Åsas hundar

Alla inlägg under mars 2008

Av Åsa - 31 mars 2008 21:44

Födda ikväll: tre små lamm. Mamma Lina (efter Carolina Gynning) är trött men stolt, och tar hand om alla tre.

Av Åsa - 31 mars 2008 18:48

Ibland fastnar saker i huvudet, eftersom de helt plötsligt förklarar något som man länge vetat men inte riktigt kunnat sätta ord på.

"Tröskelvärde" är en sådan sak för mig.

Vid allt arbete där det förekommer störningar för hunden (dvs allt arbete överhuvudtaget så länge inte hunden är i en skinnerbox) finns det ett tröskelvärde. Det är helt enkelt hur hög hundens störningströskel är, hur mycket störning som behövs för att den ska sluta göra det vi vill och istället välja ett annat beteende.

Varje gång man utför en övning som håller sig under tröskelvärdet, dvs hunden klarar av att utföra det vi vill, växer tröskeln en liten bit.

Varje gång hunden utsätts för något som är över tröskelvärdet, dvs den "trillar tillbaka" i sitt oönskade beteende, krymper tröskeln.


Erfarenhetsmässigt skulle jag säga att man snabbast får  tröskeln att växa om man håller sig nära gränsen, och ibland balanserar på den. Man utmanar helt enkelt hunden lite mer för varje övning. Vad man då måste komma ihåg är att om man skulle gå för långt och hunden misslyckas, så krävs det några enklare repetitioner för att tröskeln ska bli lika hög igen.

Ett snabbt "byggande" ska också vägas mot en solid grund! Ett beteende måste förstärkas många gånger för att bli stadigt och säkert.


I aggressionsträning är att hålla koll på tröskelvärdet A och O. Eftersom reaktionen hos hunden blir så kraftig krymper tröskeln väldigt mycket om man råkar gå över gränsen, och kräver många fler repetitioner "på rätt sida" för att repareras.

En misslyckad händelse / träning bör repareras så fort som möjligt! Det verkar som att det är mindre risk att hunden "låser sig" efter ett misslyckande om den genast får möjlighet att göra rätt upprepade gånger.

Inom aggressionträning råder regeln: "är du osäker - försök inte". Man MÅSTE vara åtminstone 90% säker på att hunden kommer att klara av det man utsätter den för!


Tröskelvärdet är också något att fundera över i lydnadsträningen. Om man bygger en solid, hög tröskel i platsliggningen så ligger hunden säkert. Allt för ofta ser jag hundägare som tränar över tröskelvärdet gång på gång: hunden går upp - de lägger ner. Hunden går upp - de lägger ner. Det som händer är att tröskeln krymper för varje gång hunden går upp, och den byggs aldrig upp igen! 

Istället bör man kontrollera var tröskelvärdet ligger (om man inte redan känner sin hund så väl) och sedan inledande göra minst tio reps GARANTERAT UNDER tröskelvärdet. Därefter kan man successivt jobba mot gränsen och höja tröskeln igen. Varje gång man missbedömer och hunden går upp, gäller det att bygga upp tröskeln igen innan man provar samma svårighetsgrad. Beroende på hur mycket hunden rörde sig (ryckte det till i tassarna eller sprang den till en annan hund) och vilken reaktion detta gav (ingen alls eller skrik och slag) behöver man bygga under få reps eller flera, men bygga behöver man alltid.


Att verkligen tänka på tröskelvärdet har hjälpt mig att förstå min hunds reaktioner och lägga upp min träning bättre. Visst har jag tränat på detta sättet sedan innan (trial-and-error, det har helt enkelt funkat bäst), men nu när jag förstår VARFÖR det fungerar så blir det så mycket enklare...


Av Åsa - 31 mars 2008 16:05

Vovvarna och jag körde två platsliggningar på promenaden i morse, båda låg perfekt båda gångerna.

Väl hemma tog jag mig samman för att träna lite klicker (ingen inspiration) och det gick så bra att jag höll på att komma för sent till jobbet!


Mårran:

Tack gode gud för spontan återhämtning...

Misslyckandet med skiftena var glömt, hon växlade mellan ligg-stå och    sitt-stå utan större problem. Alert och på gång bjöd hon en massa roliga beteenden, det kliade i fingrarna att börja förstärka något som hon helt plötsligt gjorde (som hoppa bakåt sittande flera steg, hur gjorde hon det?), men det är ju repetitionsklok jag vill ha henne.

