Åsas hundar

Alla inlägg under februari 2008

Av Åsa - 29 februari 2008 10:04

Vovvarna ville åka till Fulltifta och spåra, så Andrea och jag och fyra taggade hundar gjorde dem till viljes.


Popsy fick ett lite kortare personspår, ca 100 meter. Lite skiftande terräng, pannkaksbitar i spåret för hög motivation, två pinnar.

Hon fick problem när spåret gick över en nedfallen trädstam, men väl över den var där ingen tvekan. En lite väl nonchalant markering av första pinnen, en fin apportering av den andra. Noggrann, metodisk, säker.


Till Mårran la jag ett lite längre blodspår, ca 200 meter, över tre gärden och via ett fält. Nyfiken segrade över det sunda förnuftet, och jag korsade spåret utan blod för att se vad hon egentligen spårar: mig eller klöv / blod.

Hon tog spåret perfekt, men efter fem meter började hon spåra Popsy istället och hittade hennes spårslut. Jag måste separera deras spår ännu mer! Jag kallade och satte om henne: full fart. Över första gärdet. När hon tyckte att jag var för långsam kom hon tillbaka för att hämta mig, och tappade bort sig. Hon hittade tillbaka på egen tass, och tog sedan av på mitt korsade spår (nu gick det nog lite runt i huvudet...). Hon hejdade sig, ringade tillbaka, och sedan var det blodspår till 100%! Över gärdet, över fältet (bra tempo nu, rejält drag i linan), över nästa gärde, exakt i spårkärnan till slutet. Duktig hund!

Jag tänker fortsätta korsa spåret, men utan Popsy och bertydligt längre fram så att hon får bra drag innan svårigheten kommer.


Mycket nöjd med båda hundarna! Kanske borde titta på appellydnaden?..

ANNONS
Av Åsa - 28 februari 2008 08:59

Länge sedan vi tränade ihop med andra hundar, men ikväll fick vi tiden att räcka till.

Mårran var glad och samarbetsvillig. Jag körde lite framförmapp med byten stå - ligg - sitt, och gick över i baklänges marsch med ligg, sedan sitt. Hon börjar förstå. Visserligen bjuder hon fortfarande en massa stå, men oftare och oftare slänger hon in ett ligg eller ett sitt. Det blev lite knepigt med belöning, jag hade tubost som inte går att belöna ur position, så det fick bli ett "kom" som mellankommando för att få upp henne. Två osäkra aspekter på en gång blev nog lite för mycket för hennes lilla huvud, och hon valde att sätta efter Gibson och Gibsons ben istället...Mitt rytande stoppade henne halvvägs och hon kom lika snabbt tillbaka...

Vi fortsatte med target på handen (bra), och avslutade med platsliggning. Det har vi inte övat på ett tag, och det märktes! Så fort jag släppte fokus på henne det allra minsta var hon på väg upp. Skärpning!


Popsy skötte sig finfint! Bra rutskick, först med target (som hon apporterar) för att få klick för tempo genom rutan, sedan utan target med ställande. Super! Hon t o m gick in i rutan spontant när hon inte ville ta metallapporten.

Metallen ja...Hon betedde sig MYCKET lustigt. Jag började med trä, två snygga apporteringar. Sedan bytte jag till metallen. Första hur bra som helst. Nästa gång tog hon den, släppte den DIREKT och betedde sig som om den var strömförande, skuttade runt den med en tass i luften, och attackerade den...Hon vägrade ta den i munnen! Mysko...Vi shejpade om gripandet, och hoppas att det var en engångshändelse...

Det fria följet var bra, fjärren var bra, inkallning med ställande tjuvstartade hon andra starten, jag felade, och hon gjorde om perfekt. Hoppet var super.

Ganska nöjd med vovvarna, trots metallapportmiss och Gibsonattack.

ANNONS
Av Åsa - 27 februari 2008 10:17

Jag älskar Nina Ottossons hundspel!

