Ett kort kvällspass blev det idag. Jag la ut en ruta i trädgården till Popsy, som en glad överraskning. Och glad blev hon! Hon sprang direkt och hämtade targeten i mitten...

Ett pass TRAMPA på target, två pass target i mitten, två pass hitta mitten utan target. Sedan ligg kvar medans jag gick utom synhåll och satte upp rutan runt hörnet, utan target.

Samma lycka denna gången! Rätt ut i mitten! Började belöna med bollen för att få fart och fokus framåt. Sitt kvar medans jag flyttade ut rutan på gruset, utan target.

Popsy ansåg inte att samma regler gällde på grus och fick lite problem (började springa till en kon istället) så vi körde ett pass med target till att börja med. Sedan var det mittten utan target igen, inga problem.

Ska generalisera "fas ett" lite till, sedan är det dags för den otroligt spännande "fas två": avstånd.

Mårran fick köra tramptarget igen, blandat med bolljagande. En del av vår hemläxa är att kunna belöna med lek, SNACKA om att vi behöver höja värdet på leken! Två kast med en "upphottat" tennisboll, belöna översvallande, sedan bort med bollen.

Hon hade bra fart till target idag. Jag provade hålla henne i halsbandet och kände hur hon laddade...sedan flög hon till targeten och HOPPADE på den med båda framtassarna. Men efter två gånger började hon visa obehag när jag sträckte mig efter halsbandet så där gick den metoden åt skogen. Bytte till att sätta henne, lägga ut targeten, och släppa på med "KÖR!". Funkade hyfsat. Måste fundera lite på det här med hålla halsband, jag kan ju betinga själva halsbandshållandet till något positivt, och på så sätt kunna använda det i träningen. Kanske.

För en vecka sedan var jag övertygad om att Popsy och jag skulle åka på audition i Stockholm, men det är jag inte längre...Så många duktiga hundar har kommit till! Det märks att "freestylefolket" är de som satsar mest, men även en och annan duktig lydnadshund och katt.

Jag väntar på besked med spänning, och kommer att känna mig ärad om vi är bland de tolv. Tack för ert massiva stöd som fortfarande håller Popsy rankad i topp!

Nu är det dags...Rutan ska besegras en gång för alla! Kan andra så kan jag.

Jag har en snygg stegvis kriterieplan, som attackerar (hoppas jag) vårt huvudproblem: fokus på konerna och dragkraft ditåt.

Idag körde vi igång med targetträning. Steg ett: TRAMPA på targeten, inte apportera. Med lite medvetet tidiga klick hann min långsamma aphjärna med att på EXAKT tajming för tramp men inte apport. Stolt! Popsy fattar snabbt som en vessla, dags att lägga ut den i rutan.

Jag lät henne springa till targeten från alla upptänkliga vinklar på en meters avstånd. Snacka om flyt! Hon var bara "target, target, target!".

OK, bort med targeten. Popsy tittade på mig, och sprag sedan ut dit targeten legat. KLICK! Sedan följde lite osäkerhet, innan hon provade igen. Yes, fick in flera bra klick för att springa ut till mitten, noga med att klicka i rörelse.

Ut med targeten igen, ökade till tre meter, samma sak. Bort med target, klicka för mitten. Avsluta medans vi är på topp.

Ska bli spännane att se vart detta leder!

Mårran fick bara köra vanlig tasstarget från olika håll och avstånd. Hon blir sakta mer intensiv, trampet är distinkt och bra, ibland blir det ett par steg i galopp. Med en lååååångsam shejpingprocess vill jag höja tempot ut. Just nu är jag bara glad att flytet i övningen är tillbaka.

Jag är fortfarande superförkyld, och dessutom fast på jobbet hela dagen. Vad göra? En ordentlig planering!

Får man hjärnsläpp och har tidvis svårt med motivationen och tidvis tränar sönder sina hundar (låter jag manodepressiv?), så är det guld värt att ha en ordentlig träningsplan vecka för vecka och dag för dag. Inget bortglömt, inget övertränat.

Tiden fram till nästa klickertränarkurs tänker jag fokusera Mårran på följande (förutom repetition av gammalt):

Beteenden på avstånd

Krypet

Vittringsmarkering

Ställande / läggande under språng baklänges

Tasstarget med tempo

Hålla fast

Popsy ska träna rutan tills hon drömmer glädjedrömmar om de där fyra konerna! Har ny kriterieplan, nu ska vi få till 100%.

