Allra sista dagen på klickertränarutbildningen...nu är jag fullfjädrad klickertränare med godkänt praktiskt och teoretiskt prov!

Jag hade med alla tre hundarna, och började med Mårran och hennes inkallningar med ställande. Jag plockade upp GF stå, och vi konstaterade snabbt var det stora problemet låg: hennes stora förstärkare är jag. Och jag har svårt att belöningsplacera bort mig själv...

Ann-Louise tänkte ett tag, och började sedan spåna på en helt ny grej: att använda nätstaketet runt planen för att få fram snabba, distinkta ställanden, där belöningen blir att hon får springa runt stakethörnan för att komma till mig. Alltså: Medhjälpare tar hunden till andra sidan staketet. Hon får gå parallellt med staketet, jag är på andra sidan. Spontant ställande belönas med "JA!", hon vänder och springer runt staketet till mig.

Fungerade kanonbra!

Innan dagen var slut hade jag ett upplägg som såg ut så här:

Medhjälpare höll henne en liten bit från staketet, en annan vaktade så hon inte fuskade och sprang runt direkt. Jag kallade, hon sprang full fart parallellt med staketet, stannade på kommando, fick "JA!", vände och sprang runt hörnet till mig.

Ett ENORMT steg framåt för oss!

Vidare tränade hon vanlig hoppövning med båge åt båda hållen (super).

Hon var verkligen duktig idag, avslappnad, glad, kunde leka, gjorde sitt absolut bästa.

Vilma fick träna fokus, titta på folk och hundar, och lära sig targetstav. Det räckte gott, hon är helt slut nu...Jag ville ha targetöverföring till fot för att kunna få ett "lågt" hälsande på främmande människor istället för att hoppa upp och slicka på näsan, men så långt kom vi aldrig. Hon kämpade på bra, hon träffar ju sällan nytt folk eller främmande hundar.

Popsy var trött idag. Hon lämnade mig flera gånger för att nosa upp tappade godisbitar (omplaceringsbeteende när hon inte klarar mer mentalt), hade dålig fart och dålig intensitet.

Vi började med att träna rutan, lite hitta mitten med och utan target, och sedan baklängeskedjade jag några gånger. För att få upp farten la jag en target i bakkanten och gick ut 25 meter och skickade, och ställde precis innan targeten. Funkade bra.

Jag visade upp hoppet för att få en extra bock på GF-pappret (perfekt).

Sedan tränade vi det för Popsy oerhört svåra momentet "strunta i var TL lägger apporten". Jag började med att kedja ihop apport och hopp, med tanken att hoppet är roligt, men med två så intensiva moment tappade hon intensitet snabbt. Birgitta pekade ut det uppenbara: "varför punkttränar du inte att hon ska titta på dig när TL lägger bort apporten?" Ja varför... pinsamt... Så vi började träna ENBART sitta fot - TL visar apporten och lägger ner den - vänta på att hon tittar på mig - klick och superbelöning. Sedan la Ann-Louise till "Att du inte Premackar så att hon får lov att gå bort till apporten när hon tittat på dig!". Verkligen! Det blev nästa steg, och det intressanta var att hon gick fram, markerade apporten, och gick sedan direkt tillbaka till mig. Hela fixeringen borta! Vi ökade svårigheten steg för steg till att jag fick apporten, gav den till henne, tog den, gav den till TL som la den i en låda (extra spännande), fick ögonkontakt, vände ett swteg fot åt andra hållet, klick och varsågod och titta, och när hon lämnade öådan väntade värsta leksaken hos mig. Man kan lugnt säga att det fungerade över förväntan!

Så fruktansvärt nöjd med träningen idag, och alla bra idéer och träningstips som jag har fått! Det enda som känns tråkigt är att nu är klickertränarutbildningen över...

Idag fick vi hålla till på Bonizas hundskola eftersom Eslövs Brukshundklubb var full av borderterriers (jag vet, jag var där och hämtade gårdagens kvarglömda apport). Jättetrevlig hemmiljö med fin gård och bra störningar i form av höns och kaniner. Här kommer jag att hyra in mig till våren och hålla tävlingslydnad för nybörjartävlare! Klickerträning, så klart. (Det går bra att anmäla intresse redan nu.)

Idag var det praktisk examinering av grundfärdigheter, individuellt.