Förbannade spontana återhämtning!

Just när jag tror att ingången har börjar försvinna som "default-beteende" så kommer den tillbaka i full styrka. Ja, ja...Det är ju trevligare än att hon börjar hoppa eller skälla i alla fall.


Popsy:

Loppan var också på gång! Hon växlade mellan stadga och snabba reps utan att missförstå en enda gång.

Vi körde en del apportering, växlade mellan "håll fast utan att tugga" i frontposition och stimuluskontroll på gripandet vid sidan. Jag svär på att tuggandet minskar! Vi använde en vältuggad, smaskig, inbjudande apport idag som nästan faller i bitar av sig själv, men hon höll bra 90% av tiden. Jag har försökt bli riktigt konsekvent: tuggar hon tar jag den. Det stora problemet verkar uppstå när hon tittar mot mitt ansikte, hon är ju så liten så håller hon det minsta fel så ramlar apporten bak på kindtänderna och då är det kört...

Läggandet har funkat till 100% de sista dagarna, oberoende av underlag.

Vi jobbade vidare med externbelöningen i alla moment utom apporteringen, det kan nog utvecklas riktigt bra!

Av Åsa - 30 mars 2008 17:34

Ett "cold trial" är helt enkelt ett förstaförsök, till skillnad från när hunden är "uppvärmd" med träning.

I aggressionsträning är skillnaden ibland VÄLDIGT stor mellan hundens reaktion i mitten / slutet av en träningssession jämfört med första försöket man gör.

Och när det verkligen gäller så är inte hunden förberedd eller uppvärmd...


Det hände mig och Mårran på promenad idag. Inga hundar ute någonstans, jag kände inte för att träna, så hon gick och nosade på långt flexikoppel. Plötsligt kom hon in mot mig, blicken fixerad, raggen rest. Hund på andra sidan fältet! På väg mot oss! Inget halti, ingen klicker (i fickan tack och lov!). Snabbt fick jag mosat in lite godis i munnen på henne, letade upp klickern, och sattte igång att "klicka ner" henne. Hög frekvens krävdes i ca 30 sekunder, sedan sänkte hon raggen successivt, konstaterade att hunden följde efter oss MEN det var OK eftersom titta på hunden gav godis.

Hur nöjd var jag...Kunde inte planerat det bättre, eller fått bättre resultat.

Gissa om jag är förstärkt att ALLTID ha med mig godis och klicker!

Av Åsa - 29 mars 2008 10:11

En tanke på bättre tävlingsprestationer med Popsy med externbelöning sattes på allvar i mitt huvud av Andrea i torsdags. Dags att börja träna!


Frolic på golvet, två meter bort. Popsy stirrar stint på frolicen, men utan att ta den (lite uppfostrad är hon faktiskt!). En enkel övning: inta utgångsposition (favoriten!). Med kommando, för att ytterligare förenkla. "Vadå, lämna frolicen?" Ja tack. Nu. "Men du MÅSTE skämta?" Nej, det är faktiskt fot som gäller om du någonsin vill äta en frolic till i hela ditt liv. "OK, OK, behåll byxorna på, jag kommer väl!" Bra! Varsågod i ögonblicket hon satte sig.

Vi upprepade tre x tio reps, sedan satt det perfekt! Hon kunde glatt lämna godisen, gå fritt följ med två halter och två svängar och full fokus, och springa / skutta till sin belöning på klick och varsågod. Bara att bygga vidare!

Av Åsa - 29 mars 2008 09:58

Mårran och jag gick över vägen för att träna vid 17-tiden, men av någon anledning var där fortfarande öppet...Nåväl.

Vi fortsatte vår promenad, och passade på att testa ett variabelt förstärkningsschema för antalet steg med kontakt i det fria följet, inspirerat av Morgan Spector, och nedladdat från klickerforum.se denna ständiga källa till kunskap. Inom trettio sekunder gick Mårran klistrad vid min vänstra sida. Kopplet hängde i en båge, jag gick i friskt tempo rakt fram (och tittade rakt fram) helt tyst och räknade steg. "Medel fem= tre steg. Sju steg. Fyra steg. Åtta steg. Höj medel till tio= sju steg. Tolv steg. Åtta steg. Fjorton steg." O s v tills hon gick trettiofem steg utan att vika med kontakten en millisekund. Jag försöker också få in som betingad förstärkare att ha armarna precis rakt ner och blicken framåt. Även det fungerade toppen. Duktig hund!