Bytkommandot (tidigare omskrivet) lägger jag på hyllan så länge. I nuläget har jag inget behov. Däremot felkommando och frikommando har hittat en (liten) plats i min träning med både Popsy och Mårran.

Felkommando = "hoppsan" och ev ett steg åt sidan. Betydelse: trevligt, men inte just nu.

Frikommando = "Fri!". Betydelse: bryt din position, ta din belöning, men fortsätt hålla kontakten. Kopplas ihop med stadga.

Jag är döende i förkylning...Detta till trots har hundarna fått en rejäl träning idag hemma i fårhagen. Första träningen (agilityn räknas inte) sedan helgen faktiskt. Jag har varit rädd för Mårrans tramptarget...

Popsy fick börja med rutan, som jag hade satt ut i förväg. "Vadå ruta? Här finns ju FÅRBAJS!" Mindre lyckat... Vi körde några enkla reps och ökade sakta avståndet tills jag fick henne att sikta någorlunda och hålla bra fart.

Vidare till inkallning med ställande. Jag har varit så fikuserad på att läggandet skulle börja fungera att där har smugit sig in steg i ställandet...Hur gick det till? Inga problem, bara att rätta till med lite ställanden under b. m. tänkte jag. HA! Nos mot näsa heter övningen snabba lägganden sa Popsy. GF "stå" verkade inte existera alls. Vi tillbringade nästan en halvtimma (uppdelad i korta pass) med att få tillbaka spontana "stå", först i front, sedan när jag trampade på stället, och tillslut både långsam och snabb baklänges marsch med snabba, snygga ställanden.

Enter Mårran. Bokstavligt talat, eftersom husse tog med henne ut i trädgården, hon smet under staketet ut till oss, och kraschade rakt in i vår träning. OK, Popsy var ändå klar, och Mårran var HYSTERISKT träningsvillig.

Ut med ett burklock, så körde hundarna kapplöpning till target och tävlade om vem som kunde trampa hårdast. Efter ett par reps tröttnade Popsy och strosade bort, men Mårran körde target, target, target! Tack gode gud för spontan återhämtning!

För att inte riskera att "träna sönder" targeten igen bytte vi till ligg-stå ett par korta pass, och sedan betydligt svårare sitt-stå. Ligg-stå kan jag ha ganska höga kriterier på (raka, snabba skiften med "frysta" tassar), sitt-stå blir lätt lite svajigt. Eftersom det fortfarande är svårt att få fram så låter jag henne svaja och försöker bara staga upp med belöningsplaceringen. Verkar funka bra! Jag vill ha låsta framtassar, så jag är ganska noga med att belöna när hon har viktfördelning bakåt (men inte riskerar att sätta sig). Jag borde öva på backa i front, för att ha något att balansera mot.

Dags att sätta sig och göra veckoplaneringen fram till nästa klickerträff i juni, så att jag får med allt jag vill träna i lagom blandning. Anteckningsbok och loggpapper hitåt!

Tack för er hjälp att få upp Popsy på listan över de tio bäst rankade!

Mina nerver sviker, jag har lagt upp en film till. Fem stjärnor på Popsy!

http://www.agria.se

Jag och Mårran kom en halvtimme tidigare för att kunna visa upp vad vi tränat på i två månader. Mårran var superduktig! Hon körde igenom de flesta GF, visade hur repetitionsklok hon blivit, hade lätt att byta beteende, och svarade snabbt och alert. När jag tog fram tasstargeten bad jag Ann-Louise hålla henne medans jag la ut den, och vilket tryck där blev i henne! Galopp till targeten och rejält stamp med båda tassarna. Jag var så stolt!

Hon fick följa med in i stugan och ligga i sin bur under teorin, helt avslappnad la hon sig tillrätta och somnade. Jag tyckte att jag hade världens bästa hund! Inte hade jag en aning om vad som komma skulle...

Inlärningstekniker

1. Fysisk hantering = fysiskt "tvinga" hunden att utföra beteendet. T ex trycka på rumpan vid sitt, osv. Inget som klickertränare använder (i träning, ibland är det väldigt effektivt i vardagen) så ofta.

