Vi kom som sagt sent till träningen, Popsys prisutdelning drog ut på tiden. Snälla Ann-Louise hade lagt upp dagen så att vi skulle missa minsta möjliga, och väntade på oss med första teorilektionen.

Kriterier och loggföring

Klickerträning är ganska vetenskapligt när man "kommer in" i det lite grann, t o m så vetenskapligt att man med fördel verkligen kan skriva ner vad man gör för att se tendenser och avancera i rätt tempo.

Ett pålitligt beteende är således ett beteende där sannolikheten är väldigt stor att det utförs korrekt. Ren statistik! Om hunden sätter sig på sitt 999 gånger av 1000 så kallar jag det pålitligt. (Om Popsy springer snyggt till rutan 9 gånger av 10 är det i min värld också ganska pålitligt.) Hur pålitligt man vill ha beteendet beror helt och hållet på hund, beteende och situation. En minhund MÅSTE vara pålitlig när den markerar minor, en familjehund som visar "tass" kanske inte lika mycket.

80%-regeln innebär att under träningsprocessen fram till "fardigt" beteende försöker vi hålla svårighetsnivån så att hunden lyckas 4 av 5 gånger. 80% är ingen "magisk gräns" utan ett riktmärke rekommenderat av Bob Bailey, för att få ett jämnt flyt i träningsprocessen utan "platåer" eller "trappsteg". När beteendet väl är färdigt jobbar man för att få 100%.

En lyckad repetition innebär

* Hunden presterar efter ditt kriterie (eller bättre)

* Innan din definierade latenstid

* Du klickar precist

* Din förstärkare är tillräckligt bra

Latenstid = tiden det tar hunden att erbjuda beteendet. Använder du kommando är det tiden mellan kommandot och utfört beteende.

När du får lyckade reps mer än 80% höjer du kriterierna. Går % ner, så sänker du. Enkelt!

Bra träning innebär låg felprocent, snabb progression i kriterierna, och man slipper gå tillbaka och rätta till fel senare. Låg felprocent är VIKTIGT, eftersom alla fel under inlärningen påverkar hur pålitligt beteendet blir i slutänden.

"Övning gör ingen mästare - perfekt övning gör en mästare" (Steve White)

Canis har tagit fram en speciell träningslogg att jobba med där man gör en etta för lyckad rep och en nolla för fel. Man tränar i pass på fem eller tio reps = väldigt enkelt att se vilken % man ligger på. Min egen träningsdagbok ser lite annorlunda ut, men bygger på samma sak. Andra viktiga saker att hålla rätt på är datum, tid på dagen, plats, längd på passet, och naturligtvis vilka kriterier man har. Man tvingas att verkligen planera sin träning, och får svart på vitt om man går framåt eller inte.

Vi fick öva i grupp på att göra detaljerade kriterieplaner, och sedan gick vi ut och övade på loggföring på Ann-Louises valp "Puppis".

Sedan fortsatte vi med att göra kriterieplaner på det vi ville träna idag. Jag jobbade ihop med Andrea och "prickis" (Birk och hans matte). Jag valde att jobba med skiften ligg - stå, och se om jag kunde hindra att hon på något mystiskt vis kommer snedare och snedare, och närmre min högerfot för varje skifte. Birk ville jobba med ett rakt backande vid sidan.

Mårran var på gott humör. Det tog lite tid att få "perfekt" koll på hur jag egentligen ville lägga upp passet (belöning i position? Kastat godis? Belöna varje skifte? Belöna ner och klicka upp? ), men till slut upptäckte mina uppmärksamma träningskompisar att Mårran inte alls har problem med att ställa sig rakt som jag trodde, utan att hon lägger sig snett. När vi kommit så långt hade jag en helt annan plan än jag startade med! Mycket nyttigt.

Mycket mer hann vi inte med, helt slut åkte jag och vovvarna hem och laddade inför söndagen.

Mina anteckningar från helgen åkte iväg med Ola i morse. De kommer så småningom, men tills vidare får ni lite bilder på vad Mårran kände för att göra istället för att jobba!

Springa...(nej, hon är inte arg, jag lovar)

hoppa...(OK, lite vingmuttervarning är där)

drömma...

 rulla sig...

Vårt "lag" föll till föga, stackars Helena var sjuk och Fanny fick inte visa hur duktig hon är. Krya på dig!

Jag var i god tid, båda hundarna med mig. Mårran behöver miljöträna! Hon och jag gick och spanade hur planen var uppdelad, var sekreteriatet var, och letade upp Andrea. Hon hade precis varit i skogen, tyvärr Albin också...

Hon hade startnummer sist och jag lottning kl. 11, så vi satte oss i solskenet.

