Åsas hundar

Alla inlägg under januari 2008

Av Åsa - 31 januari 2008 18:51

Poppaloppan hade alltså matte för sig själv hela morgonen!

Vi gick en lång promenad, jag hade lite frolic i fickan och lät henne komma upp i fotposition, hålla några steg, sedan berömde jag och kastade godis framåt. Det är tänkt att det ska hjälpa mig med två problem:


1. Att hon går för långt bak i det fria följet. Belöningsriktning framåt, kastas ENBART när hon har gått i rätt position utan att sacka i bestämt antal steg.

2. Att hon står kvar när jag vill göra en ny rep av t ex rutan (envis som bara en terrier kan vara!). Slarvig träning från min sida (hon väntar på sin godis, jag var inte nöjd och vill göra om, och till slut ger jag mig och ger henne den elendiga godisbiten så vi kommer därifrån. Vad har jag just förstärkt? Att stå kvar och vänta...), tanken är att bryta den felaktiga kedjan genom att jag helt enkelt fortsätter promenaden utan att se bakåt tills hon kommer ikapp. Då får hon lov att gå fot, och får sin godis.


Vi växlade lite med inkallning (super), ställande (super) och läggande (kasst). Planerar att klassa upp henne i tvåan i sommar.




Av Åsa - 31 januari 2008 18:37

Ola åkte iväg med Vilma och Mårran innan jag knappt hade vaknat. Han och hans pappa skulle ut och jaga rådjur uppe i Olarp.

Vilma hade varit mycket lycklig över att få komma hem, och skällt över hela trädgården (2 ha) i 20 minuter.Sedan hade de åkt vidare ut i skogen.

Upplägg: Bengt tog båda hundarna, Ola gick någon km fram, Bengt släppte båda hundarna, som sökte genom terrängen och drev upp ev. rådjur.

Första släppet gick enligt plan. Inga rådjur, men effektiv avsökning. Mårran fick span på husse och kom direkt på inkallning (Vilma hängde på).

Andra släppet visste Mårran att här skulle spåras husse! Värsta rapporthunden! Ola stod vid ett jakttorn på en slänt, och såg henne komma i full fart med nosen i backen. Vilma hade också rätt kurs, men på vindvittring. Häftigt!

Tredje släppet fick de upp ett rådjur. De drev ca 300 meter, konstaterade att det sprang på fel håll, och släppte det igen och kom direkt på inkallning. Duktiga vovvar!

Bengt var mycket förvånad över hur nära Mårran höll sig, han är ju van vid Vilmas "500 meter ifrån är väl nära?"-attityd. Om han visste hur mycket jobb som ligger bakom...

Av Åsa - 30 januari 2008 17:14

Nu är svärföräldrarna hemma från semestern. De frågade artigt om de fick sin hund tillbaka. Trots att hjärtat skrek NEJ! så svarade förnuftet ja... Visst har hon det bra hos mig, men det märks att hon saknar att vara ute hela dagen, springa med husse i skogen, och skälla på alla förbipasserade.

 Jag kommer att sakna henne! Visserligen bor hon bara 15 minuters bilväg bort, men hon är ju inte här...


Hon har fått en egen säng (det blev trångt med tre hundar i sängen) av min mamma, den tillhörde hennes förra hund Zsa-Zsa, så det är en san ära för Vilma att få sova i den. Jag misstänker att mamma menade den för sin favvis, Popsy, men den var mer lagom i storlek för en Vilmelin. Popsy skulle aldrig få för sig att lämna duntäcket...

Av Åsa - 29 januari 2008 19:39

Pass 12

Jag ville gå vidare mot målet med ett i mina ögon ganska stort steg: byta från halti till halsband. Jag ville också börja gå vår "vanliga" runda, som avslutas med att vi kommer förbi Lysia från det svåra hållet. Jag funderade ett tag, undersökte vad jag hade hemma att använda som godis (lammstek, högt värde!), och beslutade mig för att slå två flugor i en smäll.



Mårran var oerhört uppmärksam under hela promenaden, och tog oftaq kontakt och gick fot en stund (lammsteken lockade väl...). Jag valde att mestadels bara berömma med rösten, och spara på steken tills det var dags.


När vi kom nära kortade jag upp kopplet ordentligt, körde ett par vändningar, och laddade med rejält med godis i handen. Ett djupt andetag...andas uuut...och slappna av i hela kroppen. Vi var redo.

