Popsy envisas med att fjärren är ingenting hon har kunnat någonsin. Frivilliga skiften - inga problem. Så fort jag lägger på kommando - omöjligt!

Som ett sista desperat försök bestämde jag mig för att hotta upp belöningen rejält med bollen. Lägger hunden, går ut och leker med bollen i hennes åsyn, ber henne sitta upp, BINGO! Bollen kommer flygande, alla är glada.

Så har vi kört gång på gång idag. Jag vågar inte göra fler än just detta första skiftet, och bollen är väl synlig hela tiden. Ingen snygg, långsiktig träning direkt, men funkar det så funkar det...Någonstans i bakhuvudet finns där en plan för hur jag ska komma härifrån till färdigt moment, bara att köra på.

Mårran tränade ligg och stå under b.m Snabbare och snabbare, målet är att kunna få fram det i full språng marsch, sätta stimuluskontroll, och sedan kunna plocka in det i inkallningen. Om så där en tio år, känns det som...

Men hon jobbade bra idag, köttbullar istället för torrisar gjorde en hel del för motivationen!

Lite enkel tävlingsträning inför fredagen med Popsy tänkte jag. Vad har vi inte kört på ett tag? Fjärren! Den sitter ju som berget, men lika bra att ta upp några skiften.

Ha! Dubbelt Ha! Popsy hade nog planerat platsliggning med störning, för låg var vad hon gjorde. Fem meter, ingen reaktion. Tre meter, nada. En meter, hon tittar på mig med en blick som säger "mig lurar du inte! Ska jag ligga så ska jag"...

I det läget är man glad att man kan plocka fram sina spontana skiften och börja om från början. RIKTIGT från början, hon började med att krypa framåt i både sättandet och läggandet. Hon har gjort skiften med låsta baktassar i sex år! OCH hon plockade in stå, alldeles själv (som jag har haft jättesvårt att få fram, men INTE NU, tack).

Vad gör man? Skrattar åt elendet, gör om sin tävlingsplanering, lägger upp en ny kriterieplan, och börjar träna om.

Tio snabba skiften med vikten bak på 5 cm avstånd. Paus.

Två gånger tio på en meter. Paus.

Två gånger tio på två meter. En miss, resten korrekta. Avslutade.

Fast rutan verkar ju funka!

Mårran var seeeg, och jag hade bara frukosten att locka med. "Tjata, jag äter väl de elendiga kulorna då!". Hon däremot gjorde skiften som om hon aldrig gjort annat! Ligg-stå-ligg, sitt-stå-sitt, sitt-ligg-sitt, allt spontant och i flyt. För att roa mig lite körde vi med kommando och blandade vilt, hon missade en enda av tio! Visserligen på bara 50 cm håll, men ändå...

Måste fixa lite bättre godis för att motivera lite extra! Stygg matte kör med dålig förstärkningskvalitet.

Jag har fått glada och uppmuntrande kommentarer på sistone, både här på bloggen och i "verkliga" livet. Ni anar inte hur glad jag blir!

Det är roligt att vara uppskattad, och ännu roligare att det verkar lysa igenom hur kul jag har både med mina hundar och med jobbet jag lägger på klubben.

Mycket kärlek till alla mina vänner, på nätet och IRL!

Hundarna fick följa med till styrelsemötet idag, alltid nyttigt med lite burträning. Popsy vägrade lämna sin bur när vi skulle gå, snacka om lyckad värdeladdning av buren!

I alla fall så tog jag tillfället i akt att träna rutan med Andreas utställda tävlingskoner. Ingen uppvärmning, ut på 15 meter och skickade. Perfekt! Gjorde om från alla håll, ställde henne i rutan. Suveränt! Flyttade rutan, gjorde om igen. Jag flyttade bara två koner, så den nya rutan var VÄLDIGT nära den gamla. Popsy siktade på gamla rutans mitt, kom på sig halvvägs, och rättade in sig till nya rutans mitt. Jag tror hunden har fattat...