Alla var så duktiga! Det är SÅ HÄFTIGT att se hur alla har utvecklats, och hur glada och lugna hundarna var i denna nya svåra miljön. När man jobbar med sin hund varje dag ser man det inte på samma sätt, men vi utomstående slås med häpnad.

Popsy var glad men lite slö (precis som alla de andra hundarna) och visade upp vad hon kan. Vi fick lite problem med att få fram sitt (lustigt, det brukar ligga högt), men resten satt bra och hon hade ganska lätt att byta beteende. Hon fick avsluta med att backa mot ett träd och visa ett handstående, som lite charmpoäng...Jag var stolt över min Loppa!

Jag fick äta lunch inne hos Monica (ägaren till Bonizas) och snacka lite om det mesta. Stort tack för lånet av tallrik, bestick och microvågsugn!

Teorin handlade om baklängeskedjning. Just nu är jag för borta i huvudet för att återge vad Ann-Louise berättade, men det kommer i veckan.

Ut och träna kedjor!

Den första var enkel: trampa på target och sätta sig. Popsy försökte fuska en gång med att skippa targeten, sedan satt den perfekt.

Jag tränade ihop med Fatima och Birgitta, och Andrea och jag hade ganska roligt åt Birgittas ansträngningar att få igång Fatima efter lunchvilan...Men det gav resultat!

Som andra kedja fick jag träna fjärren, med kommando, steg för steg i kedjningen. Popsy låste sig när jag lämnade henne sittande för att sedan lägga ner henne, gå tillbaka, sätta upp henne, klicka och superbelöna. Jag plockade upp läggandet enskilt (funkade utmärkt), och började om från början. Icke! Så här i efterhand känns det som en idiotisk idé att börja strula igen med just fjärren...Ja, ja, det blir reparationsjobb igen.

Vi kom aldrig längre, Popsy sa att hon var klar för dagen och Fatima likså, så vi fick kedja varandra istället på tvåans hopp och apportering. Birgitta var en duktig och lydig hund, jag var en mattegalen och testande hund...Vad jag märkte finns det dessutom förevigat på bild, får väl ladda över och bjuda på ett gott skratt så småningom.

Vi hade inte mycket ork kvar, någon av oss, efter detta. Lite avslutning i teorisalen (jag kommer inte ens ihåg vad vi pratade om, bara att där var burkar med insekter i tillhörande Monicas son) och sedan åkte vi hem.

Tror ni att Popsy slocknar under täcket som jag trodde? Icke! Lika pigg som vanligt...Vi får se hur länge hon håller imorron, efter både tävling och examen. Jag ska ta med både Mårran och Vilma att byta av med, Mårran behöver träna sina kedjor och Vilma behöver bara träna.

Ett helt träningsgäng (team Jea) kom över för att tävla, så det blev en hyfsat stor tävling med 12 starter. Stort tack till alla som hjälpte till som domare och tävlingsledare!

Jag var i god tid (för en gångs skull) och fixade alla papper, satte upp ringarna (första gången jag satte upp en elitring, tack för alla anteckningar från tävlingsledardagen!) och fick hjälp att sätta upp rallyn.

En startande uteblev så det var bara jag och Petra som tävlade rally. Mårran var jätteduktig, men jag utförde en skylt fel (såg fel på skylten)...10 poängs avdrag...Slutade på 88 poäng. Petra och Sardo gjorde en kanonrunda med 98 poäng. Underbar hund!

Vi lottade ettan med ett antal nervösa förstagångare, jag tävlingsledde (kände mig ganska proffsig, faktiskt). Jag har tränat min röst med sångövningar, och nu når jag faktiskt tvärs över planen utan problem vid behov. Lite barsk låter jag nog, men bättre det än otydlig.

Ut och plocka ut Popsy, tre minuters kisspaus och uppvärmning, och sedan platsliggning för tvåan. Jag bad TL gå fram och lägga om henne om hon skulle gå upp, men hon låg perfekt.

Vi startade först (för att visa hur jag hade lagt upp ringen).

Popsy började med sitt snyggaste fria följ någonsin! Lite ostadig i positionen i två halter, men 9.

Läggandet var lite väl taggat med två krypsteg, 8.

Bort för att sätta henne vid inkallningen. Helt plötsligt drog hon! När hon satte sig och kissade och sedan glatt kom tillbaka fick jag förklaringen...tre minuters kisspaus innan start är för lite...Inkallningen gick bra med något steg, 8,5.

