Popsy började med att "kolla av" förra veckans:

Ingång under stimuluskontroll. Hon börjar förstå att om ett pass börjar med ett kommando är det "vänta på kommando" som gäller, säger jag "nu kör vi" är det bara att testa. Hon vet t o m att "grankotte" INTE betyder "fot".

Backa upp på bräda: inte riktigt klart, men på mycket god väg. Sista vinklingen kvar, brädan ska bort, och till sist - kanske - ska hon klara att hålla balansen i ett fritt "handstående".

Sedan bytte vi raskt ut ingångarna som vi tränat hela veckan mot sitt i front. Hon bytte direkt på ett enda felkommando, och höll sig till sitt efter det! Loppan börjar bli repetitionsklok på riktigt! I raskt tempo körde vi igenom b.m., ligg-sitt, stå-sitt. Utmärkt, jag är jättenöjd och faktiskt lite förvånad!

Mårran fick ett kort pass med kycklinglever, jag tog upp sitt i front direkt och testade inga ingångar före. Naturligtvis provade hon ingång ändå, det är ju det som belönades senast, men hon bytte snabbt till frontposition. Vi fortsatte också med b.m., ligg-sitt och stå-sitt. Inte lika klockrent som Popsy, men helt OK.

Riktigt på riktigt blir det ju inte eftersom sporten fortfarande är inofficiell.

Men utlyst tävling med 23 starter i nybörjarklassen!

På hemmaplan, så gissa vem som BÅDE höll i planeringen OCH tävlade två hundar... Tack och lov för alla som hjälpte mig! Jag ska aldrig mer utsätta mig för den dubbla nervositeten: att tävlingen ska fungera i stort, och mina egna starter.

Många tävlade liksom jag för första gången, det kändes som att humöret var på topp hos alla deltagare och regnet höll sig borta. Visserligen var det kvavt och tungt (hundarna blev slöööa), men vi slapp bli blöta.

Mårran hade startnummer ett, efter tre efteranmälda. Hon var glad och godissugen, men liiite långsam redan på uppvärmningen.

Det blev en runda i sakta mak, men hon var glad och lydig. Lite snus, ett par sneda sitt, ett långsamt sättande, räckte till 91 poäng, 9 plats. Helt OK, men inte det "hallelujah-moment" som man hoppas på.

Hon fick vara med ett tag hos publiken, hon var helt avslappnad ihop med allt "stök" och tyst (!) när jag sedan lämnade henne i bilen. Mycket nöjd med det! Hon höll sig också lyckligt i en snygg fot-position 90% av tiden, helt på eget bevåg. Kycklingleverns makt är stor...

Popsy skulle inte starta förren nr 17, och fick komma ut långt tidigare. Vi passade på att träna fjärren och inkallning med ställande, det gick riktigt bra! Hon gillar verkligen tävlingsmomenten, superfokus, fart och precision.

Rallymomenten är lite sådärkul, jag tror att det kräver för lite tankeverksamhet för att vara utmanande för henne. Och så är det ju i koppel...varför bry sig, matte sitter ju ändå fast i andra änden?

Precis innan start vässade jag henne ordentligt med stegförflyttningar och vändningar (det tycker hon är jättekul av någon anledning), hon var på G!

Startsignal, började gå, ingen reaktion..."Ojdå, har vi startat?". Snus, snus i marken, kommer snart och gör sitt-ligg. Efter tre skyltar kom hennes fokus tillbaka, och resten av banan gick korrekt och snyggt. 93 poäng säckte till en 8 plats. Jag trodde faktiskt att det var bättre, men hon fick fem poängs avdrag på en skylt ("ska bara nosa"-skylten). Det kändes bra i alla fall, jag är nöjd med min lilla Loppa.

Jag tycker att rallymomenten börjar sitta ganska bra på båda hundarna (utom när Mårran flippar och kastar sig in vid vänstersidan), så jag ville "säkra" Mårran med avståndsbelöning.

Mjuk hundmat på tefat, storfavorit!

Jag försökte skicka henne helt oväntat, när hon gjorde något riktigt bra. Förutom att hon alltid blir lite osäker när vi gör något nytt fungerade det jättebra! Ny och rolig lek, liksom.