Jag bytte fram och tillbaka mellan hundarna, Popsy fick komma ut och "träna upp sig" lite. Hon var faktiskt på hugget trots miljön! Mest intresserad var hon av godiset i Andreas väska...

Upp till lottningen (ungefär samtidigt som Andrea skulle in - typiskt!) som drog ut på tiden till 11.30 Popsy blev mer och mer uttråkad = bitsk, men jag vågade inte gå därifrån. Inte riktigt bra, vare sig för hennes humör eller mina nerver. Men det är ju lika för alla.

Startnummer tre fick vi, dags för platsen.

Hon låg säkert och bra, 10.

Tandvisningen på vägen ut tyckte hon var helt onödig och försökte ta bort domarens hand med tassen, 8.

Vi värmde upp lite till innan det var vår tur, och sedan in.

Linförigheten var lite nosig i början men kom snabbt upp. Däremot fick vi en höger om halt som hamnade mitt emot mig, och det krävdes ett rejält DK för att få henne till sidan! Tyst och snäll var hon, 7.

Läggandet gick kanon! Något extra steg, 9. Första gången vi sätter det på tävling!

Inkallningen saktade hon in till trav ett par meter innan mig, men gjorde en bra ingång. 8,5 kändes lite snålt...

Ställandet var det dags igen: hopp fram mittemot mig i starten, ljud, VÄGRADE komma intill sidan. Till slut fick jag lyfta in henne...Ställandet blev snyggt men med säkert fyra stegs fördröjning, jag var nöjd med 8.

Apporteringen tuggade hon pyttelite, 9.

Hoppet var perfekt, 10.

Helhet 8, vilket faktiskt var riktigt bra med tanke på hennes strul med att komma i utgångsposition.

Totalt 170,5! Tredje plats och en uppflyttning! Aldrig mera tandvisning...

Antingen har jag övertränat (mig själv, inte hundarna) eller också är jag rätt och slätt nervös inför tävling och kurs i helgen.

Ingen inspiration till något som har med träning att göra...

Båda hundarna sprang rundor runt mig igår "kom igen, kom igen, träna liiiite...", men det enda jag kunde uppbåda energi till var att klippa klorna (kräver iofs sin kvinna med Mårran). På kvällen var de på igen, Mårran sprang racerrundor runt mig. Vad gör jag? Ger dem varsitt spel... Les mademoiselles var inte nöjda, men den värsta energin tog slut.

Det här med att klippa klor...

Jag har hittat världens bästa taktik med vilt sprattlande och handbitande Popsy: upp på köksbänken, förbjuden köttbulle framför nosen. Hon står blick still, totalt fokuserad på köttbullen. Plättlätt!

Mårran däremot...Förstår inte hur en hund kan bli så totalt lealös. Hon liksom bara gliiider ur mitt grepp. Bästa taktik har visat sig vara sittande bakom henne och liksom lyfta framdelen med ena armen, stötta aktuellt ben med andra armen, och hålla fast tassen ordentligt med två händer. Låter det jobbigt? Lägg sedan till att hon tar varje chans att smita under sängen, och att hon VÄGRAR ta godis så länge klotången är mindre än 50 cm från hennes tass. Visst inser jag att jag borde betinga klotången med godis och lära om kloklippandet från grunden... Nästa valp!

Vädret verkar bli OK i helgen i alla fall! Och visst ser jag fram emot både tävling och kurs. Kanske blir det t o m lite tränat idag...

Tog ut vovvarna på varsitt morronpass efter promenaden.

Mårran fick träna kryp efter targetstav på gräs mot sin frukost, gick sådär... Den nya maten har börjat förlora sitt nyhetsvärde, och hon ville hellre kolla grannarna än krypa.

Körde vidare med bytkommandot, funkade bra idag också. Vill diskutera med Ann-Louise i helgen innan jag skriver mer ingående.

Popsy fick "gladträna" fritt följ och språng marsch...Gårdagen satt i henne när hon kom ut, avvaktande och lite osäker, men efter några längre sträckor som avslutades med att jag kastade klickern framåt och lät henne apportera blev hon sitt vanliga glada jag. Inga skall idag...

Mera gladträning torsdag och fredag, så är hon nog helt OK till lördag. Jag glömmer ibland hur känslig hon är (terrier till trots), och i och med att jag (trots allt) väldigt sällan "exploderar" så blir effekten desto starkare. Duktig var hon idag!

Dags för agility!

Vi hade med den underbara tygburen in på plan för att Mårran skulle kunna koppla av i pauserna. Hon låg med öppen bur och tittade, tyst och stilla, hela tiden vi byggde bana! Duktig Mårran!