Vände upp mot rutan, skickade, och när hon ställde sig innan rutan kom jag på hur korkat det är att börja kedja ett moment fyra dagar innan man ska tävla. Testfas! Jag skickade henne vidare och ställde henne, 6,5.

Apportering. Jag blev oense med TL om huruvida jag får lov att komma bort och ta apporten (jag har fått OK av två domare plus på tävlingsledardagen, så jag är ganska säker), men vi gjorde på mitt sätt. Popsy lyste APPORT i ögonen, och reste sig upp när jag kastade. Ett ganska skarpt "sitt" fick ner henne innan hon sprang. Full fart ut, lite tugg och lek, in vid sidan. 6,5.

Sedan fick vi problem på riktigt...hon kunde INTE släppa tanken på apporten. TL tog upp den och gömde den innanför jackan, då börjar hon gå fot med honom...Jag fick handgripligen flytta henne.

Tur att det är hindret efter, när hon väl fattar att hon ska hoppa är problemet löst. Jättebra hopp, satte sig lite långt från mig, 9.

Jag passade på att belöna ordentligt med kampDolly (enda belöningen i programmet, det går framåt!).

Avsluta med vår nemesis, fjärren...Den gick toppenbra! Mina handtecken ansågs vara lite för långa, 9.

Helhet 5, eftersom hon gick och kissade.

Så totalt 168,5!

Apporten och rutan är jag inte vidare nöjd med (men vet varför det blev som det blev) men resten: KANONBRA!

Av en ren slump hittade jag ett sätt att träna inkallning med ställande med mårran som gav bra tempo och snyggt ställande. Kapplöpning!

Jag hade Mårran sittande på station (vilket hon var lagom intresserad av, men träningen var ändå inte "allvarlig" utan mer lekbetonad för att få slut på de sista frolicarna i fickan), och ville träna korta inkallningar med ställande (15 meter) med Popsy. Lite småtaskigt satte jag henne ganska nära Mårran, gick ut, och kallade "hit!". Båda hundarna kom i 190, inte helt ovanligt om jag inte verkligen lagt Mårran på hennes plats. Jag fokuserade på Popsy (som gott kan träna med störning) och sa "stanna". Hon tvärnitade, som väntat. Plötsligt upptäckte jag att det gjorde Mårran också! Lite tveksamt, men mycket bättre än någonsin innan! Jag gick fram och belönade. Satte om Mårran, satte om Popsy, en gång till. Samma sak upprepas, nu med ett kanonställande från båda! Jag blev så glad att jag slösade resten av godiset där och då, och avslutade helt och hållet.

Inte vet jag om det funkar om jag provar det "som planerad träning" men visst vore det häftigt! Hoppas, hoppas, hoppas, det hade varit ett toppensätt att fixa ett av Mårrans hat-moment...

Popsy har inte riktigt varit sitt vanliga jag idag...kan bero på daggvått gräs, kan bero på att inte frukosten är jätterolig, kan bero på att jag ändock börjar känna av mina nerver inför helgen.

Har planerat träningstävling på fredag, men hon kanske borde "vila sig i form" några dagar för att få upp träningslusten? Det är ju trots allt ganska viktigt att hon funkar på lördag, jag vill inte bara klara vår "klickerexamen" utan få MVG. Sikta mot stjärnorna ;)

Jag tror jag lägger ner träningen tills hon "tjatar" lite igen (borde ta max två dagar), det har hittills varit en ganska tröttande vecka för små Loppor.

Mårran fick träna lite rallylydnad, HON ska tävla på fredag. Vi har en klubbmästartitel i sikte! Inte för att vi är så många konkurrenter, men ändå...Vi la in lite avancerade rörelser (sitt-stå, ligg-stå vid sidan, stå medans jag går ett varv runt, vändningar), fungerade jättebra. Jag vill klassa upp henne! Klarar jag rent mentalt att starta henne på Ekevalla, och klarar hon att prestera med den typen av störningar? Jag tror det. Vi får se.

För att garanterat hinna börja jobba klockan 12, lämnade jag bilen 7.30 Beräknad tid: 2,5 timmar, eftersom mekanikern var ny så var han inte lika snabb som vanligt.

Jag och vovvarna gick till brukshundklubben (30 minuters promenad) och tränade i en timme.