Det är så enkelt...man kommer hem från jobb, hundarna är hysteriska. En promenad (naturligtvis), och sedan laddar jag varsitt spel. En hund i varje rum, inget bråk, bara full fart med problemlösning. Efter ett par omgångar får de byta spel. På 20 minuter är de lugna och nöjda, och jag kan slappa...


Favoriter just nu: dog twister och dog brick. De flyger över hela rummet när frustrationen växer...Och ger ögonblicklig utdelning när hundarna lugnar ner sig och använder sina små hjärnceller.


Visst känner jag mig lagom lat, men ibland orkar jag bara inte träna. Och de blir ju lyckliga!

Av Åsa - 26 februari 2008 19:03

Hundarna ville så gärna ha något att göra när jag kom hem, så jag tog mig i kragen och la varsitt spår till dem.


Popsy fick ett personspår i fårhagen, en vinkel och en böj, två pinnar.

Hon verkade inte fatta någonting...spåra? HÄR? När hon hittade första pinnen blev hon lite mer motiverad (hon ÄLSKAR att hitta pinnar) och hon tog vinkeln fint. Det blåste ordentligt och spåret hade flyttat sig lite, men hon snurrade fram till andra pinnen. Duktig hund, mera skinka. Nu var hon igång, och spårade ganska rent fram till slutapporten, hennes högt älskade tennisboll.

Ska prova lägga lite godisspår till henne, och lägga fler pinnar. Det verkar inte riktigt som att hon förstår att spåret leder fram till pinnen...men hon klykar väl efter hand. Huvudsaken är att hon tycker att det är kul.


Mårran fick ett ganska kort blodspår snirklat över vår promenadstig (ca 100 m, blodat vartannat steg). Som slutapport la jag apportbocken, som hon verkligen gillar, och lite skinka. Klöven i fel bil igen...

Det hade hunnit bli mörkt när jag tog ut en supertaggad Mårran. Sele = spåra = jättekul! Jag visste inte riktigt var spårstarten var, men la henne, letade lite, och kallade henne till start. Hon tog spåret perfekt! Första gången som hon verkligen kopplat på full fokus från start. Sedan följde hon spårkärnan med 5 cm marginal, trots kraftig sidvind, exakt i mina snirklar. Så säker! En fröjd att se henne. MYCKET skinka vid slutet.

Ett par lätta spår till för att befästa det snygga påsläppet, sedan kanske jag kan öka svårigheten igen.


Av Åsa - 24 februari 2008 17:10

Popsy fick följa med valparna på stadsrunda. För henne tränar det en massa saker: gå fint i kopplet, inte äta upp valpar (bara nafsa lite), hålla fokus på matte.

Passade på att träna lite framförmapp vid Trollsjön, det gick riktigt bra!

Hemma igen fick Mårran spela det nya hundspelet, dog brick. Hon testade systematiskt olika sätt att flytta brickorna, det var fascinerande att se henne prova noss, tass, bita, och till slut flytta sig och börja från andra sidan.

Vi gick ut och körde lite ingångar, sedan vidare till framförmapp med ligg framför och under baklänges marsch, och avslutade med target på knytnäve. Hon jobbade riktigt bra!

Avslutade med burlekar. Mårran skötte sig ypperligt! Nu kan jag träna Popsy utanför Mårrans öppna bur, hon rör sig inte ur fläcken...Popsy gick glatt in i buren, vi körde ganska mycket "ut och direkt in".

Nöjd med våra framgångar!


Jag måste hitta ett sätt att planera min klickerträning, så att jag blandar lagom mycket...Får titta på det ikväll...Det är så lätt att man glömmer bort någon grundfärdighet, eller inte tränar en viss variation.

Just nu vill jag fortsätta köra sitt / ligg / stå under baklänges marsch med Mårran, och targetträna Popsy. Jag vill också plocka in avståndsträning på båda.

Av Åsa - 23 februari 2008 10:01

Vi tränade ännu mera bur idag.