Väl tillbaka vid macken upptäckte jag till min glädje att hundarna var utsläppta. Yes! På med haltin, över och träna upp det sista godiset.

Samtidigt med mig kom också ett uppklätt sä'llskap på ca tio personer, komplett med blommor och presenter. Efter viss tvekan följde de med över till Lysia (vad de nu skulle göra där?). Mårran var mycket skeptisk till detta oönskade sällskap som TITTADE på henne! Jag är inte direkt känd för att träna bra med publik, men tog mig i kragen. "Hellre för lätt än för svårt, ingen prestige" mässade jag för mig själv när jag satte Mårran på fem meters håll och började klicka. Hon var spänd! Inte blev det bättre när ett par av de unga männen var tvugna att grabba till sig och gå fram till de nu totalt hysteriska Lysia-hundarna...Skulle det vara macho att reta dem? OK de gjorde inget elakt, men bara deras närvaro vid staketet gjorde hundarna vansinniga...

Vi tränade upp vårat sista godis (fick riktigt fin respons på de hysteriska skallen på andra sidan staketet) och vände och gick hem.

Ganska nöjd med hela promenaden faktiskt.

Av Åsa - 28 mars 2008 21:19

Jag har haft en intensiv hunddag, utan att träna mina egna alls (förutom att vi har gått förbi grannens trötta S:t bernard 14 gånger...vet inte hur mycket träning det är, Mårran tittar inte ens på honom...).


Jag började med en vaktande cocker som biter matte och husse när de ska ta hans stöldgods. Underbar hund för övrigt! Vi pratade i två timmar om vardagsvanor, förstärkning vs straff, och det något osmarta i att två personer skrikande jagar en sjumånaders valp genom tre rum och brottar ner honom för att få tag på en stulen strumpa. Jag visade, och tränade, och berättade, och paret är vettiga människor som verkligen älskar sin hund så jag har mycket gott hopp om att det kommer att lösa sig. Träningsmetod: byt mot godis. Byt mot godis. Byt mot godis, tills hunden sägger "snälla ta prylen så jag får mitt godis!". Upprepa med samtliga föremål som hunden vaktar. Lugn, tålamod, beröm.Och ett par skyddshandskar...


Istället för att träna mina hundar la jag två timmar på "advanced clicker training" DVD:n. Sex timmar avklarade, sex timmar kvar. Får passa på när inte Ola är hemma och blir uttråkad.


Och till sist kvällens klickerkurs, första gången med hundar. Alla mina elever är otroligt duktiga! Introduktionskurs i klickerträning måste vara den roligaste kursen någonsin att hålla! Nyfiken? Läs mer på forumet på hemsidan...

Av Åsa - 28 mars 2008 07:19

Popsy:

Tävlingsträning på klubben på kvällen. Snälla Andrea lekte tävlingsledare, så körde vi snabbt igenom alla momenten.

Det var kallt och klart, så platsen vara bara ut på tio meter och direkt in, men hon la sig bra (men något snett) på första kommandot och låg säkert.

Andrea var tydligen lite läskig i tandvisningen, hon skyggade lite. Det var jag inte riktigt beredd på, hon brukar vara tvärt om.

Linförigheten var typisk Popsy, med startskall och starthopp...Annars fin.

Läggandet blir antingen en tia eller en nolla beroende på om magen kommer ner ordentligt...

Inkallningen är fin, hon sätter sig lite långt ifrån mig ibland, men rakt.

Ställandet är riktigt bra.

Apporteringen...Med lite tur får vi en åtta (tuggar som en hel terrier), men risken är stor att hon byter position.

Hoppet är bra.

Jag tränade vidare just på starterna - sitta still vid sidan, starta utan att hoppa. Svårt! Eller, kanske inte för en normal hund...

Lite lägganden, både b.m och vid sidan, gick jättebra.

och så ytterligare en Popsy Special: följa med matte mellan momenten...Hon blir gärna sittande envist på samma plats, och jag har ju förstärkt det genom att locka, så nu är det beteendet STARKT! Sent, sent ska syndaren vakna...


Mårran:

Fick bara ren klickerträning idag. Hon var verkligen på humör, till skillnad från i morse! Vi körde ett ganska kriterielöst pass, typ "klicka för trevlig attityd och bra försök", och det fick igång henne bra. Inga frysningar här!

Presentation

Fråga mig

5 besvarade frågor

Senaste inläggen

Kategorier

Länkar

Tidigare år

Arkiv


Skapa flashcards