Hurra!

Lyby församlingsgård är min nya kursplats (utanför Hörby), och här ska det bli morreklass i höst! Funkar det bra, så utökar jag verksamheten ytterligare.

Hur spännande som helst...

Loppan gick på promenad i Eslöv i morse, tillsammans med sin nya matte Susanne. Temporär i alla fall, eftersom jag "stal" hennes Zicko. Han var jätteduktig! En liten reaktion på en stor svart hund som han tyckte var lite nära, med övriga fem som vi mötte (+ Popsy) klarade han utmärkt. Tack för lånet!

På kvällen filmade jag lite rallymoment, jag ska redigera imorron så får ni se resultatet. Mårran var riktigt på G, och var jätteduktig! Hon trivs med att träna i hagen, och ligger på station trots att hästarna kommer springande (jag friar henne INNAN de kommer fram!).

Just nu ser det dessutom ljust ut på lokalfronten, jag ska prata med lite folk i helgen, så ska vi se...Spännande!

Trots att husse kom hem tidigare än vanligt (eller kanske just därför) möttes jag av en EXTREMT träningssugen terrier när jag kom hem. Hon bjöd beteenden från ögonblicket jag steg innanför dörren, fortsatte med att hämta fem olika skor medans jag drack kaffe, och skuttade till slut som en jojo framför mig.

Det är inte riktigt den typen av "tjat" som jag uppskattar, så jag ignorerade henne och satte mig i soffan. Till slut tröttnade hon och gick och gnagde på sin toffel någorlunda lugn. NU kunde jag säga "dags att träna"!

Båda hundarna använder den typen av "tjat" på husse för att få tuggisar, och ärligt talat så är det irriterande och ska bort.

Jag ville ge henne något att jobba med, och byggde upp min rut-ruta i hagen. Ingen target idag, vi började med skick på fem meter och ökade successivt. Två rundor för Popsy, sedan bytte hon stationsplats med Mårran för att "smälta" den nya övningen.

Rutan blev ett av Mårrans hat-moment ganska snabbt när vi tränade i höstas. Jag har ingen aning om vad som blev fel, men hon började tycka att konerna var obehagliga och vägrade gå in i rutan öht. Så idag gick vi bara varvet runt tillsammans, precis innan vi gick in i en ruta sa jag "rutan" och visade framåt, hon lämnade mig två steg framåt, jag klickade och belönade och vi gick vidare till nästa. Det enda jag vill jobba med är glädje för konerna, och det enda jag felar är konmarkering (som hon har väldigt lätt för). Två små kriterier: lämna mig med blicken (fokusera framåt), och någorlunda mitt i. Vi är i alla fall igång!

Det fungerar toppen att ha ena hunden väntande på min tröja, dels är den inte i vägen, och dels är den redo att jobba när jag säger "fri". Jag får också känslan av att de ser varandra och härmar det som blev klickat...

Efter några rundor kunde jag skicka Popsy från ruta till ruta utan problem. I början klickade jag enbart för att springa genom rutan, men jag tror att hon är redo för att baklängeskedja hela momentet nu! Ställandet är JÄTTEROLIGT så det blir verkligen en belöning för att ha sprungit fint ut till rutan.

Jag avslutade med att ta upp "inkallning med ställande" på Mårran. Jag har funderat ut en ny variant (även detta ett moment som hon av någon anledning hatar) och tänker ta det saaaakta.

Min hovslagare älskar Cesar Millan. Han ser varje avsnitt, tycker att hela ledarskapsteorin är oerhört logisk, och eftersom han vet att jag är instruktör så delar han gärna med sig med tips och råd.

Så fort han börjar prata hund blir jag numera lätt illamående (på riktigt) och känner mig MYCKET illa till mods...Jag försöker på ett vänligt sätt göra klart vad jag tycker och tror på, men jag har ingen chans mot x antal timmars hjärntvätt (på TV dessutom, med snyggt klippta bilder). Idag ifrågasatte han mitt "ledarskap" över mina hundar, eftersom de gör saker på eget bevåg (vaktar gårdsplan mot främmande hovslagare t ex). "Cesar har minsann en fungerande flock, de gör ingenting utan att kolla med honom först!"

Dels känner jag mig påhoppad, det är trots allt mitt val att mina hundar ska vakta när de är lösa ute (jag tycker att det är ganska bra för det allra mesta), dels blir jag lessen över att en i övrigt vettig människa inte SER hur fel det är, inte HÖR hur argumenten inte stämmer med verkligheten, inte KOLLAR UPP vad fakta och forskning säger, utan bara kopplar bort sitt sunda förnuft och lyssnar på en karismatisk TV-person.

Med hästar fungerar han utmärkt, full respekt för deras naturliga reaktioner, lugn och fin och använder så gott som aldrig tvång eller hårda ord. Dessutom har vi en bra relation i övrigt, jag kan ringa om en tappsko på morgonen och han tar sig tid att titta in under dagen. Jag vill inte på något sätt riskera att äventyra den delen, bra hovslagare är sällsynta!

Vad göra? Tiga och lida? Egentligen borde det vara skit samma för mig vad han tycker eftersom jag vet hur jag vill träna hund, men ändå är det jobbigt att bli ifrågasatt. Jag är inte bra på att diskutera, jag tycker att det är obehagligt när folk "ger sig in i stridens hetta". Arv sedan barndomen...