Mårran började, efter en snabb genomgång av steg 1-4, med steg 5: fart ut och in. Jag ökar helt enkelt avståndet till buren, kallar ut henne, belönar, ställer mig passiv och tittar på buren, och hon sätter fart in igen. Steg 4 på avstånd alltså. Vi växlade med att köra stimuluskontroll på "kom ut", jag jobbade för att "lura" ut henne, hon stannade kvar. Ibland kom det ut en tass, så kom hon på sig mitt i rörelsen och drog tillbaka den igen. Duktig hund!

Popsy ville inte gå in i buren alls till att börja med...Hon provade krafsa på den, puffa på den, hoppa upp på den och gnälla på den. Till slut konstaterade hon "skit också!" och gick in. Klick, stor belöning, och problemet var borta. Eftersom hon var tveksam så har jag jobbat jättemycket med värdeladdningen, och kalla ut och låta henne gå in direkt.

Otroligt, ett moment där Mårran är duktigare än Popsy...


Jag hade lite godis kvar, så vi körde framförmapp på gårdsplan.


Mårran ville jag påbörja stå / sitt / ligg under baklänges marsch. Vi började med stå, fick fram några gånger när jag var still, och flera gånger under ökande tempo baklänges marsch. Det har vi övat en del, så det kom naturlig.

Jag bytte till sitt, 60 sek framför, nästa pass började jag trampa på stället. Mårran stog. Jag slutade trampa, Mårran satte sig. Inte konstigt iofs...Jag körde ett pass snabba sättanden, sedan började jag trampa igen. Yes! Hon satte sig! Ingen baklänges marsch än, men det kommer.

Över till ligg, likadant. Nu började hon bli trött i huvudet, frekvensen gick ner och entusiasmen falnade så vi körde bara ett pass där jag stog stilla.


Popsy ville jag träna stadga utan kommando, befästa det vi påbörjade med kastat godis / godis i munnen. Popsy ville göra ingångar. Det sitter verkligen starkt...Var hon framför skulle hon ligga, funkade inte det satte hon sig vid sidan, om och om igen. Minuten tog slut, paus och fundera...Börja med att förstärka frontposition eller sitt? Jag valde att förstärka sitt, var hon än befann sig, och försöka belöningsplacera ut henne i front. Fungerade bra! En minut med sitt i front, paus igen. Jag bestämde mig för att börja med stadgan, klickade och gav godis i munnen snabbt två gånger, och rörde mig bakåt ett steg. Hon trodde det var baklänges marsch och kom efter. Slarvigt av mig, borde börjat med att trampa. Lätt fixat, och sedan satt hon still trots att jag rörde mig runt henne.


Inte riktigt nöjd med mig själv idag, jag delade inte upp momenten i så små steg som jag borde, utan fick gå tillbaka och göra om ett par gånger. Tur att jag har bra läromästare: gör jag rätt så gör de rätt! Inlärningslagarna funkar verkligen!

Av Åsa - 22 februari 2008 19:43

Jag föll för Popsys inviter och fortsatte ett pass till...

En snabb genomgång av steg 1-4, sedan gick vi vidare.


Steg 5: glädjen i att gå in i buren.

Hunden har nu blivit förstärkt inne i buren mer än 100 gånger. Plocka rent framför buren, inget av intresse ska finnas i närheten. Koppla hunden. Be den komma ut med "fri"-kommandot (vi använder "kom ut" och en handrörelse). När hunden kommer ut blir man helt passiv och tittar på buren. Går hunden in igen BINGO! Gör den inte det tar man den i halsbandet och placerar den framför buröppningen, väntar tills den går in, och gör minst tio reps med värdeladdning i buren.

Mina hundar gick glatt ut på kommando, tittade på mig i några sekunder, och gick lika glatt in igen. Efter några reps kastade de sig ut, och kastade sig ännu snabbare in...Jag växlade mellan att upprepa störningar som de INTE ska gå ut på. De lät sig inte "luras" en enda gång!


Jag kände mig som världens bästa tränare...: D

Av Åsa - 22 februari 2008 13:54

Just nu står Popsy inne i badrummet och gnäller för att jag ska ta ner den roliga buren och fortsätta träna. Vårt första pass av burlekar var alltså mycket lyckat!

