En bra sak med at få besök är att man får städat...

Vi släppte hästarna i hagen dygnet runt 1/5, inte förren nu har jag kommit mig för att mocka. Under tiden har stallet sakta förvandlats till ett förråd för verktyg, byggprylar, och skräp.

Men nu är allt i ordning! Det känns riktigt bra att ha fått ändan ur vagnen.

Vi fortsatte träna backa upp på planka efter kvällspromenaden, Loppan börjar så smått fatta att det är inte bara backa, utan backa upp på något som ger utdelning. Hon går som en liten krabba i sidled, blicken fixerad på mig, och känner med baktassarna var brädan finns.

Mårran backar i front, ett par steg bara men övningen är ny för dagen, men så fort vi går till trappan är det stopp. Mer träning, rätt vad det är fattar hon!

Imorron är det månadstävling i rallylydnad som gäller, med mycket godis för en bra erfarenhet. Vi satsar på att klassa upp oss den 29! Popsy har knappt gått en bana, så det ska bli intressant...

Vi gick förbi grannschnauzern Effie utan problem idag i alla fall, trots att hon kom springande mot oss. Det är väl tanken på polaren Albin som har lugnat ner Madame gällande skäggisar.

Jag har ingen träningsmotivation... Med kycklinglever kände hundarna absolut tvärt om, mängder av motivation!

Vi körde lite frivilliga beteenden på avstånd, men jag var dåligt planerad och visste inte riktigt vad jag ville...Mårran började dra i repet, det var lite kul så det klickade jag ett par gånger. Sedan backade hon och bugade, och det var ju också kul så det klickade jag lite. Ingen struktur!

Popsy likaså...Förvirringen blev större och större i hennes lilla huvud...

Det slutade med att jag började träna första steget till att stå på händer (framtassar) - backa upp på en bräda - med Popsy, och Mårran fick ett frishejpingpass på att backa uppför trappan. Ingen av hundarna gjorde några enorma framsteg, men de jobbade som 17! Som sagt, dålig tajming och kriterieplanering av matte, men högmotiverade hundar.

Hur kunde jag vara så dum att jag föreslog att klickertränarkursen skulle vara HÄR på söndag?

Mårran får totalspel på alla hundar som går förbi HENNES hage... Alltså, helt knäpp! För två veckor sedan kändes det som en toppenidé att ta hit lugna hundar, förstående tränare och min instruktör för att träna just detta (i teorin låter det fortfarande bra), men nu börjar ångesten sätta in.

Att grannhunden Tanja (stor, svart, LUGN blandras) har gått förbi två gånger på sistone med minst sagt katastrofala resultat är nog det som har utlöst min oro på allvar...enligt husse var Mårran återigen det rasande monster som jag har tränat hårt för att få bort. Jag vet, hemmamiljö, revirtänkande, inte tränat med andra hundar hemma öht, hennes trygga plats invaderad, osv, osv. Varför kan hon inte bara tagga ner och vara mer som Popsy?

För sent att ångra sig. Lika bra förresten, så här tvingas jag ta tag i problemet på allvar.

Alla från klickertränarutbildningen som kommer hit på söndag:

NI ÄR HÄRMED VARNADE!

Suger, säger mina hundar. Båda gömmer sig när klotången tas fram. Mårran drar jag fram från under sängen och håller i ett stadigt grepp mellan mina ben, Popsy placerar jag på ett bord med en förbjuden köttbulle framför nosen att fokusera på.

Om man kan träna delfiner att frivilligt hoppa upp ur vattnet, lägga sig i en vagga i fem minuter under tiden de håller andan, och acceptera att bli stuckna av nålar för blodprov (notera att jag skriver FRIVILLIGT), så borde jag kunna få mina hundar att uppskatta att få klorna klippta.

Ren lathet att jag inte har ägnat mig åt detta tidigare! När man tänker på det så är det oförsvarbart att ett återkommande moment i hundens liv ska vara fyllt av tvång och obehag. OK att man råkar klippa i pulpan någon gång, sånt händer, men hela processen med att dra fram och hålla fast och tvinga...Stygg matte!

Så nu har jag en plan. Den inkluderar mycket godis, ett betingad ljud i form av kloklipparen, massor av tålamod, och daglig träning.