Idag hade vi en velodrom bommen-hinder-tunnel-däcket-A:et-hinder-tunnel, en sick-sack-bana med fyra hinder, och en sned raksträcka med fyra hinder.

Mårran var supertaggad när hon fick komma ut ur buren! Hoppade runt mig, slängde sig framför mina fötter, ville JOBBA! Jag är mycket glatt överraskad. Hoppet och stimmet välkomnar jag istället för passiviteten som innan varit hennes signum. Så länge hon rör sig har jag något att jobba med!

Vi började på velodromen. Lite problem vid kontaktfälten, men skit i det. Funderar på att skippa kontaktfälten helt och hållet, vi kommer inte att tävla, jag vill bara bygga aktivitet och glädje. Likadant slalomen som hon verkligen INTE gillar. Bara hoppa över problemen liksom, och bara låta henne ha kul.

Den sneda raksträckan klarade hon fint! Jag fick en påminnelse om att hålla armen stadig och i hundens höjd, istället för att flaxa fram och tillbaka alldeles för högt som jag gör nu. Ska bli!

Sick-sacken var svårare! Jag kom i hennes väg flera gånger, hon är fortfarande väldigt bunden till mig.

Som extra träning flög det småhundar runt oss till höger och vänster, och arga mattar sprang rytande efter. Jobbigt för Mårran, men nyttigt! Lite upphetsade skall blev det, men hon lugnade sig snabbt. Jag märkte att hon började bli rejält trött och osäker efter första timmen (hon blev kissig och väldigt nosig), så vi bröt i halvtid.

Popsy fick gå igenom tävlingsmomenten med Andrea som tävlingsledare, lite flaxigt i början, men blev bättre. Läggandena satt perfekt!

Helt plötsligt får hon för sig att "språng marsch" måste ackompanjeras med skall. Jag är något spänd inför lördag, och exploderade vid tredje misslyckade försöket...Inte så att jag tog i henne på något sätt, jag bara tog ett steg mot henne och röt "men för h*****e Popsy, kan du..." längre kom jag inte förren hon kastade sig på rygg och sedan hoppade upp och gav mig en puss på munnen (som vi övade i förrgår). Jag kom av mig helt och hållet, och kom ihåg att vi faktiskt gör detta för att BÅDA ska ha kul.

Straffet fick jag direkt: istället för att skälla började hon sacka efter, och stanna bakom mig. Förlåt Loppan!

Vi tränade om från början med ett par korta, välbelönade språngmarscher.

Vår avslutande linförighet var i alla fall bättre än på länge, Popsy var riktigt het. Nästan så det blev väl bra på andra hållet...Ja ja, vi har hela tre dagar till att reparera skadorna på.

Det är helt otroligt! Mårran tränar glatt och gärna för sin hundmat. Torrisar! Visserligen bara hemmavid, men ändå: världens matkinkigaste hund.

Idag började jag titta lite på vad som händer om jag använder ett bytkommando i träningen. Jag har börjat lite försiktigt när hon gör en oönskad ingång, sedan utökade jag till när hon valde fel position i skiftena, och nu ville jag prova att byta mellan beteenden som hon har flyt i.

Det verkar lovande, men jag måste testa mitt system lite till för att se om det håller hela vägen.

Frikommandot har lett till att det är mycket lättare att byta mellan stadga och repetitioner, och att hennes sitt, ligg och stå under b.m har blivit bättre. "Fri!" verkar ha fått samma betydelse som klicket, men där jag vill att hon ska vara passiv efter klicket och vänta på mig, så vill jag istället att hon på "fri!" ska studsa till och antingen komma till mig eller springa till externbelöning. Det fungerar perfekt att klicka och belöna i position, och sedan ge frikommando ur position till nästa rep.

Vi körde också en del "hålla fast", och avslutade med burträning utomhus med hennes nya tygbur. Den är lite mindre än hennes gamla och det kräver att hon ligger (gärna med framtassarna utanför), men hon springer in lika glatt i den som i hennes ståltrådsbur.

Popsy har fortsatt med "håll fast utan att tugga", och massor av snabba lägganden och ställanden. Jag är jättenoga med att inte få några spontana lägganden / ställanden under fotkommando, och ger ENDAST kommandot om hon går bra i position med rätt attityd. På så sätt riskerar jag inte att det fria följet blir lidande, utan eftersom mina kommandon fungerar som förstärkare i sig så tränar jag mitt fria följ samtidigt. Jag älskar klickerträning!

Avslutningsvis började vi kedja ihop det fria följet med att sitta och vänta vid sidan. Väntar hon inte blir det ingen start, och inget godis. Effektivt!

http://daru.blogg.se/1208096320_klickertrnare_eller_t.html