I korthet går det ut på att hunden ska gilla att vara i sin bur. Där ska den kunna koppla av, med luckan öppen, tills jag säger "kom ut". På så sätt kan man växla mellan passivitet och aktiv träning, och få en hund som verkligen är motiverad att jobba.

Det som lockar mig är 1: att kunna placera Popsy någonstans där hon är lugn och nöjd under teoridelarna av utbildningen, och 2: att få bättre "stuns" i Mårrans träningspass. Jag tycker också att det är praktiskt att ha en flyttbar "lya" där hundarna känner sig hemma var vi än är. Det viktiga för mig är just att hunden VÄLJER att vara i sin bur, det är inget tvång inblandat, och luckan är (mestadels) öppen.

 Jag la upp träningen enligt artikeln "burlekar" i Canis 4/07, efter Susan Garretts metod.


Steg ett: Shejpa hunden att frivilligt gå in i buren.

Det gick snabbt! De är båda vana vid burarna (finns i bilen vanligtvis), och efter några shejpande "titta på, en tass i, fyra tassar i" bjöd de friskt på "gå in i buren, vänd, sitt / ligg". Jag har börjat sätta på kommando "gå in", men det verkar som att åsynen av den öppna luckan är tillräckligt.


Steg 2: Hunden är lugn i buren.

Jag jobbar med täckt bur (en filt eller ett lakan) utom själva ingången. Nu ska jag kunna lämna hunden i buren utan att den börjar "skaka galler", skälla eller på annat sätt försöka påkalla min uppmärksamhet. Blir den vild täcker man HELA buren. Härda hjärtat och vänta tills hunden är lugn innan man går tillbaka. INGA PROBLEM! Båda hundarna (jag jobbar dem sida vid sida) kolugna.


Steg 3: Hunden ska stanna i buren trots att luckan är öppen.

Öppna luckan. Försöker hunden gå ut stängs luckan. Stannar den kvar klickar man och belönar inne i buren. Belöningsförväntan ska vara bakåt / uppåt, för att hjälpa hunden att sätta sig. Efter ett par gånger öppnas inte dörren om inte hunden sitter ner. Utöka tiden till tio sekunder. Detta steget "värdeladdar" buren: det är bättre att vara inuti än utanför.

Båda hundarna försökte gå ut en gång och inte fler. Utmärkt!


Steg 4: Hunden får ett val.

Nu jobbar man med luckan öppen. Samma regler gäller: försöker hunden gå ut stängs luckan. Koppla hunden. Ta på och av kopplet flera gånger. Dra i kopplet, hunden ska spjärna emot. Ställ dig upp. Stå upp och dra i kopplet. Vänd dig från hunden. Ta ett par steg, dra i kopplet. Var hela tiden beredd att stoppa den om den vill gå ut, klicka och belöna OFTA när den stannar kvar. Måste man stänga dörren två gånger på rad måste man göra om "värdeladdningen" med minst tio godisar.

Här var mina hundar fantastiska! Mårran är ju van vid denna typen av träning sedan platsen och lät sig inte luras, Popsy var på väg två gånger men inte fler. Superbra!


Jag tränade dem i burar bredvid varandra, med ena buren stängd i taget. Klicket gav båda hundarna godis, den aktiva för utfört beteende, den passiva för lugn och stadga. Det funkade perfekt!

 Sedan avslutade jag hela passet (ca 20 minuter även om varje hund tränades aktivt endast någon minut i taget) med ett tydligt "kom ut!", belönade utanför och stängde burdörrarna för att markera slut.

Och nu står alltså Popsy och vill att jag ska öppna buren igen...: D

Presentation

Fråga mig

5 besvarade frågor

Senaste inläggen

Kategorier

Länkar

Tidigare år

Följ bloggen

Följ Åsas hundar med Blogkeen
Följ Åsas hundar med Bloglovin'

Arkiv


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se