Åsas hundar

Alla inlägg under februari 2008

Av Åsa - 13 februari 2008 12:49

Klockan halv åtta började Mårran skälla. Både jag och Ola upp, hjärtat i halsgropen. I trädgården står gårdagens hund och skäller på oss! Mårran var mycket upprörd.

Samma klädsituation som gårdagen, dvs inga alls på någon av oss...och över fältet kommer granndottern gående. Vi flydde in i badrummet.

Inte mycket mer sömn den morronen!

ANNONS
Av Åsa - 12 februari 2008 12:40

Efter morronpromenaden slocknar båda hundarna alltid bums, och sover i några timmar. Idag hade Mårran valt korgen under skrivbordet och snarkade ljudligt när jag gick in i duschen. Precis avsköljd hörde jag henne, något sömndrucken och förvånad, skälla ut mot trädgården. Vad ser jag? En främmande hund! Där står jag, spritt språngande, och försöker få in i mitt huvud att där står en främmande hund och nosar i min trädgård! Nästa tanke: kanske är där en ägare på väg. Kanske borde jag klä på mig...

Snabbt fixat, greppade ett koppel, och gick ut för att se om jag kunde fånga den. Njaaa...Jag funderade på att gå in efter godis, men hörde sedan rop från andra sidan fältet. Snabbt taktikbyte till att schasa till matte istället.

Jag berättade för Ola vad som hade hänt när jag kom till jobb, och vi konstaterade att det måste ha varit våra nya grannar...

ANNONS
Av Åsa - 10 februari 2008 21:32

Man får passa på när man har tid över...

Mårran fick haltin kopplad i halsbandet, som en sorts mellanting mellan halti och halsband. Hon var på G, stack in nosen i den förhatliga haltin!

Jag ville träna vidare med två hundar eftersom hon spände sig så förra gången, men under enklare förhållanden. Viltost på plats...

Hon var MYCKET lugnare idag. Undrar om det är husses närvaro som stressar? Lite "orolig" för Popsy, men hon bryr sig ju inte ett smack!

Lysiahunden reagerar knappt på oss längre, det tog några minuter innan den masade sig ut. Rejält halt är den också, lite orolig blir man... Vi tre paraderade fram och tillbaka, körde sitt och ligg, klickade och matade. Jag bryter inte längre Mårran direkt när hon "fryser", utan väntar ut henne om Lysiahunden är hyfsat lugn. Jag t o m kallade på den ett par gånger för att få lite rörelse och skall som Mårran kunde reagera på. Det känns som att jag tränade tre hundar idag...

Jag är nöjd, Mårran är trött, och Popsy fattade aldrig vad vi tränade men uppskattade osten.

Av Åsa - 9 februari 2008 18:17

Så var det dags. En "riktig" promenad förbi Lysia, tillsammans med Ola och Popsy. Jag hade med klicker, halti och viltost på tub.

Promenaden gick bra, hon tog mycket kontakt. Nästan framme bytte vi till haltin. Ola och Popsy (som inte alls bryr sig om Lysia-hundarna) gick i förväg, och hunden (bara en ute) följde efter dem. Perfekt! Mårran var spänd, nästan på gränsen till okontaktbar. Jag klickade för glatta livet, vände runt när hon låste sig, och försökte mata med ost. De första trettio sekunderna tog hon ingen ost, men reagerade i alla fall på klicket. Sedan lugnade hon sig gradvis, och till slut bjöd hon på sporadisk kontakt.

Det är i exakt dessa omständigheterna som hon har förvandlats till ett vrålande monster tidigare, så detta är ändå ett stort steg framåt!


Duktiga jag som var väl förberedd och fokuserad.

Duktiga Mårran som gnällde istället för att skälla, och hoppade runt i slakt koppel istället för att göra utfall.

Duktiga Popsy som inte reagerar alls...

Av Åsa - 9 februari 2008 18:11

Mårran fick börja med lite target och fritt följ hemmavid. Hon var seg och ovillig, så jag bytte hund.

Popsy var på G! Hon har verkligen varit pigg på sistone...Target i full fart, och sedan körde vi "ge mig något nytt". I snabb följd fick jag sitt, ligg, buga, kryp bakåt, stå, backa, ingång, rulla runt. Duktig hund!

Mårran skällde innanför dörren, så jag bytte igen. Betydligt bättre. Lite target, och sedan samma som Popsy. Mårran är mycket "segare" (mitt eget fel som har gjort henne hjälpberoende), men jag fick i alla fall ligg, ligg-sitt, ligg-stå, sitt, sitt-ligg, sitt-stå (märks det att vi har kört mycket fjärr på sistone?), ingång och buga. Sakta men säkert börjar hon bjuda!

Av Åsa - 8 februari 2008 17:53

Äntligen spåra med Andrea! Viljan har funnits ett tag, men tiden är svårare att få till...

Jag la två viltspår till Mårran. ca 200 meter, blodat vartannat steg, ngt skiftande terräng, inga vinklar men lite böjar. Liggtid ca 1 timme. Viltrik mark.

Popsy som egentligen inte spårar utan bara var med för att ha något att göra fick ett 30 meter personspår, rakt, med fem godisar, och ett ca 50 meter, lätt böjt, utan godis i spåret. Andrea la ett personspår ca 200 meter med två snälla vinklar som vi lät ligga ca 2 timmar.


