är redan större och kraftigare än förre hingsten när han var fyra, och han har väldigt stark vilja när han är på det humöret. Dessutom är det bara en tidsfråga innan han får sig en rejäl spark när Tango för sjuttielfte gången berättar att han INTE är ett sto.

Det känns lite taskigt, men det viktigaste för oss är att han fungerar till det vi vill: köra, rida och kela (inte nödvändigtvis i den ordningen). Erfarenhetsmässigt så är helt enkelt en valack jämnare i humöret och mer pålitlig.

Av Åsa - 8 september 2008 16:44

...och har man bara en plan så klarar man allt, som Drean brukar skriva. Och henne går det ju bra för.


Kriterieplan för att kunna motstå frestelser i form av smaskig mat:

1. Platsliggning hemma, jag synlig, upp till fyra minuter. Tränas i sol eller inomhus.

2. Platsliggning inomhus, jag inte synlig, upp till fyra minuter.

3. Platsliggning ute hemma, jag inte synlig men kan se henne, upp till fyra minuter.

4. Träna samma sak på appellplanen i Eslöv.

5. Utöka till andra planer/platser.

Kom fram och beröm när hon har fokus framåt/nedåt, eller slappnar av i kroppen. Växla mellan att skicka till belöningen från på avstånd, eller att jag går in först.

Målbild: "ligg still tills varsågod ges". Om hon går upp försvinner belöningen (äts upp av Mårran eller annan hund).

Startpunkt: 30 sekunder med mig på 10 meter. Öka först tiden upp till fyra minuter, starta sedan om på 20 meter och 30 meter.


Störningar att använda på nära håll för ett stadigt liggande:

Omvänt lockande med godis och leksak

Dra i kopplet så hon får trycka emot

Gå runt/över henne

Kasta leksaker runt henne

Låt Mårran gå runt/över henne

Klicka för att hon ligger kvar trots störningar. Klicka för VALET att ligga kvar. Om hon går upp uteblir klicket och vi gör störningen lättare. Inget straff, bara ett nytt försök.

Målbild: "ligg still tills matte klickar, vad som än händer".


Störningar att använda när jag är längre ifrån (och till slut utom synhåll):

Låt främmande människa klappa på henne och dra i henne och belöna henne om hon ligger kvar

Låt främmande hund gå runt henne och nosa på henne

Klicka för valet att ligga kvar, gå in och belöna. Samma strategi som kort avstånd.


Träna "sök-apport" (en favvolek) genom att lägga henne, gömma apporten där jag står dold, gå tillbaka och skicka henne som belöning.

Målbild: "Matte ska bara gömma apporten/bollen. Bäst att kolla där hon försvann".

Detta använde jag ganska mycket när hon var valp, kom jag just på. Det fungerade jättebra då!


Träna störningsfritt med främmande hundar på främmande platser, NÅGON ANNAN belönar henne eller lägger om henne. Jag kommer inte ut förren tiden är ute. Växla gömsle mellan skog och skjul.

Målbild: "Även om matte är borta är inte belöningen borta. Bäst att sköta sig, man vet aldrig om någon har något gott!" 


Och samtidigt lägga henne i alla möjliga olika miljöer, jobba mer med stationsbeteende (kunna ligga tills det är hennes tur), inte slarva om jag lägger henne i vardagen utan verkligen hålla på kriteriet "ligg" i alla lägen.


Träna läggandet separat för att hålla det på topp.


Träna fjärren parallellt så att den fungerar trots all platsträning.


Jag får nog skriva ut det här...det blev en del...Men går jag igenom all denna träningen är det väl snudd på omöjligt för henne att inte klara en platsliggning sedan! Kan lika gärna träna Mårran på samma sätt, så har vi ett moment stensäkert i alla fall.

Det känns bra att ha en väl genomtänkt strategi! Det här fixar vi i vinter, och kommer igen till våren!


Presentation

Fråga mig

5 besvarade frågor

Senaste inläggen

Kategorier

Länkar

Följ bloggen

Följ Åsas hundar med Blogkeen
Följ Åsas hundar med Bloglovin'

Arkiv


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se