2. Locka / visa = locka hunden att utföra ett beteende genom att locka den till rätt rörelse eller position med en godbit.

Fördelar: det går snabbt, det är enkelt, och det ger låg felprocent.

Nackdelar: själva lockbetet kan vara svårt att tona bort, ofta blir hunden "beroende" av i alla fall en del av handsignalen. Dessutom är det risk att man "tar till" lockandet om hunden inte lyder kommandot, vilket leder till att man faktiskt förstärker "att inte lyssna". Hunden blir mer och mer passiv, den lär sig snabbt att om den bara väntar så tar matte fram lockbetet! Det är dessutom beroendeframkallande för föraren eftersom hunden ju lyder när godiset är framför nosen.

Klickertränare använder locka / visa när inget annat fungerar, väl medvetna om att hjälpen måste bort så fort som möjligt.

3. Observationsinlärning (härmning) / social facilitering

Man använder en annan hund för att t ex visa tunneln i agility, eller man använder att ha en hund i närheten för att få fram ett visst beteende (t ex skall). Människor är experter på att lära sig genom att härma andra, hundar inte fullt så mycket.

4. Tillrättaläggande av miljön

T ex bygg en tunnel för att få hunden att backa rakt, se till att planen är tom för en hund som har svårt att fokusera. Detta använder vi ofta / alltid, mer eller mindre omedvetet. (enligt mig)

5. Capturing

Fånga beteenden när hunden ändå gör dem genom att klicka och ge godis.

Fördelar: man får ett helt beteende på en gång, ingen fara för hjälpberoende, och det är enkelt.

Nackdelar: hunden måste ha beteendet i sin repertoar.

6. Targeting

Fungerar som locka / visa, men man använder en target istället. Det påstås att targeting är "bättre" än locka därför att targeten är lättare att jobba bort, jag säger att det är ganska samma sak...Däremot mer praktiskt att använda än att locka med godis. Anses uppenbarligen vara mer "rumsrent" i klickerkretsar ; )

7. Fri-shejping

Man formar ett beteende bit för bit genom att sakta höja kriterierna och förstärka beteendevariationer som ligger nära slutmålet.

Fördelar: Inga begränsningar! Man kan shejpa ALLT som hunden är fysiskt förmögen att utföra. Hunden blir aktiv, självständig, och problemlösande (och matte också!). Beteendet blir stabilt och ine hjälpberoende.

Nackdelar: det är inte helt enkelt för matte...

Dags att gå ut och träna.

Jag ville spinna vidare på att få galopp till targeten genom att Andrea höll Mårran i halsbandet. Mårran ville sova, men kom ut ur buren efter viss tvekan. Första försöket: jippie! Vilket tryck! Andra försöket: trav ut = inget klick. Tredje försöket: strunta i targeten, spring till matte. Fjärde försöket: strunta i target OCH matte, spring och nosa. På fem minuter förstörde jag inte bara två månaders targetträning, utan också träningen för resten av dagen skulle det visa sig! Så kul var det...

Träningskompisen Birk var i alla fall duktig, och lärde sig lägga sig bakåt istället för framåt på ca 30 minuters träningstid.

Jag provade Mårran ett par gånger till (gör vadsomhelst-pass), men hon hade stämplat ut för förmiddagen. Bo i buren då!

Vi bröt för lunch, husse kom med hämtmat från McDonalds till Mårrans stora lycka. Matte var ju inte mer kul idag, men husse! Hon gjorde glädjevolter och höga skutt.

Mer teori efter lunch:

Strategiskt levererande av förstärkare

eller belöningsplacering på svenska.

Man säger ofta att klicket avslutar beteendet, men det är inte riktigt sant. Det den gör mellan klicket och den primära belöningen kan hjälpa eller försvåra träningen, "Click for action, treat for position" (Bob Bailey).

1. Att "dubbelförstärka" = klick och godis utan att hunden byter ställning.

Förstärker att hunden verkligen stannar i samma position, OCH förhindrar att man förstärker icke-önskvärda beteenden. Tränar man platsliggning är det lättare för hunden att förstå att den ska ligga ner om den äter sitt godis liggande och inte stående. (belöna i position)

2: Se till at hunden är i rätt läge för nästa rep = att kasta godiset (eller locka hunden ur position) för att den ska vara redo att upprepa önskat beteende. Tränar man snabba lägganden kastar man godiset så att hunden far upp och är redo att lägga sig igen.