 Jag har försökt låna ut böcker (kontaktkontraktet), tipsa om andra TV-program (Viktoria Stillwell), men han är låst vid Cesar.

Nu har han lämnat över sin valp (underbar 6-månaders dansk-svensk) till sin dotter, det kanske säger något om hans förväntan på hundägandet.

Eller också har jag fel och Cesar rätt, och jag borde vara tyst och lyssna.

Passande namn...jag känner mig ganska dum när jag går runt...

Vi började lägga till "sättande under marsch" i våras, har blandat sitt, ligg och stå ett tag, och nu verkar det börja sitta på allvar! Parallellt har vi tränat stadgan i stå, så jag känner att vi är klara att börja sätta ihop momentet och generalisera till olika träningsplatser. Dumrutan har alltid varit ett av de moment som har imponerat mest på mig vid tävling (när hunden gör det bra), så jag känner mig ganska stolt!

Fjärren har fungerat fint hemmavid den senaste veckan, alltid på första försöket, upp till tio meter. Dags att plocka in fler människor, och flytta ut!

Jag har tränat frivilliga skiften ligg-stå och sitt-stå med Popsy de senaste dagarna, det såg riktigt bra ut idag! Snart dags att sätta på kommando på ställandet (det har vi inte än, är lite orolig för att börja mecka med fjärren på allvar förren tvåans fjärr verkligen sitter). På köpet har jag fått snygga bakåt-lägganden som har hjälpt upp läggandet under gång betydligt.

Loppan går stadigt framåt!

Mårran ligger mest och tittar på oss när vi tränar, nöjd med att bara vara med. För tillfället resonerar jag att vill hon inte så slipper hon, så länge vardagslydnaden fungerar (och det gör den!). Mårran tränar mest under promenaderna, enkla grejer som att skvallra på kanin och gå fint vid sidan lös tills upplösande kommando ges. Ibland får hon spola på toa eller göra lite GF och rallymoment, när hon verkligen ber om det. Sommaren är inte hennes bästa tid träningsmässigt...

Lite grann känns det som att jag har en mental låsning mot att träna lydnadsmomenten till tvåan med henne, och utan "mål" så blir min träning lite blah. Flera gånger har jag försökt skärpa till mig och ta upp ruta och inkallning med ställande igen (resten funkar bra), men det rinner liksom alltid ut i sanden. Kanske kan be Ann-Louise om hjälp, vi ska ju köra kedjor sista helgen! Annars hoppas vi på tävlingslydnadshelgen...

Fast tävlingslydnad är inte viktigast i världen heller.

Så är semestern slut, och likaså det fina vädret. Det känns rätt bra, både regnet (betet är på upphällningen) och att återgå till jobbet.

Det här med jobb...Jag känner mer och mer att jag vill satsa på hundar på heltid, att vara instruktör är det absolut roligaste som finns. Tänk att få jobba med sin hobby! Det har jag visserligen försökt med innan (beridare) med ganska dåliga resultat (jobba häcken av sig för liten lön + bli tafsad på av stallägaren), men jag inbillar mig att hunderiet hade varit annorlunda.

Just nu har jag så mycket idéer på kurser och upplägg som inte riktigt passar på en SBK-kurs, jag menar, bara tanken på att få hålla en klicker-valpkurs är VÄLDIGT lockande!

För att inte tala om CU-kurser, eller morreklasser. Eller tävlingslydnad på klickervis, lekgrupper för löshundar, special för inkallning...Så många roliga kurser!

Jag har beslutat mig för att våga hoppet, och öppna eget på deltid.

Så just nu behöver jag hjälp att hitta ett ställe. Jag behöver en typ av appellplan/fält/trädgård, och en inomhuslokal för teori och hundträning. Tyvärr har jag inte obegränsat med pengar, så hyran måste vara ganska låg, och det behöver vara inom ca två mils radie från mitt hem. Om någon känner någon som känner till något, så skicka ett mail!

Jag kommer fortfarande att hålla två ideella kurser om året för Eslövs Brukshundklubb (och antagligen någon ren klickerkurs), samt ansvara för TS.

Datumen för höstens grupp-promenader ligger på hemsidan. Anmäl intresse på asa@asashundar.se

Vi har tittat lite på alla GF som vi har tränat, och jag måste säga att jag är nöjd! Jag tror nog att båda hundarna hade fått godkänt, men jag tar det säkra för det osäkra och kör Popsy.

Igår tittade vi på skallet, som jag enbart har på stimuluskontroll, och fick fram upp till fyra skall i följd. En bit kvar till 15, får fundera på om jag vill ha det överhuvudtaget.

Krypet finns både spontant och under kontroll nivå 5, likaså utgångsposition.

Sitt och ligg fungerar utmärkt i alla variationer, även på avstånd.

Stå behöver lite finputsning, som vanligt...

Fokus och doggie-zen har aldrig varit problem, inte heller stanna kvar.

Apporteringen sitter fint, alla varianter, olika föremål, likaså släpp.

Hoppet fungerar perfekt OM hon inte har ont, då tvekar hon, men jag vet ju varför.

Springa till förare är inga problem, även om vi inte direkt har tränat.

Gå och se upp gör hon så intensivt att hon riskerar nackspärr...

Luktdiskriminering, markering av person, och spår tänker vi inte bry oss om alls.

Mårran är lite bättre i utförande när hon är på humör, men risken är för stor att hon lägger ner.

Som vanligt: två veckor innan är självförtroendet på topp! Sedan brukar det dala...