Kontakten var fin idag, sättandena raka och snygga, och alla konövningar fungerade fint. "Gå runt" börjar fungera som nytt kommando, både i halt och under rörelse.

Popsy fick växla mellan spontana ingångar och stimuluskontroll med "falska" kommandon, hon börjar bli säker.

Vi drog snabbt genom rallymomenten, lite sneda sitt här och var, men vänstersnurren var jättefin!

Och så avslutade vi på plankan. Nu är hon helt säker på 45 grader, vi höjde till 60 ganska snabbt. Fick till fyra snygga, tappade på femte och fick leta oss tillbaka, och avslutade riktigt lågt. Brädan får vila i helgen, för att eliminera all risk för träningsvärk.

Jag börjar bli lite nervös för tävlingen på söndag...

Popsy tränar vidare på ingångar, både spontan-pass och under kommando. Felprocenten är låg, fingertarget borta. Mycket nöjd!

Idag höjde vi brädan lite till, nu är vi uppe på 60 graders lutning! Hon måste hoppa upp med bakbenen för att få upp dem, och verkligen ta vikt på frambenen. Jag börjar och avslutar betydligt lägre förstås.

Mårran gjorde också lite ingångar, de blir stadigt bättre.

Den stora Mårran-övningen för dagen var annars Lysia: dags för en påfyllning av träningen. Jag har uppfunnit en ny sorts nosgrimma som jag verkligen ville prova live!

Det gick suveränt. Båda hundarna kom springande, Mårran vände sig mot mig och sa "godis, tack!" helt lugn. Kan man fixa hennes möten med Lysiahundarna genom klassisk motbetingning och klickerträning så kan man fixa allt!

"Nos-loopen" fungerade över förväntan. Lite grejer till som ska rättas till, sedan är min prototyp perfekt, och ska börja visas upp för allmänheten. För mig och Mårran är det en toppenpryl, så där borde finnas ett intresse även i övriga världen... Spännande!

Min mamma är hur gullig som helst! Hon har delat med sig av "hästgenen" (hennes dressyrhäst kommer på bete hos mig ikväll), och letar ständigt efter tips och råd och samlar på allt som jag skulle kunna vara intresserad av.

Idag hade hon hittat en artikel om klickerträning för hästar, otroligt fascinerande! Visste jag att det fungerade? "Tricket är att börja klicka för små rörelser, och på så sätt få fram mer och mer." Nähä! ;)

Som sagt...hur gullig som helst, men ibland undrar jag om hon LYSSNAR när jag berättar om vad jag gör på dagarna...

Idag började vi om från början med rutan, Popsy och jag.

Det har alltid fungerat bäst hemma i trädgården, så där körde vi hitta mitten från alla vinklar upp till tre meter, flyttade rutan tre gånger.

Avslutade med att köra tre skick på 20 meter (ny ruta), första gången med utlagd boll bakom rutan och klick för full fart, andra gången ställde jag och kastade bollen, tredje gången ställde jag, lät henne stå till jag kom in, och belönade med boll och mycket godis.

Hon var lite disträ i de inledande övningarna (kanske lägga in en platsliggning? Gnaga på pinne?) tack vare gårdagen, men ganska snabbt var hon gamla vanliga lyckliga Loppan igen.

Så, nu vet jag hur den ska tränas, och håller mig till det. Tills någon ny, spännande metod dyker upp...

Popsy körde en massa ingångar också, både frivilligt och med kommando. De börjar bli fiiiina!

Mårran fick träna ingångar med fingertarget för att få svängen rätt, och rallylydnad i koppel. Hon blev glad när jag kopplade på, ett bra tecken! Fin fokus trots att vi var i trädgården (hennes hatställe no. 1, jag vet inte varför), bra sättanden framför, bra gå runt ryggen. Ett steg - två steg - tre steg framåt med myrsteg verkar bli en favorit!

När jag tog fram konerna blev hon lite låg och började nosa efter Popsy (jag utnyttjade värsta möjliga doftstället med flit), jag bara släppte kopplet och gick. Gissa om hon vaknade! Inget nos efter det! Vi körde dubbelslalom med många belöningar, spiral både höger och vänster, sedan var konerna jätteroliga. Vilken skillnad det märks när man lyckas träna BRA i några pass, istället för halvbra, eller dåligt...Då kommer framstegen fort...

