När vi kom hem från morronpromenaden stod där en grå hund på MÅRRANS gårdsplan!

Döda hunden...eller iallafall jaga den lååångt bort...Hon skällde som en idiot (jag förstår henne) tills hon krånglade sig ur halsbandet och kunde springa fram. Baloo (som den grå hunden heter) var cool, snäll och livlig. Mårran jagade honom runt, kom tillbaka till mig, jagade honom igen, osv.

Matten kom lugnt lunkande över fältet, vi lät dem hållas en stund, och sedan kallade jag in Mårran och vi gick skilda vägar igen.

Jag misstänker att Baloo nu tycker att vårt hus är ännu mer spännande...

Jag undrar om händelsen kommer att påverka Mårrans reaktioner på hundar vid andra tillfällen, eller om det blir sammanknippat med just HENNES gårdsplan? Det märker jag tids nog.

Ett av lammen hade dött under natten. Hon verkade lite konstig redan igår, ville inte dia, men vi antog att hon var mätt (rund om magen). Jag misstänker att hennes idiotiska val av sovplats (precis bredvid dörren, i draget) orsakade en förkylning som inte den lilla kroppen klarade av. Hon var redan kall och stel när jag kom in. Ögonen var slutna, så jag antar att hon dog lugnt i sömnen.

De andra två är pigga och fina, och jag stannade kvar och såg efter så att båda diade ordentligt. Jag har döpt dem till Tina och Tony, efter finalisterna i let´s dance.

Bilderna på lammen finns på 31 mars.

Jag är så ambivalent i Mårrans träning just nu...Frikommando? Bytkommando? Felkommando är inte att tänka på i hennes fall. Började träna frikommandot igår, hon fattar snabbt. Inte bara bra stadga, utan också lätt att byta position på frikommandot. Ska fortsätta lite och se vart det leder, om inte annat så är det ju bra "doggie-zen" träning.

Började filma Popsys trix för April, men batterierna i kameran tog slut halvvägs...Får se om råfilmen som jag fick räcker till, annars får jag slänga ut henne igen imorron. När hon hör att jag sätter på videokameran skriker hon av lycka! Bokstavligt talat!

Äntligen dags för agility fortsättning, och jag är fast i ett styrelsemöte!

Min ambition var att klara av mötet på under ven timme, och jag lyckades. Ut och komma ikapp medans resten av gruppen fikade.

Mårran har knappt sett ett agilityhinder sedan förra kursen, men hon var på som aldrig förr!

Fyra kombinationer var byggda: cirkel med tunnel-hinder-tunnel-hinder, rad med fyra hinder och kort tunnel, rad med platten-tunnel-långhopp, och sväng med hinder-däck-slalom-hinder-hinder.

Jag fick ändra min egen väg i cirkeln (vek av för tidigt innan tunneln så hon missade öppningen) så gick hon perfekt där. Platten som vi jobbade så med förra året satt som en smäck! Jag hann knappt med på tunnel-fyra hinder, hon bara hoppade på kommando. Däcket fick vi träna om lite, förra årets "smita igenom" låg kvar lite, och så är det ju slalomen som jag inte orkat ta tag i.

Jag fick bra tips om hur jag ska hjälpa mer och störa mindre, och jag är JÄTTENÖJD med min fina, duktiga, glada, lydiga hund!

ÄNTLIGEN var hundarna ute! Och jag hade alldeles för lite godis, och Mårran skällde. Intressant iakttagelse dock: ingen ragg, glada öron, viftande svans. Men tyst var hon inte.

Hem och lämna Popsy, hämta mer godis, passa på att träna direkt.

Hon var fantastisk!

Vi gick en meter från staketet fram och tillbaka, fram och tillbaka, Mårran höll kontakt och var helt lugn. Hon inte ens nöp mig i fingrarna!

Nivå ett: bara jag och Mårran, är härmed avklarad.