I korthet: gott godis framför hunden (VOV hundmat med sked är dagens favorit). Ta tassen. Håll fast till hunden håller still. Klipp en pyttebit av klon, släpp direkt, ge godis. Om igen, och igen, och igen, tills alla klor är på rätt längd.

Vetenskaplig förklaring till att det funkar: ljudet (och känslan) av klo som klipps blir snabbt en betingad förstärkare, primär förstärkare är A: jag släpper tassen, B: godis. Klon klipps inte förren tassen hålls still = hålla stilla förstärks. Eftersom jag inte släpper tassen om hunden rycker utan bara håller fast mjukt blir dessutom "att hålla stilla" negativt förstärkt. Vanligtvis aktar jag mig för att använda negativ förstärkning (att förstärka ett beteende genom att ett obehag upphör när hunden gör rätt), men just i detta läget känns det berättigat.

Resultat första försöket: Mycket bra. Popsy har nio år av att bita efter klotången innan jag kom på "förbjudna köttbullen" i vintras, och när vi kommit till fjärde tassen lyfte hon själv och höll blick stilla alla klorna. Popsy GILLAR godis.

Mårran blir oftast så stressad att hon inte äter, men VOV kan hon inte motstå. Efter första framtassen började hon fatta att spelreglerna hade ändrats och försökte inte längre smita. Tredje tassen slutade hon försöka rycka loss tassen. Fjärde tassen la hon sig ner, helt lugn.

Jag tänker köra "falska kloklippningar" hela veckan morgon och kväll, så kanske de slutar gömma sig. Det ska bli mycket spännande!

 Tango har en enda tanke i huvudet: äta! Så är han tjock också...

Benjamin däremot är inte mer än på sin höjd normalviktig. Ardennrar SKA vara runda! Nu syns inte revbenen längre i alla fall.

...och Mårran vakar över hagen, "osynlig" i det höga gräset.

Jag har fått in en bra rutin med morronträning känns det som.

Mårran slötränade lite. Jag har mycket försiktigt återupptagit inkallande med ställande, nu med fokus på fart och glädje. Innan fick jag bra ställande men låg, långsam hund, nu har jag seeeent ställande men glad och fartfylld hund. Jag har ändå gett upp tvåan för Mårrans del, så det är bara på skoj...

Popsy tränade vidare med GF. Det känns som att så fort vi får flyt i ett så faller ett annat bort...Hon kan bjuda ligg som en idiot i början av passet, efter att vi har tränat sitt och stå så är ligg helt borta. Skönt att jag får proffshjälp i helgen!

Jag har också börjat träna att hon ska hålla fast Ronny tills jag ger kommando "tack" eller "loss", oavsett vad jag gör eller säger. Bara för att se om det går, liksom...

Nya numret av Canis rekommenderas, inte bara för min egen artikel, utan jag tycker att hela tidningen fått ett "ansiktslyft" med nya redaktören. Och så visar de hur man lär hunden "stå på händer"! För en trixfanatiker är det något som bara måste provas.

Min artikel ligger på hemsidan, direktlänk här: http://www.asashundar.se/articles.php?cat_id=8

Tyvärr blir inte min ardennergrabb sådär rund och go´som han ska vara... Lös i magen sedan början av februari, jag börjar bli rädd att det hämmar hans tillväxt (definitivt hans hull trots extra krafft groov morgon och kväll).

Efter att ha diskuterat återigen med veterinären på telefon, kom vi överens om att skicka upp ett avföringsprov på analys. Hoppas det visar något behandlingsbart! Eller något öht... Ibland är det bättre att bara få veta, även om det är allvarligt.

Så nu har jag en fryspåse (noggrant hopknuten) med nästan flytande hästbajs i kylen...tur man inte får besök som kollar kyl och frys (blod och rådjursdelar samt spårpinnar trängs med kycklingfilé och glass).

Jag vill slippa åka till Helsingborg med en ardenner till! Den förra kom aldrig hem så mina associationer är inte de bästa... Dessutom är släpet både obesiktigat och för tungt för vår bil = dryga böter och indraget körkort om man blir stoppad. Benji, bli frisk!