På tal om framsteg: idag kunde det inte skjutas upp längre - klorna måste klippas.

Popsy sköter sig helt perfekt, svansen går, klippa klor är toppen!

Men Mårran...Vi har kommit så långt att hon frivilligt sätter sig framför mig, ger tass, låter mig hålla fast tassen och lägga klotången mot. Enorma framsteg för att vara henne! Fortfarande är steget därifrån till att faktiskt kunna KLIPPA klorna ganska stort, och framtassarna var akut.

Så jag gjorde det bästa av situationen, fångade in henne under vänsterarmen, höll fast, klippte en klo i taget och matade rikligt mellan varje klo. Jag inbillar mig att hon kanske var lite lugnare än vanligt. Visst försökte hon komma loss, men hon ryckte inte i tassarna, och svansen var inte helt under magen. När jag släppte henne (när hon var lugn, så klart) försökte hon inte fly i 190, utan kunde faktiskt frivilligt köra nostarget på klotången, sätta sig, och tveksamt ge tass.

Imorgon är det dags för vänstertassen, baktassarna kan vänta lite till.

Ambitiös åkte jag till klubben på kvällen. Många andra hundar att träna mot, kul!

Jag ville prova "bermudatriangeln" med rutor i full skala, och byggde upp tre rutor på lagom avstånd, belöning (boll) i varje för att få riktigt hög motivation de första skicken.

Det blev totaltilt i Popsys lilla huvud... Hon blandade ihop rutorna, "byggde" egna rutor av koner som inte hörde ihop (trots att avståndet var ganska långt), hittade helt plötsligt bollar som hörde till fel ruta, och efter fem minuter var hon klart stressad och olycklig. "Jag vet att det är något med konerna, men vad jag än gör så ser jag på dig att det är fel!".

Envis som jag är så tog jag bort alla leksakerna, ökade avståndet mellan rutorna, lekte lite "hitta mitten" med alla tre, och provade igen att gå "triangeln runt". Tyvärr måste övningen härmed förklaras vara totalt misslyckad för mig och Popsy...Vi har backat rejält i vår rutträning idag.

Och vad gör jag sedan? Istället för att byta övning och låta spontan återhämtning verka några dagar, så FORTSÄTTER jag träna ruta! OK, det blev lite bättre, men det var en ganska osäker och frenetisk hund som gick av planen. FY på matte!

Mårran fick träna rallyövningar, framför allt sitta framför och gå runt ryggen på kommando. Som vanligt när jag blandar in något nytt i det som hon TROR att hon vet hur det ska vara blir hon osäker och ledsen...men det tog sig! Mycket godis, bra tajming på klicket, och lite glad lek, så började hon springa runt mig! Sedan ibland så kommer hon av sig halvvägs, öronen sjunker, och hon försöker smita tillbaka kortaste vägen till vänstersidan. På söndag sitter det som en smäck!

En enkel bana var uppbyggd, så vi passade på att öva när gruppen tog fika. Första rundan var katastrof...Nos, nos, nos, sneda sitt, röra sig långsamt, kissa på banan och sprätta (!), snacka om osäker! OK tänkte jag, dags att jobba med detta på allvar! Fram med klickern, upp med godis. Sedan klickade jag ALLT som var acceptabelt i andra rundan (inte bra, så långt kom vi inte...). "Hmmm, kan man bli belönad på rallybanan? Kan här vara trevligt?" (Jag har ju aldrig tränat på bana, bara tävlat, mitt dumma nöt...) Tredje banan började kontakten komma på allvar, öronen kom upp, hon rörde sig mer alert. Fjärde banan gick riktigt bra! Hon hade sin "lekmin", och började gilla träningen.

Vi tog en paus, och körde sedan hela banan igen utan koppel (hata koppel!). Perfekt! Kontakt hela vägen, inga "farliga fläckar" (lustigt osäkerhetsbeteende, jag vet), snabba raka sättanden och lägganden. Hennes träning är jag i alla fall nöjd med!

