Direktlänk till inlägg 7 augusti 2008
Min hovslagare älskar Cesar Millan. Han ser varje avsnitt, tycker att hela ledarskapsteorin är oerhört logisk, och eftersom han vet att jag är instruktör så delar han gärna med sig med tips och råd.
Så fort han börjar prata hund blir jag numera lätt illamående (på riktigt) och känner mig MYCKET illa till mods...Jag försöker på ett vänligt sätt göra klart vad jag tycker och tror på, men jag har ingen chans mot x antal timmars hjärntvätt (på TV dessutom, med snyggt klippta bilder). Idag ifrågasatte han mitt "ledarskap" över mina hundar, eftersom de gör saker på eget bevåg (vaktar gårdsplan mot främmande hovslagare t ex). "Cesar har minsann en fungerande flock, de gör ingenting utan att kolla med honom först!"
Dels känner jag mig påhoppad, det är trots allt mitt val att mina hundar ska vakta när de är lösa ute (jag tycker att det är ganska bra för det allra mesta), dels blir jag lessen över att en i övrigt vettig människa inte SER hur fel det är, inte HÖR hur argumenten inte stämmer med verkligheten, inte KOLLAR UPP vad fakta och forskning säger, utan bara kopplar bort sitt sunda förnuft och lyssnar på en karismatisk TV-person.
Med hästar fungerar han utmärkt, full respekt för deras naturliga reaktioner, lugn och fin och använder så gott som aldrig tvång eller hårda ord. Dessutom har vi en bra relation i övrigt, jag kan ringa om en tappsko på morgonen och han tar sig tid att titta in under dagen. Jag vill inte på något sätt riskera att äventyra den delen, bra hovslagare är sällsynta!
Vad göra? Tiga och lida? Egentligen borde det vara skit samma för mig vad han tycker eftersom jag vet hur jag vill träna hund, men ändå är det jobbigt att bli ifrågasatt. Jag är inte bra på att diskutera, jag tycker att det är obehagligt när folk "ger sig in i stridens hetta". Arv sedan barndomen...
Jag har försökt låna ut böcker (kontaktkontraktet), tipsa om andra TV-program (Viktoria Stillwell), men han är låst vid Cesar.
Nu har han lämnat över sin valp (underbar 6-månaders dansk-svensk) till sin dotter, det kanske säger något om hans förväntan på hundägandet.
Eller också har jag fel och Cesar rätt, och jag borde vara tyst och lyssna.
Till min förvåning upptäckte jag att denna bloggen, trots att den varit inaktiv ganska länge, fortfarande har nästan tvåhundra besökare i månaden...Wow! Ni som snubblar in här och blir nyfikna på vart jag tagit vägen kan surfa vidare till glada...
För alla er som undrar hur det gick med Popsy: Operationen gick bra, tumören är som sagt elakartad och kommer tillbaka men med lite tur så får vi ett par år till. Just nu är hon piggare än någonsin! :) Kändes inte rättvist att avsluta med en ...
Olika omständigheter gör att jag avslutar bloggandet. Sorry alla mina vänner! Tack för denna tiden, ni som vill är välkomna att bli mina vänner på facebook och naturligtvis finns hemsidan www.asashundar.se och min bilddagbok http://asashundar.bi...
Popsys testresultat från tumören kom idag. Elakartad. Min värld står stilla. ...
Det är jobbigt att inte kunna träna hund så mycket som man vill inför lördag...liiite nervös är jag, och då blir jag energisk, och den extra energin får perfekt utlopp i hundträning. Så igår fick jag en timme över innan styrelsemötet, och passade p...