Vi kom runt hörnan innan hunden fick syn på oss (bara en ute idag), och stod som allra trängst när den kastade sig mot staketet. Jag mosade in en handfull stek i Mårrans mun innan hon hunnit reagera, och voilà! Mårran lugn och fokuserad.

Jag jobbade med att låta henne välja beteende istället för att bara "serieklicka", och hon tog distinkt kontakt med mig varenda gång hunden kom farande. Lite nyp i fingrarna, men glada öron, litet småleende, och lugn i kroppen.

Vår frekvens har gått ner betydligt de senaste passen. Jag börjar ge henne chansen att göra "fel" eftersom jag är så säker på att hon kommer att göra rätt, och håller inne klicket så att hon får hålla kontakten ett par steg innan jag klickar.


Som vanligt mycket nöjd!


Av Åsa - 29 januari 2008 18:15

Jag fick schemat för första träffen på klickertränarutbildningen idag. Lite nervös blir man när man tänker på sin stressade och ibland riktigt bitchiga Mårran...

Lördagen blir det bl a "visning av vad ekipagen kan sedan innan, kontroll av belöningar". Helt plötsligt känner jag att Mårran inte kan någonting alls, att hon säkert inte vill ta godis (trots att jag har fryst in hennes favvis: rå mjälte), att det är kasst att jag inte kan leka med henne som belöning, att jag borde lagt mer tid på att lära henne kampa, osv i all oändlighet.


Söndagen kommer att ägnas åt mycket "mapp-övningar" från canis grundfärdighetsschema. Likadant här: ända fram till idag har jag varit nöjd med hennes utförande, och ansett att vi har bra kontroll. Nu är jag inte längre så säker...Tur att det står vilka övningar vi ska göra, så att vi kan "fuska" lite.


Trots mina tvivel på mina egna kunskaper så längtar jag jättemycket! Jag går ju faktiskt utbildningen för att få hjälp med våra svagheter.

Av Åsa - 27 januari 2008 20:37

Ägnade eftermiddagen åt att spela in, redigera, och lägga ut en ny film på hemsidan.

Popsy blir bra på bild, så hon är "stjärnan". Hon ÄLSKAR att göra trix och idiotgrejer, så det passar henne perfekt!

Av Åsa - 27 januari 2008 17:00

Jag bad Karoline lägga ett 400 meters spår med två vinklar, olika underlag. Liggtid: 2,5 timmar.

Mårran var taggad som vanligt. Hon hade suttit i bilen ett tag, jag rastade henne inte ordentligt, och det straffade sig. Hon blev helt enkelt nödig och kissade i spåret. Sin vana trogen sprätte hon dessutom = hon sprätte bort spåret och tappade fokus. Jag lät henne ringa ut i linans längd, mellan kallade in henne när hon började spana efter rådjur. Hon hittade spåret direkt, tog båda vinklarna perfekt, och blev sedan distraherad av en hög färskt rådjursbajs...Tappade spåret igen, fick nos på samma rådjur. Jag kallade försiktigt tillbaka när det stod klart att hon hade glömt allt om att hitta spåret. Väl hos mig kom hon ihåg vad vi pysslade med, spårade som en raket genom spår och sankmark, och hittade stolt sin klöv.

Inte vidare bra...Största skulden är min - som vanligt. Man lär sig i alla fall något av varje spår!

Av Åsa - 25 januari 2008 13:39

Mina hundar var tyvärr ensamma en stor del av dagen (i två etapper), och ganska speedade när jag kom hem efter valpkursen. Vi gick på promenad i regnet, och när vi kom hem slängde jag ut frolic över hela gräsmattan. Nattsvart ute, så de fick använda 100% luktsinne.

Två hundar, Vilma och Popsy, letade lyckliga i tio minuter. Den tredje, Mårran, satt utanför staketet och tittade på. Av någon okänd anledning sätter hon inte sin tass i trädgården, och har inte gjort på flera år. Skyll dig själv!

Så två hundar sov som små stenar hela kvällen efter intensivt nosande, och den tredje var nöjd med att mysa i mitt knä.

Presentation

Fråga mig

5 besvarade frågor

Senaste inläggen

Kategorier

Länkar

Tidigare år

Arkiv


Skapa flashcards