Jag bestämde mig för att bryta mönsret och faktiskt träna lite till tävlingen på söndag. Bra att veta om jag ska visa med vänster eller höger för bästa resultat, lära in alla skyltarna i lugn och ro, träna koppelföring, osv.

Det första jag kom fram till var att jag behöver ett nytt koppel...Det blåser rejält idag och mitt tygkoppel smiskade hundarna i ansiktet. Ett kort läderkoppel med rejäl hake får det bli. Koppel är ett elende...

Popsys stora svaghet är vänstersnurrarna, hon sätter sig. Antingen får jag göra snurren stor, eller leva med sättande i mitten. Jag provade visa med handen, men hon har frystarget (hålla nosen stilla på min hand) inlärt så det gick åt skogen. Resten fungerar bra.

Mårran gör snurrarna konon åt båda hållen, hon är tränad att backa runt mig. Däremot tycker hon att det är konstigt med höger runt, ska man ändå till vänstersidan är det väl lättare att göra en vanlig ingång? Hon sätter sig också gärna snett framför mig, men det justerade jag med både henne och Popsy genom att visa med vänster hand istället.

Alla skyltarna flyter bra, om bara de är samarbetsvilliga för övrigt (man vet aldrig vilket humör de är på) ska det nog fungera!

Denna veckans GF är ingångar och backa i alla former.

Jag fortsatte med fingertarget på Popcy för att få till en snygg sväng lite längre bak, samtidigt som jag var stenhård på mina kriterier (rakt sättande, inte för långt bak) och inte lät henne rätta sig utan felade och gjorde om från början. Det funkade jättebra! Targeten kunde jag plocka bort ganska snabbt. Jag varierade belöningen mellan torrisar, Ronny och wubban, och varierade också passen mellan att jag flyttar mig eller hon får kastat godis för att komma in igen. Ett vinnande upplägg! Snart sitter positionen som den ska igen.

Hon fick backa upp på brädan mot väggen, först 30 grader, sedan 45 graders vinkling. Hon börjar förstå att hon måste lägga vikt på frambenen, och jag disciplinerar mig själv stenhårt för att inte köra för många reps och riskera att hon överanstränger sig.

Backa vid sidan är inte riktigt hennes grej, hon kör mer någon sorts grodhopp...För att få bort det är kriterierna "stå på fyra tassar, röra sig bakåt i närheten av matte". Ingen stenhård position än så länge och inga långa sträckor (två steg korrekt är målet).

Mårran tränade ingångar inomhus, även här har jag slarvat med att låta henne rätta sig, vilket har lett till "först snett sedan rakt". Om från början! Jag upptäckte att hon också påbörjar svängen för tidigt och har svårt att komma runt korrekt. Mera targetträning...Här går det långsammare (som alltid), men det lossnar nog till slut.

Backa är hon duktig på! Bra position, svänger både höger och vänster. Ska öva lite längre sträckor, bara för att det är kul...Ett helt fritt följ baklänges? Häftigt!

Varje dag har klotången parats ihop med smaskigt godis, och det har gett resultat! Popsy kan knappt vänta på att bli upplyft och få klorna klippta (svansen går som en virvelvind), och Mårran klarar numera att jag sitter ner framför henne med klotången i handen, ber henne sätta sig, ber om tass, och håller tassen några sekunder. Förra veckan hade detta utlöst kraftig ångest, nu är svansen glad och ögonen hungriga. Vi jobbar på!

Snäll, kelen, lyhörd, samarbetsvillig...visst är det en hund.

Äntligen får vi tummarna loss att renovera vårt sovrum, så dagen har gått åt till att flytta in alla möbler i köket/ matrummet/TV-rummet/ sovrummet/ kontoret. Hundarna såg med stigande fasa hur vi flyttade ALLA deras sovställen till främmande, konstiga platser. Speciellt Popsy blev lite putt när jag städade bort hennes bo av näsdukar och serietidningar under sängen.

Men de finner sig snart tillrätta igen. Det är ju inte som att vi har bytt ut alla möbler, eller flyttat till ett annat hus, även om de verkar tycka det...

Äntligen tid att renskriva anteckningarna!