Popsy körde ren tävlingsträning och funkade kanonbra! Jag började jobba på övergångarna mellan momenten, eftersom de alltid kommer i samma ordning, så att hon vet precis vad som väntar. Hon fick också börja göra två-tre moment utan belöning mellan, avslutat med en jättejackpot.

Platsen gick toppenbra, jag la båda hundarna och gömde mig. Mårran gick upp en gång, jag gick tillbaka och belönade Popsy utan en blick på Mårran, la om henne som om inget hade hänt, och gick ut igen. Nu låg hon perfekt. Popsy hade inte en tanke på att resa sig...

En gång började hon nosa runt, jag tog in henne fot, bad henne lägga sig, och gav "varsågod som belöning och lät henne nosa fritt i ca trettio sekunder. Sedan bad jag henne om en kort inkallning, och belönade med varsågod. efter tio sekunder kom hon självmant och ville träna, och tänkte inte mer på att nosa. Jag vet inte om hon var "klar" eller inte, men vanligtvis när hon går i "nosläge" så är resten av träningen förstörd, så jag var väldigt nöjd med lösningen.

Mårran fick träna alla tvåans moment på sin egen, enkla nivå, och det är bara att konstatera: tävlingslydnad är helt enkelt inte för henne. Hon har inte snabbheten i rörelserna och vill ogärna lämna mig Även om hon gör momenten korrekt blir där inget "wow" i utförandet (trav ut till apporten, långsamma skiften i fjärren, räddad i hoppet endast av sin smidighet eftersom hon inte vill göra uthoppet för långt från mig...). Visst kan man få till momenten bättre med mycket jobb, men hon kommer alltid att göra dem av pliktkänsla och inte av glädje. Rallyn däremot passar henne perfekt! Nära matte hela tiden...

Sedan gick vi bort till caféet, jag köpte mitt morgonkaffe och lånade en tidning och satte mig på uteserveringen med hundarna. Popsy var väldigt vaksam, men Mårran la sig snabbt vid mina fötter.

När det var dags att hämta bilen gick vi bort, och konstaterade att den fortfarande var upphissad och hjullös.

Ny promenad bort till Djurburen. Popsy fick en ny apport, jag köpte en ny klicker (glömt alla mina hemma), Mårran valde tuggis och Popsy en ny leksak. En rejäl runda bland husen, nu med två mycket trötta hundar...Vi mötte två hundar varav en skällde, Mårran lyfte knappt på huvudet där hon lunkade på bakom mig.

Tillbaka till bilverkstaden, nu hade det gått tre timmar. Bilen var fortfarande upphissad, jag frågade lite diskret om det skulle dröja länge till..."Nej då, han är strax klar!" Det hade börjat spöregna så vi satte oss i deras bilförsäljningshall och läste biltidningar. Båda hundarna somnade under bordet.

Ytterligare en timme senare kördes ÄNTLIGEN min bil ut! Att komma i tid till jobb var sedan länge en omöjlighet (tack och lov för förstående jobbkompisar!), och dessutom ville de ha betalt för den extra 1,5 timmen. Tror inte det...Han ångrade sig ganska snabbt när han såg mitt ansiktsuttryck (jag hade frågat om priset två gånger innan jag tog ut pengar).

Hundarna sover gott resten av dagen i alla fall...

Men vi hade stadspromenad ändå. Nästan full "flock" tog vi drygt en timmes runda i Eslöv.

Det är härligt att se hur hundarna snabbt hittar sin plats och känner samhörighet, istället för att vara osäkra på fem främmande hundar så hittar de trygghet och slappnar av. Vi hade t o m några hundar som hälsade på varandra, försiktiga nosningar på ofarliga rumpor UTAN att ägaren till rumpan tog illa upp. Tack vare att samtliga hundägare är lugna och noga med att ingen hund "stormar fram" till någon annan, så kan alla ta kontakten i sin egen takt.

Mårran och jag åkte vidare till Flyinge för att titta på precisionskörningen. Ännu fler hundar! Hurra, bra träningstillfälle! Mårran tittade på hund och fick godis några gånger, sedan la hon sig ner vid mina fötter och slappade. Kom en hund förbi tittade hon på den och sedan snabbt på mig, utan att resa sig. Duktig hund!

Efter datakrångel igår så är den äntligen uppladdad.

Ingen avancerad film, utan koppel dessutom, men vi visar de flesta rörelserna i rally - nybörjarklass.