Återstår att se om det fungerar med alla störningar på månadstävlingen, men just idag var hon rutmästaren.

Vi körde ett par inkallningar med ställande också, lika snygga. Lovar gott!

Mårran fick träna lite framförmapp med skiften på planen, ligg-stå, ligg-sitt, sitt-ligg och sitt-stå. Och så lekte vi loss med bollen! ÄNTLIGEN börjar leken lossna lite och fungera som belöning.

Till slut fick hon leka lite med favvo-Albin, lycka...

Morgonens träning:

Popsy utvecklade sitt backande vidare. Vi började med trappan ett par gånger, sedan la jag en låg låda precis framför trappan (fodralet till Olas borrmaskin var precis lagom) och började shejpa upp henne på den. Nästa steg var att flytta ut den mitt på gårdsplan, nu var hon tvungen att verkligen söka efter den. Svårt när blicken är naglad vid mig! Hon var hur söt som helst när hon rörde sig steg för steg och kände med bakbenet efter var lådan var... Sista steget: vår lilla 10x10x10 cm låda. Den var lite hal så hon fick dåligt grepp, men hon fixade den också! Ett par pass till för att sätta det ordentligt, sedan överger jag backandet och går vidare. Vägen är roligare än målet...

Mårran fick träna "vanlig" framförmapp ligg, sitt och stå, samt skiften. det har blivit lite hafsigt med repetitionsklokheten efter avståndsträningen, eftersom jag där belönade ALLA skiften. Det tog ett par pass att få "ordning" igen, får nog viga veckan till detta för att få henne lika säker som hon var.

OK, kanske inte helpanik... Men vart tar tiden vägen?

Bara sex veckor kvar till nästa klickertränarträff, och jag har knappt tränat någonting! Nu sitter jag fast på jobb (varför MÅSTE man jobba?) och vill leka burlekar, träna håll fast med banan, binda upp Mårran för skiften på avstånd, frishejpa backa upp på lådan med Popsy...

Och så vill det till att vi tränar agility! Jag har ju i ett svagt ögonblick utmanat Karoline: hon startar Lakrits i lydnad så startar jag agility med Mårran..."Bara" månadstävling, men ändå... Jag ska sätta upp slalompinnar i hagen!

Varför kan jag inte leva på det som jag tycker är roligast: att hålla hundkurser och träna hund?

En dag...

Lördagen var intensiv och lång med möhippa för min bästa vän Karin.

Jag packade och planerade in i det sista, hämtade deltagare på vägen, kom för sent (som vanligt). Vi startade klockan 14.30 med Bollywood-dans (ansträngande och jätteroligt!), och jag lämnade en något trött och mycket glad blivande brud klockan 04 morronen efter. Lev som om varje natt vore den sista!

Hem till överlyckliga hundar som ville ha morronpromenad (jag vägrade), några timmars sömn innan Ola släpade upp mig för att förbereda dagens spårkurs.

Underbart väder och underbara hundar + ägare kompenserade för min något matta uppenbarelse. Tack för fantastisk hjälp, Jenny och Linda!

Väl hemma däckade jag i trädgården, somnade sittande med en bok i handen, släpade mig in till sängen och sov i två timmar med en hund vaktandes på varje sida.

Inte mycket tränat i helgen, alltså...Får ta igen det i veckan!

Ett pyttelitet pass hann vi med när jag kom hem.

Mårran jobbade vidare på avstånd, jag började med ett pass snabba lägganden (hon har tappat lite där!), band upp henne, och tränade sitt - ligg på fem meter. Hon har definitivt fattat, dags för paus i det momentet.

Popsy fick utveckla sitt backande till att backa upp för kökstrappan. Det tog fem minuter och tjugo godisar att få till första baktassen, sedan ytterligare en minut för resten av trappan. När hon väl fattar så fattar hon... Klossen nästa.