Teori: Pavlov sitter alltid på din axel...

Pavlov var den ryska forskare som avbröt sin forskning om matsmältning när han hittade något intressantare: hans hundar som dräglade när de fick mat började drägla redan när matsignalen kom. Pavlov blev sedermera "fadern" till det som kallas Klassisk inlärning, klassisk betingning, reflexbeteende och alla andra beteckningar som vi har på ett beteende som INTE är viljestyrt.

Operanta beteenden

Är alla viljestyrda beteenden som upprätthålls av sina konsekvenser. Hunden väljer om den sätter sig eller inte. Stimulus leder till beteende leder till konsekvens. Operanta beteenden UTFÖRS

Reflexer

Är icke-viljestyrda beteenden. Blinkning, knäreflex, salivering, och känslor och stressnivåer. De uppehålls inte av sina konsekvenser, utan UTLÖSES av ett specifikt stimuli (blåser någon på ögat så blinkar man). Reflexer är medfödda och artspecifika.

Klassisk betingning

När ett visst stimuli som inte har någon betydelse för hunden upprepade gånger föregår en viss respons, så kommer det att sättas i samband med responsen och till slut framkalla denna.

T ex så vet hunden att klick betyder "godis på väg", att matte tar fram kopplet betyder "promenad på gång", och att apporten kastas betyder "snart ska jag springa järnet".

Alltså: om man ofta tränar apportering när hunden redan är uppskruvad, så kommer apporten i sig att höja hundens stressnivå. Tränar man bara plats när hunden redan är lugn så kommer själva liggandet att sänka hundens stressnivå. Detta kan vi utnyttja i hundträningen!

Att få upp stressnivån

* belöna med lek eller supergodis som gör hunden upphetsad

* träna bara när hunden redan är uppvarvad

* kör korta, intensiva pass

Att få ner stressnivån

* belöna lugnt med servering av godbitar i passivitet

* träna när hunden är lugn

* kör många repetitioner

Stresskontroll är att kunna växla mellan olika stresslägen (aktivitetsnivåer) beroende på vilket moment man tränar.

Fortfarande är det den operanta träningen som är viktigast, men man ska veta vad man får "på köpet" i form av känslor hos hunden, och kunna utnyttja det.

Vi fick lite diskussionsövningar, och kunde snabbt konstatera att där finns ingen gräns mellan operant och klassisk inlärning, utan det vävs ihopa.

Alla exemplena var ganska självklara, utom det sista:

"Hunden ser en annan hund och drar mot denna. Föraren håller igen i kopplet och då börjar hunden skälla och nafsa i luften mot den andra hunden. Är hundens beteenden operanta eller reflexer?"

Vi var lite oense i gruppen. Jag hävdar att "dra i kopplet" är operant, hunden väljer att dra i kopplet för att den vill få en viss konsekvens (hälsa på hunden). Jag kan ändra detta beteendet genom att ändra konsekvenserna för hunden, t ex genom att om den drar kommer den ingenstans, går den i löst koppel får den hälsa.

Däremot så tycker jag att skällandet och nafsandet är borderline till reflexbeteenden som utlöses av stressen att inte få gå fram. När hunden väl har kommit i den stressen att den har börjat skälla och göra utfall tror inte jag att den längre väljer vad den gör baserat på konsekvenserna. Beteendet blir utlöst av kombinationen hund + sträckt koppel, det är ingenting som hunden väljer att utföra för att den ska få en fördel.

Men det står för mig, vi var som sagt inte överens.

Teori: Stimuluskontroll

Dagens praktik gick ut på att få "kontroll på galenskapen" genom att börja lägga till signaler och kommandon.

Canis delar upp stimuluskontroll i fem steg:

1. ge signalen SAMTIDIGT som beteendet utförs spontant (sätt på en etikett på beteendet)

2. ge signalen precis innan beteendet utförs (döp beteendet) och få på så sätt hunden att utföra det tidigare än den annars skulle gjort

3. belöna endast om du gett signalen innan hunden utför beteendet (hunden väntar på grönt ljus)

4. "lura" hunden med falska signaler som den inte ska reagera på

5. generalisera med olika störningar i olika miljöer

När man har gått igenom alla stegen har man en hund som gör det man vill när man ber om det men inte annars (i en träningssituation). Härifrån ska vi också kunna plocka fram beteendet spontant igen...