Jag började med Popsys nybörjarspår. Hon spårade klockrent! Jag var hur förvånad som helst...

Så Mårrans första spår. Min ambition var att snitzla ordentligt, men det hade jag ju glömt halva spåret...Hon tog upptaget bra, och spårade efter 50 meter på i full fart. Åt fel håll. Hon hade antagligen fått vindvittring på Popsys spårslut, vad vet jag? Fel blev det i alla fall...Om från början, nya turer åt fel håll. Kallade in, släppte på rätt spår. Äntligen spårade hon MITT spår!

Det andra spåret gick betydligt bättre, en "utflykt" men hon förstod att hon var fel och började ringa. Jag bröt henne för tidigt, jag skulle låtit henne jobba klart, så tror jag att hon hade fixat det. Sista halvan spårade hon som hon brukar, säkert och tydligt.


Andrea spårade först Boris och sedan Albin, jag följde med och tittade, imponerades, ställde frågor, och lärde mig massor! Det var verkligen nyttigt att få titta på så duktiga hundar, och en så duktig förare! Jag inser att jag styr Mårran alldeles för mycket...Mycket inspiration till min egen träning.


Jag bestämde mig för att testa Popsy på Andreas spår. Bra upptag, tydlig att läsa. Hon tappade spåret vid ett tillfälle (jag misstänker att hon hittade och åt upp någon annans spårslut, där låg en pinne), men eftersom jag tack och lov lär mig snabbt så lät jag henne hållas. Och visst! Hon började ringa och hittade tillbaka! Stolt matte...


Vi avslutade med att frispåra Mårran. En helt ny grej för både henne och mig! Andrea höll henne, jag sprang en bit utom synhåll, Andrea släppte (vi hade walkie-talkies), Mårran spårar mig samtidigt som hon springer full fart. Hon missade inte ett galoppsteg! Häftigt! Definitivt något som vi ska göra mera.

Av Åsa - 7 februari 2008 18:55

Tränade Mårran på gårdsplan: lite target (bra), lite backa (halvbra), och inkallning med ställande.

Helt plötsligt verkar hon ha börjar fatta! Jag "kom på" en ny övning: ställande under baklänges marsch, kasta godiset lååångt över hunden och få en spontan inkallning att ställa under. På så sätt slipper jag "förstöra" min inkallningssignal med långsamt tempo, och kan träna de släta inkallningarna med bra tempo. Dessutom kan jag backa när hon springer till godiset och få ut avståndet ytterligare. Avslutade med att sätta ihop (10 meter): för första gången fick jag en explosiv start OCH ett bra ställande. Mycket godis och avslut!

Popsy fick göra lite fritt följ (utmärkt), ställande (super), läggande (kasst...för kallt...), och fjärr (bra).


på kvällen var det piggt och Popsy-pipigt när jag kom hem, så vi körde "plocka klossar" i badrummet. Det börjar funka riktigt bra! Hon är verkligen koncentrerad, men nu tittar hon på mig, går och tar en kloss, tuggar lite på den, tappar den, tar upp den igen, och går bort och lägger den i lådan - allt utan hjälp eller kommando. Snart "vet" hon vad det går ut på...

Mårran fick leka med Karolines dog-fighter-spel (det där klossarna ska flyttas i skåror för att kunna lyftas bort). Aktiviteten var hög, spelet flög åt höger och vänster, och klossarna likaså! Roligt hade hon definitivt.


Av Åsa - 6 februari 2008 13:05

Ola skulle klippa får med sin pappa, så jag och Mårran smet upp till klubben en vända. Vad kan vi inte träna hemma? Hindret! Något av en favorit, och inte tränat på länge.

Hon blev jätteglad när jag tog fram det och bjöd på ett par spontana uthopp på en gång. Jag tränade på tre plankor för att inte riskera att hon får mjölksyra, eller tycker att det är för svårt. Tekniken är ju densamma även om jag lägger på två plankor till.

Lite strömhopp, ett par återhopp med ingång (jättekul!), ett par spontana uthopp med sättande. Sedan började jag jobba med stimuluskontroll på uthoppen, inga problem. Hon sätter sig lite nära bakom, men är så smidig att hon lätt klarar återhoppet. Momentet "hopp - sitt" finns bara i tvåan, i trean och eliten kommer apporten och "drar", så jag lägger inte ner jobb på att få ut henne. Det borde räcka till en åtta, kanske en nia om vi har tur, och det är jag nöjd med.

Jobbade lite med fjärren, dels avståndet, dels snabbare skiften (nära), dels flera skiften innan klick. Går framåt!

Det fria följet var värdelöst, "fläckar" på marken som hon inte kunde gå på...Jag tragglade inte, ville behålla mitt goda humör : )

Och så ett par inkallningar med och utan ställanden. Tja...hon gör det ju...om än segt och långsamt...Det är en av de saker som jag hoppas kunna lösa genom klickertränarkursen. Vi har i alla fall kommit framåt sedan i somras, då momentet var lika med panik och flykt (fråga mig inte varför...).

Presentation

Fråga mig

5 besvarade frågor

Senaste inläggen

Kategorier

Länkar

Tidigare år

Följ bloggen

Följ Åsas hundar med Blogkeen
Följ Åsas hundar med Bloglovin'

Arkiv


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se