3: Få en riktningsförväntan

Att t ex alltid belöna kastat framför hunden i det fria följet ger på sikt en hund som ligger längre fram i position. Belöna framåt är också bra i rutan, framförgående. Belöna bakom (med utlagd godisskål eller kastat godis) gör det lättare för hunden att ha vikten bakåt i fjärren eller ställandet. Om hunden drar åt något håll i frontposition belönar man åt andra hållet för att "rätta upp" den.

4: Få hunden i lämplig position för att lägga på en ny del av en beteendekedja.

T ex om man tränar uthoppet inför tvåans hopp-sitt-återhopp så kan det vara lämpligt att belöna så att hunden vänder upp, redo att sätta sig på rätt ställe.

Jag tycker att genomtänkt belöningsplacering hjälper upp effektiviteten i träningen enormt! Rekommenderas att ägna den en extra tanke.

Efter teorin var det dags att köra helgens sista träningspass. Jag hade laddat om med ny blodkorv och ny träningskompis (Li och hennes stora ridgeback Hemulen). Hemulen tränade "hålla fast" med den äran! Efter en stund försökte jag verkligen hitta på svåra kriterier, men han bara klarade allt...

Ut med Mårran, efter lite tankemöda kom jag fram till att explosiva starter med medhjälpare nog skulle väcka upp henne lite. Mycket riktigt! Full fart mot matte. Vi utvecklade till GF "hopp över hinder", Mårran hoppade glatt mellan oss fram och tillbaka. Hon klarade t o m en liten båge! Vi avslutade med explosiva starter med apport i munnen, inga problem.

Ut med Hemulen igen, tränade lite kryp (och rulla på rygg) och början till en budföring.

Mårran fick också träna lite kryp innan vi bröt träningen för den här gången.

Inte var jag jättenöjd med träningen, men hon somnade igen i klubbstugan under avslutningsfikat totalt utsträckt halvt ute ur buren, så jag insåg hur utmattad hon varit.

Vi fick lite avslutnade träningsråd, och åkte hem och somnade båda två...

Dags för agilitygruppen! Så fort en vecka går...

Idag tränade vi framförbyten. Jag var mycket skeptisk till min egen förmåga när Mona beskrev hur man skulle röra sig och ha händerna, hinna före hunden, fånga upp den, och sända den på nytt. Tidigare försök har slutat med kaos och krock och olycklig Mårran.

Jag fick låna Bojjan att leka med, så mina hundar fick ladda i burarna. Bojjan var jätterolig att jobba med! Klickertränad, så det var bara att fixa till kontakten och köra igång. Snabb som attan och liten som en snöflinga, så för min del gällde kroppskontroll!

Mårran förstod inte riktigt att jag menade att hon skulle hoppa över hindret, utan hoppade snällt över infångaren istället. Jag tyckte att jag visade tydligt, men uppenbarligen inte...Ett par försök senare satte vi det perfekt.

Vidare till hinder-vippa-tunnel. Vippan har varit lite läskig länge, men idag klarade hon att gå över den helt själv! Hon bromsar rejält på mitten, men hoppar inte av och blir inte rädd.

Charlotte och jag fortsatte turas om med Bojjan, som skötte sig fantastiskt! Här var det ingen tvekan på vippan, full fart och trampa på kontaktfältet, hoppa sedan rakt ut eftersom vippan inte hunnit börja röra sig än...Häftigt!

Vi avslutade Bojjan på däck-hinder-tunnel med framförbyte- hopp-hopp-hopp som hon gjorde perfekt. Charlotte kan vara stolt!

Jag gjorde samma sak med Mårran, lika perfekt. Otroligt! Och sedan alla kombinationerna med Popsy, som ääälskar agility men inte får chansen så ofta (jag är fortfarande lite nervös för ryggontet). Hon fixar allt! Plus lite till som jag inte alls bad om...

Mest nöjd idag är jag faktiskt med mig själv. Jag höll min arm i rätt nivå, rörde den stadigt, hade koll på min kropp, genade inte vid tunnlarna utan visade tydligt, och var inte i hundens väg i framförbytena.

Att jag sedan fick jobba med TRE duktiga hundar idag gjorde bara kvällen ännu bättre!