Vi tränade två och två (jag tränade tillsammans med Li och den underbara Hemulen). Gårdagens "bjud så många du kan på en minut" skulle alltså suddas ut ur huvudet på hundarna, nu skulle de vänta på signal i upp till fem sekunder! Tanken är att man belönar passiviteten med kommandot istället för klicket, och sakta tänjer tiden och störningarna.

Jodå, båda mina hundar fick till slut godkänt. När vi hade jobbat närmare en timme med att få stimuluskontroll nivå fem, skulle beteendet plockas fram spontant igen. Det gick i alla fall fort...

Mest nöjd var jag med att jag kunde skicka dem in och ut ur burarna beroende på vems tur det var att träna, och att Mårran var lugn och avslappnad med främmande hundar i HENNES hage!

Efter lunch fortsatte vi med samma träning, nytt beteende (jag valde kryp på Popsy, och växlade mellan sitt och ligg på Mårran). Klockan tre var samtliga hundar helt slut! Hemulen hade sträckt ut sig i gräset, båda mina låg och sov i burarna mellan sina pass. Vi bröt för fika, och kom aldrig igång igen...Istället tittade vi lite på baklängeskedjning, men det kommer nästa träff, så det tar jag inte här!

Li och Hemulen. Liten tjej, stooor hund...han är underbar!

Vackra Gimli, norsk buhund.

Jag vill inte behöva dra fram Mårran från under sängen när det är kloklippardags, jag vill att åsynen av klotången ska vara rolig!

Alltså har vi börjat para ihop den med godis idag.

Popsy fattar snabbt (som vanligt), target på klotången med nos och tass, ge tass när matte har klotången i handen, hur kul som helst!

Mårran drog...snabbt. Jag lät henne vara och matade och tränade Popsy i hennes åsyn (hon var nyfiken, där under sängen...). Paus med promenad.

När jag sedan la tången på bänken blev båda hundarna kvar i köket! De fick turas om att köra nostarget, och ge tass när klotången låg på golvet framför. Mårran gillar "tass", inga problem. Tyvärr hann jag inte stoppa i tid, utan hon gick därifrån (stressen blev för stark) innan jag avslutade. Jag tränade Popsy en kort stund till för att Madame skulle se vad hon missade, och avslutade.

Nu ligger tången i kylen, under hundgodiset. Den ska fram på bänken varje gång de får något gott! Klorna behöver inte klippas på ett par veckor nu, så jag har tid på mig att skynda långsamt.

Vi är inte framme än, men på god väg. Popsy har förstått att hon ska backa upp på brädan med båda baktassarna, rakt och fint, vi tränade upp till 30 graders vinkel innan jag avslutade. Tanken är att brädan ska vinklas mer och mer, och till slut kan hunden stå på händer utan bräda att stödja mot. Kul att jobba med, kombinerar bakbenstarget med bakdelskontroll.

vi fortsatte med flytträning i ställandet, först från sitt med klick för stå och belöning tillbaka till sitt, sedan likadant från ligg. Inte bara har hon börjat ställa sig rakt och med korrekt benflyttning, ligget har också blivit bättre! Jag kunde t o m sätta kriterierna på "ingen flytt vare sig framåt eller bakåt".

Mårran tränade också stå, ställande under b.m. och stå från sitt resp. ligg med flyt. Hon smyger gärna lite framåt i läggandena, jag har börjat ställa mig så att hon MÅSTE fälla bakåt för att "få in det i kroppen" på henne.

Båda hundarna ville tränat mera, men jag hade en hel halvtimme (!) över för mitt nya projekt: sy hundleksaker av äkta fårpäls. Snart kommer de att finnas till försäljning på hemsidan, så fort jag får tid att sy... Riktigt fina, om jag får säga det själv (och det får jag, det är min blogg).

Jag hade totalt glömt att jag skulle hålla allmän träning igår på klubben. Jätteförlåt till alla som väntade på mig!

Kan jag gottgöra det med en extra inlagd träning?