04-01-2008 15:41

 Sporrad av flitiga Andrea tänker jag ta tag i spårträningen med Mårran igen. Anlagsprov under 2008!
Eftersom Mårran är bastardernas drottning, så kör vi viltspår (öppet även för blandraser). Egentligen är det ganska okomplicerat att spåra, jag behöver inga figuranter, bara lite mark.

Utrustning:
Reflextäcke (istället för tjänstetecken, syns bättre)
Sele (kraftig i nylon)
Spårlina (15 meter, mjuk och ganska tunn)
Rådjursklöv
Blod i droppflaska
Mer var det inte.

Vi har spårat till och från under 1,5 år (inte vidare flitigt, typ 20 spår?) och hon ÄLSKAR att spåra. Vi har alltid samma rutin: täcke och sele på hemma, koppel i halsbandet till påsläppet, jag sätter på linan och kopplar loss. Hon får ligga en kort stund medans jag går fram och "undersöker" spåret, sedan säger jag "sök spår" och så är hon igång. Samma rutin gör att hon vet exakt vad som väntas, fokuserar på uppgiften, och kopplar på näsan direkt istället för att flänga iväg av pur iver.
Hon är metodisk, ganska långsam, och SÄKER. Även om hon inte alltid följer exakt där jag har lagt spåret, så har hon full koll! Jag är ganska lat när det gäller att snitsla, och mer än en gång har hon fått hitta klöven på rent frispår eftersom jag inte har den blekaste aning om var den är. Inte perfekt ur inlärningssynpunkt, jag hade hellre sett ett metodiskt arbete i spårkärnan, men det har lärt mig att hålla tyst och lita på hunden. Hon har faktiskt bättre koll än jag...

Så idag tinade vi upp en burk blod (den STANK! Undrar om blodet har blivit dåligt...) och la ett spår ute i hagen. Snö och blåst och får och folk på vägen...Dessutom la jag två rejäla vinklar och en serpentin, allt i medvind (annars fuskar hon och tar vindvittring direkt på klöven).
Jag lät det ligga i en timme innan jag hämtade henne.
LYCKA! Hon hoppade och skuttade runt mig på väg ut, la sig snällt på kommando, på HELSPÄNN. "Sök spår" var knappt ute ur munnen förren nosen satte igång. "Häng med matte, här är det!" Serpentinen gick hon rätt igenom, men båda vinklarna tog hon perfekt och exakt. Hon har äntligen börjat ge mig lite drag i linan, jag kunde hålla emot ganska bra stundtals...inte brydde hon sig om någon störning heller. Snabbt till slutet, där hon struntade i klöven och började spåra vidare i mina fotsteg på väg därifrån. Trots att jag hade gjort två jättehopp... Jag stod still och väntade, hon ringade lite för att se om det roliga spåret fortsatte, och bestämde sig sedan för att markera klöven. Massor av beröm, av med "kläderna" och så fick hon bära klöven hem = superbelöning.
Jag måste åka ut i skogen och lägga längre spår! Mer svårigheter i form av olika underlag och bloduppehåll. Jag får läsa på lite, och börja träna på allvar.

Öppen klass, här kommer vi!

13-01-2008 20:35

 Höglöptiken behövde något annat att tänka på, så jag la ett kort spår (ca 200 m) med planerade svårigheter i hästhagen.
1. Glesare blodat (var tredje steg)
2. Hästbajs och sankmark
3. Två skarpa vinklar, sparsamt blodade
4. Passage under eltråden (välbekant, men ändå)
5. Både fåren och hästarna vandrade över spåret innan och under tiden vi spårade
6. 3 timmars liggtid i ordentlig sidvind

Lite klurigt alltså, men ingenting som jag trodde hon skulle tveka på.
Upptaget var gräsligt, HELT åt fel håll, men hon fann sig med lite tid och utan hjälp. Hästarna var nyfiken publik, men hon var fokuserad.
Bra drag i linan, väl i spårkärnan, första vinkeln perfekt.
Då kommer en störning som jag INTE hade räknat med: grannen och hans glada beagel... Mårran tappade koncentrationen helt och hållet. Bara att sätta henne och vänta tills de var utom synhåll.
"Vadå? Spåra? Jag? Såg du inte att grannhunden gick förbi? Vi måste lära honom en läxa!"
Jag funderade på att avsluta och gå in (ingen koncentration = ingen klöv) men beslutade ändå att gå fram en bit i spåret och visa på igen. Och faktiskt, hon tog upp det! Med lite tvekan...Det fina draget i linan var borta, men hon var noga och säker. "Här är klöven, matte. Nöjd?" Jodå, det var jag. Inte det glädjestormande avslut som jag är van vid, och hon hade nog inte klarat att hålla fokus 50 meter till, men hon fick jobbet gjort. Lek med klöven, och sedan var den hennes i fulla fem minuter, att springa omkring med i hagen som hon ville. Vid ytterdörren bytte vi mot lite godis, hon var väldigt nöjd med att komma in till den andra löptiken igen...(De turas om att leka hanhund. Naturligt, ja. Men inte vidare trevligt att titta på.)

Det ska bli spännande att se hur hon beter sig nästa gång.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Till min förvåning upptäckte jag att denna bloggen, trots att den varit inaktiv ganska länge, fortfarande har nästan tvåhundra besökare i månaden...Wow!   Ni som snubblar in här och blir nyfikna på vart jag tagit vägen kan surfa vidare till glada...

För alla er som undrar hur det gick med Popsy: Operationen gick bra, tumören är som sagt elakartad och kommer tillbaka men med lite tur så får vi ett par år till. Just nu är hon piggare än någonsin! :)   Kändes inte rättvist att avsluta med en ...

Olika omständigheter gör att jag avslutar bloggandet. Sorry alla mina vänner! Tack för denna tiden, ni som vill är välkomna att bli mina vänner på facebook och naturligtvis finns hemsidan www.asashundar.se och min bilddagbok http://asashundar.bi...

Popsys testresultat från tumören kom idag. Elakartad. Min värld står stilla. ...

Det är jobbigt att inte kunna träna hund så mycket som man vill inför lördag...liiite nervös är jag, och då blir jag energisk, och den extra energin får perfekt utlopp i hundträning. Så igår fick jag en timme över innan styrelsemötet, och passade p...